Grått och trist
Så slog vädret om från stekande het sommarvärme till stillastående kall molnighet. Det känns som att världen utanför är inbakad i bomull, molnen tynger ner och sprider sin tunga gråhet över hela staden.
Näsan är lite rinnig och snufvig och irriterande, jag inbillar mig att det är allergi så behöver jag inte bekymra mig om ifall det är dags för vårens första förkylning eller ej. Imorgon finner jag mig återigen i föreläsningssal, koncentrerat lyssnande till föreläsarens malande om förvaltningsrätt...Oh så spännande. Snarare kommer jag få kämpa med att försöka hålla mig vaken och koncentrerad nog att ta in minsta lilla information. Det var ett litet tag nu sedan sist.
Sommaren känns härligt öppen på något vis, även om avsaknaden av jobb tynger mig något. Men det löser sig tillslut, det gör det ju alltid. Och kanske är det bra ändå att jag får lite ofrivillig semester? Det blir lättare med när kissarna flyttat, då är jag inte så bunden till lägengheten längre. Men visst ska jag sakna de små liven något oerhört. just nu är det overkligt att tänka mig en tillvaro utan dem. Mina små knasbollar, knäppkatterna...och lilla tossan som blivit så oerhört kelig och tillgiven senaste veckorna. Nu gosar vi flera gånger om dagen och hon kommer springandes när jag hukar mig ner och ropar på henne. Kom bäbis, jaaa kom tossa. Och hon kommer springandes..
Bubbelibubb, eller ja, lillpojken som numer är gigantisk - jag vet inte hur han gör det men det säger bara poff över natten och han har vuxit minst två storlekar. Med tanke på hur stor han blivit är han oerhört feg, fast det är lite sött. Säger jag hej bubbelibubb så höjer han sitt huvud och blinkar, det ser precis ut som att han ler åt mig.
De har blivit rätt harmoniska under det här halvåret hos mig... innekatter ut i tåspetsarna numera som sover under filtar och möblerar om handdukarna jag lagt in i kartongen åt dem. Lite har jag nog skämt bort dem, haha, men det är ju så det ska vara. De har mig virad runt lilltåklon och jag lyder minsta lilla vink, väldresserad människa som jag är.
Näsan är lite rinnig och snufvig och irriterande, jag inbillar mig att det är allergi så behöver jag inte bekymra mig om ifall det är dags för vårens första förkylning eller ej. Imorgon finner jag mig återigen i föreläsningssal, koncentrerat lyssnande till föreläsarens malande om förvaltningsrätt...Oh så spännande. Snarare kommer jag få kämpa med att försöka hålla mig vaken och koncentrerad nog att ta in minsta lilla information. Det var ett litet tag nu sedan sist.
Sommaren känns härligt öppen på något vis, även om avsaknaden av jobb tynger mig något. Men det löser sig tillslut, det gör det ju alltid. Och kanske är det bra ändå att jag får lite ofrivillig semester? Det blir lättare med när kissarna flyttat, då är jag inte så bunden till lägengheten längre. Men visst ska jag sakna de små liven något oerhört. just nu är det overkligt att tänka mig en tillvaro utan dem. Mina små knasbollar, knäppkatterna...och lilla tossan som blivit så oerhört kelig och tillgiven senaste veckorna. Nu gosar vi flera gånger om dagen och hon kommer springandes när jag hukar mig ner och ropar på henne. Kom bäbis, jaaa kom tossa. Och hon kommer springandes..
Bubbelibubb, eller ja, lillpojken som numer är gigantisk - jag vet inte hur han gör det men det säger bara poff över natten och han har vuxit minst två storlekar. Med tanke på hur stor han blivit är han oerhört feg, fast det är lite sött. Säger jag hej bubbelibubb så höjer han sitt huvud och blinkar, det ser precis ut som att han ler åt mig.
De har blivit rätt harmoniska under det här halvåret hos mig... innekatter ut i tåspetsarna numera som sover under filtar och möblerar om handdukarna jag lagt in i kartongen åt dem. Lite har jag nog skämt bort dem, haha, men det är ju så det ska vara. De har mig virad runt lilltåklon och jag lyder minsta lilla vink, väldresserad människa som jag är.
Kommentarer
Trackback
