Lilllördag
Kallar de dem, Onsdagarna. Mitt i veckan men ändå så nära så nära till helgen. Helg, detta ljuvliga ord. Den kommer aldrig för snart, även om veckan tillbringas sjuk eller på arbete eller med studier.
Det är märkligt hur vi människor bygger livet kring väntan och längtan. Vi längtar efter kvällen, efter helgerna, efter sommaren om vintern, efter vintern under höstens värsta regn och rusk. Mest av allt längtar jag efter dig (jij)...
Tour de france får mig att vilja åka till Frankrike, att vilja se alperna och alla dessa söta små byar längst med slingriga små vägar. En sväng förbi Camargue och beundra dess vackra vita springare, insupa lite frihet och klyshigt a'la coke reklamen - life as it should be.
Jag är svag för vackra ting och vackra platser och natur - frihet, the wilderness. Det är djupt rotat inom mig, en längtan efter något större än en liten skruttig studentlägenhet på ett berg i centrala Göteborg. Innan jag dör ska jag ha dykcert. Så är det bara, jag ska simma bland färgglada fiskar och beundra korallrev och njuta. Jag vill se världen ifrån alla möjliga vinklar och vrår, jag vill leva.
Samtidigt vill jag så hemskt gärna ha både hästar, hundar, katter och säkert getter och åsnor och minigrisar och ja.. får jag välja har jag snart ett medelstort zoo. Men hästarna ligger nog närmast till hjärtat, det är ett måste att ha egna hästar och även få ta föl i framtiden. Dessa två sidor känns så enormt oförenliga...Liten tröst är dock att begränsningen inte blir större eller mindre om det är en häst eller tio (visserligen kanske det är knepigare med hästvakt åt tio stycken snarare än en men i det stora hela), det är lika svårt att ge sig av bara så där med ett djur som med flera.
Som sagt, vi längtar och ser fram emot... och planerar och drömmer. Det är det som gör oss mänskliga. Jag ska nog hinna med allt jag vill och lite till. Men först ska jag kurera mig från den här irriterande sommarförkylningen eller vad vi ska klassificera den som. Te med honing eller honing med te. Det är den stora frågan. Vad som än hjälper svarar jag.
Det är märkligt hur vi människor bygger livet kring väntan och längtan. Vi längtar efter kvällen, efter helgerna, efter sommaren om vintern, efter vintern under höstens värsta regn och rusk. Mest av allt längtar jag efter dig (jij)...
Tour de france får mig att vilja åka till Frankrike, att vilja se alperna och alla dessa söta små byar längst med slingriga små vägar. En sväng förbi Camargue och beundra dess vackra vita springare, insupa lite frihet och klyshigt a'la coke reklamen - life as it should be.
Jag är svag för vackra ting och vackra platser och natur - frihet, the wilderness. Det är djupt rotat inom mig, en längtan efter något större än en liten skruttig studentlägenhet på ett berg i centrala Göteborg. Innan jag dör ska jag ha dykcert. Så är det bara, jag ska simma bland färgglada fiskar och beundra korallrev och njuta. Jag vill se världen ifrån alla möjliga vinklar och vrår, jag vill leva.
Samtidigt vill jag så hemskt gärna ha både hästar, hundar, katter och säkert getter och åsnor och minigrisar och ja.. får jag välja har jag snart ett medelstort zoo. Men hästarna ligger nog närmast till hjärtat, det är ett måste att ha egna hästar och även få ta föl i framtiden. Dessa två sidor känns så enormt oförenliga...Liten tröst är dock att begränsningen inte blir större eller mindre om det är en häst eller tio (visserligen kanske det är knepigare med hästvakt åt tio stycken snarare än en men i det stora hela), det är lika svårt att ge sig av bara så där med ett djur som med flera.
Som sagt, vi längtar och ser fram emot... och planerar och drömmer. Det är det som gör oss mänskliga. Jag ska nog hinna med allt jag vill och lite till. Men först ska jag kurera mig från den här irriterande sommarförkylningen eller vad vi ska klassificera den som. Te med honing eller honing med te. Det är den stora frågan. Vad som än hjälper svarar jag.
Kommentarer
Trackback
