jag jagar silverfiskar om nätterna, för det är då dom är vakna...
vad jag slarvar ! - jag behöver en korr. läsare. haha.
fast seriöst, nästa helg behöver jag verkligen en korre. jag blir lite lätt blind när jag skriver. Och mitt tangentbord är lite små dumt emellanåt, så det faller bort bokstäver. för att inte tala om när jag blir alldeles för ivrig och skriver lite för snabbt och vänder på bokstäverna i ord. Inte vackert. Och det håller liksom inte.
I en blogg är det väl sak samma hur saker stavas, eller fel stavas. Med flit eller bara pga slarv. Men jag ska ju som sagt skriva för att leva, tids nog. Just nu lever jag för att skriva - fast det kommer jag alltid att göra. Att leva på att göra det jag tycker är kul är bara en bonus.
Ord som liksom och typ är sådana ord jag tycker extremt illa om. Ändå slinker de med emellanåt, utfyllnad måntro? Jag vill tro att mitt ordförråd är bättre än att jag ska behöva ta till just de två orden. Det bör vara gott nog att kunna undvika det. Hädan efter får det till större ansträngningar när det kommer till att formulera sig.
MEN. Det finns ett stort men där, meningar riskerar övervägande att te sig krystade om det läggs för mycket tanke bakom formuleringen. Jag har begåvats med en väldigt kreativ och välprogrammerad hjärna som spottar ut fyndiga formuleringar år höger och vänster. Ibland är det nästan så att jag sitter och småfnittrar åt mig själv för att det bara var så fantastiskt lysande formulerat.
Bör påpekas att detta inte omfattar eventuella skapelser under påverkan. Kreativiteten tar sig ytterligare ett par varv i karusellen och ut kommer mer eller mindre tvivelaktiga skapelser. Det absolut överlägsna exemplet är rubriken på detta inlägg.
"jag jagar silverfiskar om nätterna, för det är då dom är vakna..." - jag vaknade bakfull en eftermiddag för en herrans massa år sedan, hittade en lapp med en text i närmast oläsbar handstil där just det om silverfiskarna stog.... jag skrattade rätt rejält och kom på att... jag hade ju sett silverfiskar på badrumssgolvet innan jag gick och la mig, och som silverfiskar gör hade de ju flytt. Så min lysande tanke var givetvis att.. ja. ska man jaga silverfiskar får man göra det om nätterna.
Jag berättade detta för en bekant som tyckte det lät bra, vackert. Tills hon insåg att det faktiskt var silverfiskar jag pratade om. De där små grå sakerna som håller sig i mörkret. Undrar vad hon trodde att jag menade när jag sa silverfiskar.. hur gick associationerna där?
vem jagar silverfiskar...?
fast seriöst, nästa helg behöver jag verkligen en korre. jag blir lite lätt blind när jag skriver. Och mitt tangentbord är lite små dumt emellanåt, så det faller bort bokstäver. för att inte tala om när jag blir alldeles för ivrig och skriver lite för snabbt och vänder på bokstäverna i ord. Inte vackert. Och det håller liksom inte.
I en blogg är det väl sak samma hur saker stavas, eller fel stavas. Med flit eller bara pga slarv. Men jag ska ju som sagt skriva för att leva, tids nog. Just nu lever jag för att skriva - fast det kommer jag alltid att göra. Att leva på att göra det jag tycker är kul är bara en bonus.
Ord som liksom och typ är sådana ord jag tycker extremt illa om. Ändå slinker de med emellanåt, utfyllnad måntro? Jag vill tro att mitt ordförråd är bättre än att jag ska behöva ta till just de två orden. Det bör vara gott nog att kunna undvika det. Hädan efter får det till större ansträngningar när det kommer till att formulera sig.
MEN. Det finns ett stort men där, meningar riskerar övervägande att te sig krystade om det läggs för mycket tanke bakom formuleringen. Jag har begåvats med en väldigt kreativ och välprogrammerad hjärna som spottar ut fyndiga formuleringar år höger och vänster. Ibland är det nästan så att jag sitter och småfnittrar åt mig själv för att det bara var så fantastiskt lysande formulerat.
Bör påpekas att detta inte omfattar eventuella skapelser under påverkan. Kreativiteten tar sig ytterligare ett par varv i karusellen och ut kommer mer eller mindre tvivelaktiga skapelser. Det absolut överlägsna exemplet är rubriken på detta inlägg.
"jag jagar silverfiskar om nätterna, för det är då dom är vakna..." - jag vaknade bakfull en eftermiddag för en herrans massa år sedan, hittade en lapp med en text i närmast oläsbar handstil där just det om silverfiskarna stog.... jag skrattade rätt rejält och kom på att... jag hade ju sett silverfiskar på badrumssgolvet innan jag gick och la mig, och som silverfiskar gör hade de ju flytt. Så min lysande tanke var givetvis att.. ja. ska man jaga silverfiskar får man göra det om nätterna.
Jag berättade detta för en bekant som tyckte det lät bra, vackert. Tills hon insåg att det faktiskt var silverfiskar jag pratade om. De där små grå sakerna som håller sig i mörkret. Undrar vad hon trodde att jag menade när jag sa silverfiskar.. hur gick associationerna där?
vem jagar silverfiskar...?
Kommentarer
Trackback
