movienerd

Haha, fick en muffins på konsum när jag handlade. För det är alla hjärtansdag. Och en liten lapp med bilder på de två sorterna med smakrabatt om man vill köpa två till. Sött.

Ska avnjutas med lite te frammåt eftermiddagen. Jag har minibaguetter och babybell i magen nu. Mindre trött, mätt och belåten och mycket nöjd.

Ser jag ut genom fönstret möts jag av en klarblå himmel och strålande sol. Hoppas verkligen att det håller i sig tills imorgon, det vore helt perfekt. Det ska bli så spännande! Men vilket pyssel det var att söka F-skatt, visade sig att jag måste söka FA-skatt och moms blaha och haha, jag har ju ingen som helst koll på det hela. Skicka faktura? Moî? Jag får visst lära mig ytterligare saker här i livet på väldigt kort tid. Får plugga skatteverket.se någon dag när det finns tid över. Här ska saker bokföras? Spara kvitton och fakturor förmodar jag. Uhm.. Haha. Såna som jag borde inte få gå lösa. *s*

Nåja, det kanske bara blir EN faktura ? Hemska tanke. Vi hoppas på fler, givetvis. Men först ska jag överleva morgondagen. Har ju hela dagen idag på mig att förbereda mig i alla fall. Det blir super det här.

En underbart vacker dag här i Göteborg.

Är trött som få och hungrig som en varg! Har varit uppe sen 7. Promenixat i sådär två timmar, köpt en diktafon. Så nu ska jag köra upp den i fejset på folk imorgon. Öh, uhm, är det ok om jag spelar in? Jag skriver så långsamt förstår du och jag vill ju få till citaten rätt du vet, så det blir som du sagt. Ungefär.

Blir skitbra. Nu måste jag äta annars dööör jag. Haha

En riktigt vacker alla hjärtansdag nu, jag har redan blivit tårögd. Så vackert. Snart så, mmmm. Men nu måste jag äta.

<3 jij.jij, jij. :D

Vips sitter jag med 600 för många.
Bara sådär. Hur gick det till?

Nej, nu ska jag duscha. Sen laga mat. Redigera bort överflödiga ord och ta det lugnt. Måste kolla på källkritiksuppgiften ikväll med. Suck. Nåja, det ska väl gå att fixa det med. Snart helg, snart så. Fast det blir ju ingen riktig helg *gnäll* . Jobba-plugga-skriva helg. Och ingen ridning denna vecka heller. Får vara effektiv i helgen så att jag kan pusta lite i alla fall.

Trollet har legat och sovit i soffan under sin filt hela dagen, de andra två monstren ligger i gardinen och myser. Det är visst slappardag för missarna. Undrar om de gör det med flit, för att mobba mig som måste plugga? Eller så är de bara trötta efter att hållt låda hela natten. Så är det nog.

Eller nått.

Fan vad enkelt det kan vara, bara man hittar den där perfekta ingången, öppningen, starten.
Det är inte mer komplicerat än så. Jag har nu skrivit om min text från början till slut och känner mig nöjd, mycket nöjd! Har ett hundra tecken för långt eller så, men det blir nog inte svårt att fixa till. Ska finslipa lite, skriva arbetsrapport. Efter detta ska jag prommenera lite i solskenet och njuta. Eller om jag borde läsa istället. Hmm.. så mycket att göra. Jag får tänka på saken, nu ska det i vart fall slipas och putsas. Jag har en text, en hel, färdig text. Det var mer än vad jag hade väntat mig.

I måndags var det pest och pina. Idag skiner solen åter igen. Allt går bara man ger sig fan på det. Jag är övertygad nu. Det är så det är, helt enkelt. Fan vad jag mår bra. Haha. Underbart. Detta är livet. Det går inte att komma ifrån det. Och jag lever, tro fan att jag lever.

Haha, vaknade 8. Tände lampan, satte larmet på 9.

Vaknade halvt om halvt, ändrade till 10. Låg och slöade till 10:20, satte larmet till 11 och nu är jag uppe. Det ska till mer än en glödlampa för att stänga av min sova knapp! Bah, ambitionen var ju att skutta upp pigg och vaken 9 och äta frukost och jobba på.

Nu sitter jag här och gäspar, har precis städat efter odjuren och gett dem mat. Mamma katt fräste åt min utsträckta hand, så jag antar att hon inte riktigt var på humör att vara trevlig idag. Det är en sån dag alltså.

