Verkligheten kastar sig över oss

Där sitter vi snällt uppradade i våra bänkar. Följer föreläsaren med blicken, nickar och hmmar instämmande.

Nu ska det sökas jobb. Med knappa 3 veckor på nacken. Inte alla kommer att få något. Tänk vad lyckade de som landar sommarjobbet kommer vara, riktigt skina som små solar och stråla över oss andra. Oss andra, räknar jag redan bort migsjälv? Nej, självklart inte. Men jag kommer inte känna mig mindre lyckad om jag inte får ett sånt där jobb, som vi nu alla drömmer om. faktiskt.

Denna sommaren behöver jag arbeta för pengar först och främst. Så mycket jag kan. Jag har inte mycket csn kvar. Jag vill inte - även om det är lån, som även de ska betalas tillbaka - belasta mina föräldrar mer än nödvändigt. Men visst har jag sökt, och jag söker. Men förmodligen blir jag kvar i Göteborg på mitt lager i sommar. Det betalar bra. Det är ett ok arbete. Det motiverar till att studera. Men det skulle visserligen ett riktigt arbete med göra.

Haha, ja, jag vet. Förlåt min hemskhet. Mitt nuvarande arbete är ett riktigt arbete, jag kan inte säga annat med tanke på alla dessa kvinnor (för det är främst kvinnor där jag jobbar) som sliter dag ut och dag in på det stället. Att de orkar. Hatten av för dessa kvinnor. De gör ett riktigt arbete. De gör det bra. Men jag skulle aldrig kunna kalla det ett riktigt arbete för MIG. Jag är bara där temporärt. I förbifarten, påväg mot nånting större. Idag duger det, imorgon med. Men inte i framtiden. Jag vill ha mer.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0