Vad oerhört tillfredställande det är ...
... att tvinga sig själv lite extra, bara en liten bit till. Att faktiskt orka när man inte tror att man orkar mer. Jag går glatt flera timmar på plan mark i ett relativt högt tempo men nu har jag hittat ett motionsspår i skogen på 1150 meter - inte särskilt långt, tar runt tio minuter att traska runt. Grejen är väl att på denna lite över kilometern finns det i alla fall fem rejäla uppförsbackar med hög lutning och ett par lite mildare. Självklart är det nedförsbackar med (en hiskeligt brant sådan så där får man hålla igen när man ska ner) och ytterst lite planmark.
Att knata runt där ett par varv känns lite smått i benen. Efter första varvet i dag var jag lite små seg och tänkte näe det regnar ... men jag påbörjade andra varvet (det börjar med en backe såklart) och kände mig mycket mer pigg och allert . Tredje varvet kändes det riktigt enkelt och jag joggade uppför de brantaste backarna - ville dock nöja mig där och gå hem men tänkte att jag måste ju pusha mig själv lite ... Så fjärde varvet kändes första backen riktigt jävla seg och benen började kännas riktigt trötta. Sprang dock uppför de andra backarna i alla fall.
Väl hemma var jag vrålhungrig och kokade ägg medan jag hoppade in i en snabbdusch. Äggmackor och te har just intagits och jag är fortfarande hungrig. Vilket ändå är rätt bra för det är snart middag i alla fall. Måste scouta området och se om jag inte kan hitta någon lite längre slinga. Jag går hellre en halvmil- mil i ett svep än springer varv efter varv på den korta. Den lilla korta blir dock perfekt när jag tar mig samman och ska börja springa sen. Funderade på att lägga det på nästa vecka. Behöver lite lämpliga kläder för sådana aktiviteter, en jacka åtminstone. Att ut och springa i min kappa känns inte så där värst stabilt faktiskt. Haha ... Såg en helt ok på inter sport som var vind och vattenavvisande (det är ett krav) och som andas. Det är på tiden att jag tar tag i det hela och slutar snacka om det.
Att knata runt där ett par varv känns lite smått i benen. Efter första varvet i dag var jag lite små seg och tänkte näe det regnar ... men jag påbörjade andra varvet (det börjar med en backe såklart) och kände mig mycket mer pigg och allert . Tredje varvet kändes det riktigt enkelt och jag joggade uppför de brantaste backarna - ville dock nöja mig där och gå hem men tänkte att jag måste ju pusha mig själv lite ... Så fjärde varvet kändes första backen riktigt jävla seg och benen började kännas riktigt trötta. Sprang dock uppför de andra backarna i alla fall.
Väl hemma var jag vrålhungrig och kokade ägg medan jag hoppade in i en snabbdusch. Äggmackor och te har just intagits och jag är fortfarande hungrig. Vilket ändå är rätt bra för det är snart middag i alla fall. Måste scouta området och se om jag inte kan hitta någon lite längre slinga. Jag går hellre en halvmil- mil i ett svep än springer varv efter varv på den korta. Den lilla korta blir dock perfekt när jag tar mig samman och ska börja springa sen. Funderade på att lägga det på nästa vecka. Behöver lite lämpliga kläder för sådana aktiviteter, en jacka åtminstone. Att ut och springa i min kappa känns inte så där värst stabilt faktiskt. Haha ... Såg en helt ok på inter sport som var vind och vattenavvisande (det är ett krav) och som andas. Det är på tiden att jag tar tag i det hela och slutar snacka om det.
Kommentarer
Trackback