Tur att jag skrev om uppdraget i huvvet medans jag försökte somna igår, jag vet ungefär hur jag ska formulera det hela nu för att få ihop det. Lite frukost, försöka att inte somna..*gäspar* och skriva på. Sen MÅSTE jag läsa så mycket jag hinner med. Det är kul att vara journaliststudent... *nickar* En sak i taget, fokusera nu. Du kan inte göra allt på en gång. Det blir bara pannkaka då, det vet du. Frukost först - uppdrag sedan- läsa efter det.

Det verkar ju inte bättre än att halva klassen ringt runt till just de människor jag pratat med idag. haha. Men jag har fler på gång, så kanske hittar jag just det där lilla som gör att mitt uppdrag skiljer sig från alla andras, kanske.

Jag bryr mig inte nämnvärt just nu, jag vill bara skriva klart så jag slipper bekymra mig mer om det. Det ligger högar med böcker och stirrar på mig, källkritikövningen ska göras och jag har inte öppnat en tidning. På fredag ska jag iväg och intervjua en hel hög med folk och fota med.. shit. Vad har jag gett mig in på? Måndag deadline, tisdag deadline.. 23e tenta. Får vi pusta ut lite sen, efter det? Jag hoppas det. Men säkert inte länge.. jag behöver sova, sömn. Förstår inte hur jag kan vara så trött. Får skylla på att jag har varit sjuk helt enkelt. Det blir nog bättre snart.

Nu ska jag börja skriva och se vad jag kan få ihop med all statistik och citat och.. Nått blir det nog ska ni se. Tillslut. Fan nu har jag ont i magen igen, dumma magsjuka. Inte bra, åt helvete är det. Knäckebröd och soppa till middag kanske. Så blir magen glad.

... och kvinnan jag söker sitter i telefon. Suck.
Jag som letat info, kollat statistik och skrivit frågor. Ska prova snart igen, idag är det telefonterror som gäller! Får jag mina intervjuer så ska jag skriva ihop mitt uppdrag och sen får det vara det. Jag är inte överlycklig över just denna uppgift, jag vill inte. Men jag har iaf en vinkling på det hela nu. Gårdagens idé fick hamna i idéhögen. Kanske ändrar jag mig igen och tar den, kanske inte. Vi får se. Nu vill jag bara ha den over and done with. Klappat och klart, eller hur ni nu säger det.

Dags att ringa igen då. Fyfan vad det är piss att skriva utifrån statistik. Roligare saker kan jag tänka mig. Och kallt är det med. Brrrrrrrrr!

Här i Göteborg.

Dagarna blir så tidlösa i den grå massan..som ett tunt täcke som kväver och stänger in oss. Dagar som dessa känns världen väldigt liten, isolerad instängd..

Tog mig bara två timmar att ta mig upp idag, det ni. Igår tog det tre, minst. Mår mycket bättre så idag bör jag få dubbelt så mycket gjort som igår, allra minst.

Ah. jag glömde avsluta inlägget... Nåja, nu är jag trött igen. Haha

Nu har jag en intervju.

Bara sådär. Visserligen mail intervju, men den är bra, användbar. Nu känns uppdraget genast mycket lättare. Ska ringa runt lite imorgon och besvära kommunalanställda och ha mig. Hoppas magen tar sig samman, jag är trött på att ha ont och vara skakig och frysa och må knas.

Detta blir super, vänta bara ska ni se. Ahhh det känns bra!

det här med att räkna tecken.. Jag har supersvårt att få plats!

Från att ha haft hemtentor på sådär 10-15 sidor till att plötsligt behöva begränsa mig från 500 - 4000 tecken. Lite häftigt. Jag får verkligen tänka igenom vad som är viktigt och hur det kan sägas på bästa sätt, med minst tecken. Att säga så mycket som möjligt på så få tecken som möjligt. Det är en konst må jag säga! Själv är jag ju mästare på att skriva mängder, jag kan producera enormt mycket text på förvånansvärt lite tid. Inte direkt något som hjälper mig just nu - när jag måste skära som en slaktare i mina texter. Mörda orden, meningarna. Komprimera, kort och koncist ska det vara.

Teckenkrokodilen kommer och tuggar i sig alla överflödiga små ord och långa meningar. Nam-nam-nam säger den och tuggar, jumm, jumm, jumm.. Inga onödiga ord här inte. Men jag börjar bli bra på det. Skulle jag vilja påstå. Jag är nog en riktig jävel på notiser om det vill sig. Fast jag vill ju skriva längre grejer, såklart.

