Oinspirerad

Känner jag mig just nu, sömnen tynger fortfarande ögonen trots att jag varit vaken ett par timmar vid det här laget. Himlen är grå, grå, grå som en gammal våt smutsig filt lagt sig över Göteborg och fastnat. Den lossnar inte eller spricker upp hur mycket vi än sliter och drar i den. Det enda som kan befria oss från dess kvävande, unkna hinna är solens skarpa strålar som smälter sönder varje liten fiber utav den. Skär igenom den och ger oss möjlighet att återigen andas, leva, känna oss fria.

En fiskmås ylar hest mot skyarna, förbannar den trista gråa himlen tills dess att dess klagande skärande röst dör ut. Och här sitter jag, invirad i en himmelsblå filt och undrar om allt trots allt kommer bli som det ska.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0