movienerd

I ytterligare en vecka. Sedan är jag visst vuxen. Enligt västtrafik.

Eller ja, lite mer än en vecka är det faktiskt men snart nog. Hur ska jag spendera denna dyrbara tid när jag fortfarande, på pappret, är närmre 20 än 30.

Lillasyster kommer hit nån helg snart, förhoppningsvis. Då ska vi shoppa tillsammans, det ser jag fram emot. Lite av det jag saknar med att bo i Örebro, att kunna umgås med syskonen små. Men livet i Göteborg är inte att förakta, jag hittade tillbaks till hästarna här. Att jag inte förstod innan dess hur mycket dessa underbara vackra djur betydde för mig och mitt välmående. Men det är lätt att vara efterklok. Äldre och visare, säger de. Kanske lite.

Kan man väl säga att jag blev igår. Det åskade lite, mullrade sådär mysigt och det verkade lovande. Men det kom inget ösregn och inga blixtar eller mer dunder. Istället sprack molnen upp och himlen var djupt blå och solen sken. Orket är ännu inte vad det borde vara, men jag knapprar fortfarande pencillin och snörvlar och hostar så det dröjer nog ett litet tag innan jag är återställd så att säga.

Helgen närmar sig snabbt åtminstone och efter den är det bara tre veckors arbete kvar. Har beställt lite böcker inför hösten som ska läsas så snart de dimper ner i brevlådan. När allt arbetande är klart och över med ska jag unna mig att shoppa loss lite. Det händer inte ofta på budgetten jag lever på men emellanåt måste man få unna sig något litet, och mitt ha-begär är rätt stort just nu. Nya ridskor står högt på listan, det kommer verkligen väl till pass. En mp3 spelare vore trevligt nu när min gammla la av. Kläder står alltid på listan, men jag får nog sätta en gräns för spenderandet annars kommer jag snabbt att spendera vartenda öre på två röda sekunder.

Det mullrar dovt i fjärran. Himlen är täckt av mörka regntunga moln och hettan är tryckande.

Ska det så äntligen komma ett riktigt åskoväder ? Det som alltid tillslut infinner sig under sommarens hetaste dagar. En paus från solsken medans världen duschas i regnvatten och pånyttföds. Något svalare, något fräschare och renare från alla avgaser som täcker trädens stackars blad. En ny ren värld med lite mindre spänning i luften och litet lättare att andas. En liten stund.

Jag hoppas. Åska är något otroligt mysigt när man inte behöver vistas ute i det. Att bara sitta inne och mysa och stillsamt lyssna till mullrandet och regnet som slår mot fönsterrutorna och njuta av att vara.

Under tour de france visas det en hel del kreativitet. Nu har jag ingen egen tour art att tala om men jag har i varje fall en häst. Haha.



Har röd lampa brevid så ljuset/färgen blev lite si och så men det får duga.

Hade lite problem med ögat och mulen men tycker jag fick till mulen helt ok i slutändan.

I går fick jag ett ryck och fångade tour art med kameran, inte riktigt samma sak att fota tvn som att vara på plats men man tager vad man haver.



Lite i nördigaste laget kanske. Notera nallebjörnarna på tvn och gose tigern som smyger till vänster. Och givetvis Porsche 911 som matchar både tv och tv-bänk.

Staden är fullkomligt översvämmad av maiden fans från alla håll och kanter. Och vilken dag för konsert, solen steker på i 27 grader och inte ett moln så långt ögat kan se. Fick lite hemma känsla av alla dessa långhåriga hårdrockare i varje hörn av stan. Påmindes om den gammla goda tiden på Contan med spelningar var och varannan fredag. Those where the days. Vi hade en del kul på den tiden, minst sagt. En helt annan värld än den jag lever i nu för tiden.

I kväll kommer jag sätta tvn på mute emellanåt för att lyssna till den dånande musiken och se om jag kan placera sången som sjungs för tillfället. Jag misstänker att jag har lite bättre koll på maiden än bruce så det ska nog bli lättare den här gången. Är rätt nöjd med att bara lyssna på distans. Känner inget behov av att trängas med fulla, buffliga överentusiastiska människor nere på Ullevi. Nej tack, det kan de få behålla för sig själva.

Börjar bli ganska tydligt. Sjukdom, tour de france, gnäll och lite mer gnäll. Haha. Om jag någonsin känt mig oinspirerad så är det nu. Det börjar bli riktigt tråkigt att göra ingenting. Mår visserligen lite bättre idag även om trippen till affären nästan tog livet av mig. (lite överdramatiserat men det är tillåtet emellanåt).

Hade hoppats att jag skulle kunna ta en sväng ut till hästen och skritta ut imorgon eller så. Men under nuvarande tillstånd känns det bäst att hoppa över det. Börjar sakna min lilla drake lite smått vid det här laget, tre veckor blir det efter helgen. Får ta igen missade dagar vid tillfälle. Om sommaren är det ju som bäst att rida, hela dagen spenderas lätt i stallet med ridning och pyssel och mys. Även om draken inte är någon mys eller gos häst så att säga.