Men nu ska jag mörda text lite till, tugga bort onödiga ord, vrida och vända på formuleringar och meningar tills jag har det så kort det ska vara. Fan, kan ingen annan göra just den biten? Jag spottar ur mig text, bra text. Sen får teckenkrokodilen sättas i jobb liksom. Snart är jag en jävel på att skriva riktigt kort och koncist med. Vänta bara. Jag anpassar mig snabbt!

Magen är fortfarande inte glad. Jag mår inte illa.. men idag gör den ont i stället.

Och jag har inte börjat på uppgiften med deadline torsdag... kan ju glömma att jag hinner rida hopplektion på onsdag. Fan. Det hade jag sett fram emot så mycket.. men, men. deadline är deadline. Bara att bita ihop och se glad ut.

På fredag blir det verklighet. Åh herregud, jag måste hinna köpa en sån där liten bandspelar grej med så jag får med alla citat. Vill göra det så sjukt bra som möjligt. Ah magen kittlas. Fyfan. Jag hatar magsjukor av alla  jävla slag. Får kurera mig med nyponsoppa och skorpor (åh vad gott det vore med skorpa!).

Men nu måste jag ta mig samman och börja skriva . Imorn ska det intervjuas. Det blir bra det. Har inte direkt någon supervinkling på det hela, men det får gå. Jag vill bara ha den gjord och klar med så jag slipper tänka på det, fyfan att behöva skriva utifrån statistik. Jag hatar statistik. Det vore så mycket enklare om jag inte mådde dåligt. Nåja, skriva ett utkast, en grund. och sen infoga intervjumaterial, citat m.m när jag har det klart. Detta fixar jag. Hur svårt ska det vara? Le och se glad ut och skriv. I can do that.

Med lilla tossan. Nästan så..
Igår kväll smög hon bakom gardinen och sniffade mot mig..alldeles tätt intill mitt ansikte var det lilla nätta kissehuvudet, med stora uppspärrade ögon och sniffande nos närmade hon sig. Jag fick nästan en kissekatt puss!

Så bedårande söt att jag smälter inombords, det är de alla tre. Helt fantastiskt att ha dem här, om än bara till låns tills det dyker upp permanenta hem.

Med mamma katt går det super nu. Senaste dagarna har hon, dock något tveksamt, sträckt sig till att nosa på mitt finger när jag sträcker fram det. För bara en vecka sedan hade hon nog fräst illsket med öronen bakåt strukna och sett ut som hon ville mörda mig. Så visst är det framsteg!

har jag. Men inte den där härliga, underbara känslan.. snarare ett gnagande, obehagligt moln av illamående, eller hotande illamående..

Nu har jag ätit i alla fall. Pannkakor Mums! Stor besvikelse vid insikten att colan i kylen - jag trodde jag hade en halv flaska eller så - visade sig vara en liten skvätt i botten. Så här sippas det vatten för fulla muggar, eller ja. så mycket jag vågar dricka utan att uppröra magen för mycket.

Det är piss att vara sjuk.

Ah! Jag måste köpa en plånbok. En sån där bullig liten söt en med miljoner fack och fickor så jag får med mig allt. Japp. Det får bli ett senare projekt. Jag skickade efter trosor idag.. fast jag redan har en jävla massa. Nåja, sånt kan man aldrig få för mycket av. Synd att jag inte köpte strumpor istället. På den fronten ligger det pyrt till. Nåja ...

Jag steg nyss upp.

Maginfluensa eller något sådant höll mig vaken till sju imorse... känner mig fortfarande risig, magen är inte nöjd. Men men.. det är ju söndag som tur är. Snart ska jag försöka äta lite... Mmmm pannkakor kanske? Fast jag borde nog inte...Men det är ju så gott! Ugh, jag gillar inte känslan i magen alltså. Pirr, spänt, oroligt. Missnöjd liten mage. Jag hatar hatar hatar magsjuka i alla dess former. Klarar inte av det.

Misär. Haha. Nåja det känns ju bättre nu än igår. Imorgon har jag inte tid att vara sjuk så då får det lov att ha gått över. Det är söndag, njut.

visst är det värt det när man ser den här bilden? Jag blir helt varm och lycklig att de har anpassat sig så bra. De är perfekta innekissar nu. Njuter av livet, tigger godis och hittar på en massa djävulskap om kvällarna.



Jag ville skapa en egen blogg, för pälsbollarna men det ville ju inte fungera. Vet inte vad jag gjorde fel. Men, men.. tänkte bara presentera de små liven som bor här hemma hos mig, tills någon vill adoptera dem. Större personligheter än dessa små monster ska jag sent skåda.




Här har ni alla tre. Dash, Dizzy & Missy.

