Kattlös och hög musik
Ja, alltså vad gör man när man blir kattlös efter 8 månader?
Spelar hög musik givetvis! Kära stereo vad jag har saknat dig. Nu ni högljudda störiga grannar ska ni se att jag minsann kan jag med och det 100 gånger värre! Mouhahahaha... haha.....
inte fullt så mycket dramatik idag som i söndags när det kom till kattfångande.. I söndags plockade jag helt enkelt upp tossan - som inte alls gillade det givetvis och fräste och klöste åt alla håll och kanter - och stoppade in henne i buren. Sen fick jag något sjukt dåligt samvete och satt och grät på golvet framför buren där min kära lilla tossa stirrade oseendes framför sig stressad som fan...
Blev inte bättre av att jag behövde åka med till nya hemmet och fick se henne i panik.... usch, ville bara plocka upp henne och ta med henne hem.. men jag fick gott hålla tårarna tillbaka och bita ihop..
Att något så litet kan komma att betyda så mycket på så kort tid..
Idag var det alltså bubbelibubb och mams tur att åka.. var inte lätt att få tag i dem men det ordnade sig efter en jäkla massa svärande, svett och tårar. Det är svårt att få in två katter i en bur när de mest av allt inte vill in i den.
Oj vad det morrades och mamma katt högg som en orm en jäkla massa gånger, vågade inte stoppa ner händerna där de var för att fösa fram dem så var lite feg och petade på med sopborsten istället. (Vilken hon givetvis högg illsket).
Mindre dramatik idag som sagt, känns mindre jobbigt med. På någotvis var det tyngre att förlora tossan just för att hon och jag hade ett sånt band ... de andra två var fortfarande skygga och ville inte bli klappade..
Så nu sitter jag i mitt kattimpregnerade rum och lyssnar på hög musik och sjunger med. Vad märkligt det känns att inte behöva ta hänsyn till små pälsbollar något mer..
Imorn bär det av till föräldrarna så slipper jag känna mig så ensam.. Det kommer vara tomt här ett bra tag framöver...
Spelar hög musik givetvis! Kära stereo vad jag har saknat dig. Nu ni högljudda störiga grannar ska ni se att jag minsann kan jag med och det 100 gånger värre! Mouhahahaha... haha.....
inte fullt så mycket dramatik idag som i söndags när det kom till kattfångande.. I söndags plockade jag helt enkelt upp tossan - som inte alls gillade det givetvis och fräste och klöste åt alla håll och kanter - och stoppade in henne i buren. Sen fick jag något sjukt dåligt samvete och satt och grät på golvet framför buren där min kära lilla tossa stirrade oseendes framför sig stressad som fan...
Blev inte bättre av att jag behövde åka med till nya hemmet och fick se henne i panik.... usch, ville bara plocka upp henne och ta med henne hem.. men jag fick gott hålla tårarna tillbaka och bita ihop..
Att något så litet kan komma att betyda så mycket på så kort tid..
Idag var det alltså bubbelibubb och mams tur att åka.. var inte lätt att få tag i dem men det ordnade sig efter en jäkla massa svärande, svett och tårar. Det är svårt att få in två katter i en bur när de mest av allt inte vill in i den.
Oj vad det morrades och mamma katt högg som en orm en jäkla massa gånger, vågade inte stoppa ner händerna där de var för att fösa fram dem så var lite feg och petade på med sopborsten istället. (Vilken hon givetvis högg illsket).
Mindre dramatik idag som sagt, känns mindre jobbigt med. På någotvis var det tyngre att förlora tossan just för att hon och jag hade ett sånt band ... de andra två var fortfarande skygga och ville inte bli klappade..
Så nu sitter jag i mitt kattimpregnerade rum och lyssnar på hög musik och sjunger med. Vad märkligt det känns att inte behöva ta hänsyn till små pälsbollar något mer..
Imorn bär det av till föräldrarna så slipper jag känna mig så ensam.. Det kommer vara tomt här ett bra tag framöver...
Kommentarer
Postat av: Effe
Vet hur det känns. Jag kände exakt likadant när kattungarna lämnade mig, men livet går vidare kom ihåg allt bra ni hade tillsamans och vilka framsteg de har haft hos dig, och att deras liv går vidare på samma sätt som ditt, utan dig hade de kanske varit döda idag. Tro mig för mig är du en vardagshjälte med det du har gjort och beundrar dig verkligen, sörj nu men glöm dem aldrig.
Trackback