Hetta

Det vackra vädret gjorde come back med bravur. Lägenheten känns som en bakugn efter att solen legat på sedan 4 imorse eller så. Det är sommar, ljuva efterlängtade sommar. Och den ska jag tillbringa  fem av sju dagar i veckan i sju veckor instängd på ett lager... Med tjattrande småbarnsföräldrar på sammanbrottets rand, märkliga filurer som saknar självdistans och folkvett, tjejer som jag som inte passar in i miljön riktigt (det är något fel på den bilden kan jag tänka när jag står och packar mina backar, men sedan påminns jag om att jag har en framtid, jag har en plan som Charls-Ingvar skulle säga.. jag är inte en av dem som förlorat min själ till kapitalismen och kapitulerat till ett liv som arbetare med onda fötter och ben och en ständig ångest inför nästkommande vecka) och något socialt missanpassade manliga varelser som glatt gasar runt på sina truckar.

Jag försöker slappna av och inse att jag är ledig, men helgen är alldelles för kort och jag har saker jag måste göra innan den är slut. Att jag inte bara kan sitta och njuta utan att tänka på veckorna av arbete framför mig och tröttheten detta innebär. Imorgon får jag besök från ett litet land med stor befolkning. Hon ska följa med till stallet och rida lite på mitt monster. Vi tänkte ta oss ner till havet och plaska lite grand. Hoppas att det vackra vädret håller i sig, så mycket trevligare att rida i lite solsken.

Igår kväll satt jag i min soffa och hörde Bruce dra igång hela Ullevi med Born in the USA, öppningsakten måste det ha varit för efter denna blev ljudnivån något lägre. Han måste ha dragit på en del extra nummer efter konserten för jag hörde publiken vråla och applådera likt besatta och strax innan midnatt drog han ingång Everybody´s got a hungry heart . Fascinerande att han orkar hålla igång i tre timmar, han börjar bli lite till åren. Jag hoppas innerligt att han ska komma tillbaks till Sverige innan han lägger ner ... Vill så hemskt gärna göra min lilla mor lycklig och det finns nog ingen bättre överraskning än att stå där med biljetter i handen till en av hennes absoluta favoriter..

Vet inte om jag bör, ska eller törs nämna för henne att jag hörde konserten här ifrån... då blir hon nog lite ångerfull att hon inte var här, för det är ju ändå bättre att höra än att varken se eller höra, skulle jag tro. Men jag ska överraska min lilla mor, en vacker dag så. Om ett år fyller hon fem noll, hon börjar bli gammal...jag som alltid sett henne som min unga mamma. Men detta betyder väl således att även jag börjar bli gammal.. hemska tanke. Snart fyller jag närmare trettio än tjugo. En månad kvar att njuta av att vara tjugofem....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0