Missy är Dash mamma och Dizzy är adopterad från dag ett. Den lycka dessa små liv bringar och den energi de sprider är väl värt besväret att släpa kattsand i ryggsäcken från affären.. att behöva städa här inne varje dag. Köpa kattmat och sprätta upp skinnet på råa kycklingvingar. Vegetarian som jag är tog det emot något första gången - men den glädje jag ser hos kissarna är värd det.

haha

ytterligare en bild,




Tossan går lös på vedträet jag släpade hit till Göteborg i en systemet påse från Örebro. Den stack upp något och jag kände mig aningen skum som åkte tåg med ett vedträd. Men det har blivit populärt hos kissarna! Det går att tugga på.. vässa klorna..och smyga bakom. Det är helt perfekt! Lysande idé att dra med mig det hem. Även om jag tvekade något....

Idag ringde min käre far och var något exstatisk. Han undrade om jag ägde en gräddsyfon. Täckningen är inte den bästa här och jag som känner min far, drog slutsatsen att han försökte säga "gwen stephani" å jag frågade, han upprepade, jag sa gwen stephani igen...han upprepade. Jag sa grädde? Ja! Gräddsyfon, har du en sån? Det hade jag inte.

Fars senaste projekt är att övertala min kära mor att de absolut måste ha en sådan. Tydligen har arbetskompisar pratat om den gas du kan utvinna ur en gräddsyfon och den effekt det får om du inandas den. Klart att farsan vill prova. Jag hängde inte riktigt med i resonemanget men klart var att mams inte tycker att det är en särskilt bra idé. Som jag sa till far är det ju tur att han har henne som håller honom på jorden när han blir lite exhalterad över något mindre smart projekt.

Snabbt böt vi ämne och gubben började tala om att falla genom luften. Det är bättre att falla baklänges, det hade lillebror sagt men farsan hade inte hållt med och givetvis frågat någon om detta. Han fick bekräftat att lillebror hade rätt, det är bättre att falla och volta baklänges. Jag förstod ingenting men hmmade och höll med. Här kommer det fram att pappa, min far med ölmage och för korta armar, vill göra en wallflip. Springa mot en vägg, springa upp på väggen och landa på fötterna. Jag påpekade snällt att kanske om man vill utföra sådant stunt bör man ha lite annan fysik än vad min käre far har? Men han är inte den som är den och sa att han får lägga madrasser under.
Jag undrade, vänligt, om inte madrasserna kommer att göra det svårt att springa mot väggen och fick svaret att madrasserna får ligga på sidorna, han får springa snett.

Ibland är min far lite som ett barn. Han har en massa idéer och projekt och är det något speciellt ser man riktigt hur han lever upp och blir helt till sig. Fascinerande.. och där brevid sitter mams och suckar och skakar på huvudet. Far han behöver inte mycket uppmuntran. Får han för sig en sak så genomförs den, gärna så fort det absolut är möjligt. Det är tur att han har min kära mor att hålla honom lite verklighets förankrad emellanåt.

Vilka föräldrar jag har. Men de är söta båda två. Mina kära små föräldrar!

För att avsluta med en absolut klassiker från det lilla röda huset med vita knutar: Catch you tired baby!
Nej, vi vet inte riktigt vad det ska motsvara på svenska.

Och hon vill inte dela med sig. Trots att hon är så liten och soffan så stor. Under filten ser man hur hon andas, långsammare och långsammare.. ett sovande litet troll!
Emellanåt brummar det från soffan. som ett mindre flygplan ungefär.. då spinner trollet och är nöjd med tillvaron i sin stora varma soffa, under sin härligt mysiga fleecefilt. Himmelriket för en liten knaskatt skulle jag vilja påstå. Tossan har anpassat sig bra till det goda livet som inomhus kisse, henne går det ingen nöd på. Nu när hon lagt beslag på soffan.

Jag är så svag för de små liven att jag inte har hjärta att tala om att soffan är min. Så jag sitter snällt på min kontorsstol och önskar att jag kunde krypa ner under täcket i den mysiga soffan och slappa framför tv-n.

vad jag saknar henne..

glömde nästan hennes födelsedag :( hon fyller år idag. Lillasyster påminde mig via sms - tur det! Hon blev så glad när jag ringde tanta. Moster var där och de drack te och hade ätit tårta.. Bra det, uppvaktning betyder så mycket för de äldre. Det är viktigt. Så att de vet att de inte glömts bort bara för att de åldras.

Frågade om hon kände sig något yngre... haha, oj va hon skrattade. Jo lite sa hon och frågade om jag kände mig äldre. Jo sa jag, jag åldras väl ett tag till innan jag kommer till punkten när jag börjar räkna baklänges istället. Ett förslag som kom upp var att man ju kunde skippa första siffran i åldern. Men då har man ju plötslgt blivit jätteung. Så det kanske inte går.

Men när jag kommer till 50 börjar jag räkna baklänges. Får hoppas att jag blir 100 för då dör jag på 0 !

Och jag kan bara hålla med.

Efter att ha sovit mig igenom två tvättider under veckan började det bli kris på strumpfronten. Jag är mycket dåligt garderad med strumpor. Jag kan lätt säga att trosor och underkläder har jag ett par för varje dag under en månad. Minst. kanske till och med två månader. Jag är tros-o-man. Det kan aldrig köpas för mycket trosor. Dessutom lider jag av enorm separationsångest från detta plagg och har jättesvårt för att kasta de som kastas bör. Ytterligare klädinventarie skulle visa att jag har en enorm förkärlek för toppar och linnen. Även det ett plagg det aldrig kan bli för många utav. Hälften av alla kläder i min garderob skulle kunna slängas eller ges bort. Det är saker jag aldrig skulle drömma om att klä mig i. Fråga inte varför eller hur de hamnade där från första början, för det har jag ingen som helst aning om.

I alla fall. Idag tvättas det. Kanske, eller högst sannolikt, berodde svårigheterna tidigare under veckan på den ohyggligt tidiga tvättiden. 7 på morgonen.. det händer sällan att jag orkar mig upp för att tvätta då och högen med tvätt växer och växer i väntan på lämplig ledig tvättid. Självklart äger jag ingen tvättkorg heller, som att det skulle motivera tvättning.

Men, men. Kanske dags att lära mig att inte boka tvätt klockan 7 när jag sover som sötast. Men vissa saker lär jag mig nog aldrig. Jag är hopplös, det är bara att konstatera.

vad jag slarvar ! - jag behöver en korr. läsare. haha.

fast seriöst, nästa helg behöver jag verkligen en korre. jag blir lite lätt blind när jag skriver. Och mitt tangentbord är lite små dumt emellanåt, så det faller bort bokstäver. för att inte tala om när jag blir alldeles för ivrig och skriver lite för snabbt och vänder på bokstäverna i ord. Inte vackert. Och det håller liksom inte.

I en blogg är det väl sak samma hur saker stavas, eller fel stavas. Med flit eller bara pga slarv. Men jag ska ju som sagt skriva för att leva, tids nog. Just nu lever jag för att skriva - fast det kommer jag alltid att göra. Att leva på att göra det jag tycker är kul är bara en bonus.

Ord som liksom och typ är sådana ord jag tycker extremt illa om. Ändå slinker de med emellanåt, utfyllnad måntro? Jag vill tro att mitt ordförråd är bättre än att jag ska behöva ta till just de två orden.  Det bör vara gott nog att kunna undvika det. Hädan efter får det till större ansträngningar när det kommer till att formulera sig.

MEN. Det finns ett stort men där, meningar riskerar övervägande att te sig krystade om det läggs för mycket tanke bakom formuleringen. Jag har begåvats med en väldigt kreativ och välprogrammerad hjärna som spottar ut fyndiga formuleringar år höger och vänster. Ibland är det nästan så att jag sitter och småfnittrar åt mig själv för att det bara var så fantastiskt lysande formulerat.

Bör påpekas att detta inte omfattar eventuella skapelser under påverkan. Kreativiteten tar sig ytterligare ett par varv i karusellen och ut kommer mer eller mindre tvivelaktiga skapelser. Det absolut överlägsna exemplet är rubriken på detta inlägg.

"jag jagar silverfiskar om nätterna, för det är då dom är vakna..." - jag vaknade bakfull en eftermiddag för en herrans massa år sedan, hittade en lapp med en text i närmast oläsbar handstil där just det om silverfiskarna stog.... jag skrattade rätt rejält och kom på att... jag hade ju sett silverfiskar på badrumssgolvet innan jag gick och la mig, och som silverfiskar gör hade de ju flytt. Så min lysande tanke var givetvis att.. ja. ska man jaga silverfiskar får man göra det om nätterna.

Jag berättade detta för en bekant som tyckte det lät bra, vackert. Tills hon insåg att det faktiskt var silverfiskar jag pratade om. De där små grå sakerna som håller sig i mörkret. Undrar vad hon trodde att jag menade när jag sa silverfiskar.. hur gick associationerna där?

vem jagar silverfiskar...?