Det är varmt i dag. 28 grader säger gp.se och jag är böjd att hålla med. Öppna fönster, mycket vätska och lite kläder. Nu ska jag njuta av söta små franska byar och vacker landsbyggd och drömma mig bort.

Som vanligt så sitter jag här mitt i sommaren och ser den passera framför mig i vansinnes fart. Och inget kan jag göra för att sakta ned tiden heller. Såhär när det jobbas för fult, eller ja när jag är hemma sjuk för fullt som jag är för närvarande, så spenderas det mycket tid på att tänka frammåt.

En veckas semester har jag i augusti. Det finns mycket jag skulle kunna göra då, ta igen lite missad sömn är ett exempel. Men kanske, bara kanske ska jag vara så ambitiös att jag plannerar in nya saker varje dag den veckan och faktiskt tar till vara på den till det yttersta. Kan man klämma in 10 veckors sommar på en vecka ? Är det möjligt? Mja, inte ska det väl vara omöjligt i alla fall. Jag tror jag gör det till mitt sommar projekt. Men först ska det knapras pencillin i 10 dagar och hoppas att bihålorna snart ger med sig och är nöjda och glada igen.

På måndag är jag tillbaks på jobbet igen och lever dag för dag. Rast för rast. Nu är det bara fyra veckor kvar. Fyra veckor, det är ingenting. Och i Augusti drar Olympiska Spelen igång, hästhoppning, dressyr, fälttävlan och annat smått och gott. Ja, hästsporten står högst på listan för min del, men visst ska jag se både det ena och det andra med.

Ta till vara på sommaren innan den är slut. Som de sjunger i sången: sommaren är kort...resten av den frasen lämnar jag osagd och hoppas att det inte ska bli en sådan sommar igen.

Kallar de dem, Onsdagarna. Mitt i veckan men ändå så nära så nära till helgen. Helg, detta ljuvliga ord. Den kommer aldrig för snart, även om veckan tillbringas sjuk eller på arbete eller med studier.

Det är märkligt hur vi människor bygger livet kring väntan och längtan. Vi längtar efter kvällen, efter helgerna, efter sommaren om vintern, efter vintern under höstens värsta regn och rusk. Mest av allt längtar jag efter dig (jij)...

Tour de france får mig att vilja åka till Frankrike, att vilja se alperna och alla dessa söta små byar längst med slingriga små vägar. En sväng förbi Camargue och beundra dess vackra vita springare, insupa lite frihet och klyshigt a'la coke reklamen - life as it should be.

Jag är svag för vackra ting och vackra platser och natur - frihet, the wilderness. Det är djupt rotat inom mig, en längtan efter något större än en liten skruttig studentlägenhet på ett berg i centrala Göteborg. Innan jag dör ska jag ha dykcert. Så är det bara, jag ska simma bland färgglada fiskar och beundra korallrev och njuta. Jag vill se världen ifrån alla möjliga vinklar och vrår, jag vill leva.

Samtidigt vill jag så hemskt gärna ha både hästar, hundar, katter och säkert getter och åsnor och minigrisar och ja.. får jag välja har jag snart ett medelstort zoo. Men hästarna ligger nog närmast till hjärtat, det är ett måste att ha egna hästar och även få ta föl i framtiden. Dessa två sidor känns så enormt oförenliga...Liten tröst är dock att begränsningen inte blir större eller mindre om det är en häst eller tio (visserligen kanske det är knepigare med hästvakt åt tio stycken snarare än en men i det stora hela), det är lika svårt att ge sig av bara så där med ett djur som med flera.

Som sagt, vi längtar och ser fram emot... och planerar och drömmer. Det är det som gör oss mänskliga. Jag ska nog hinna med allt jag vill och lite till. Men först ska jag kurera mig från den här irriterande sommarförkylningen eller vad vi ska klassificera den som. Te med honing eller honing med te. Det är den stora frågan. Vad som än hjälper svarar jag.

Det här med att vara hemma sjuk. När jag var liten var det päronsoda och quake III som gällde när jag var hemma från skolan. Mams skämde bort mig lite extra och det var inte så farligt att inte må bra.

Numer, eller just denna veckan, tillbringas dagarna framför tour de france med hett te och en liten kaka. Bättre idag? Lite skulle jag vilja påstå, hostan är kvar men har bytt skepnad till det retsammareslaget... jag undviker att hosta för börjar jag är jag rädd att jag inte kan sluta. Halsen gör av någon outgrundlig orsak ont. Jag trodde den delen av det hela var överspelad och klar men det kanske blir en rerun av gammla favoriter? Yippie. Nåja, det går åt det bättre hållet sakta men säkert så jag ska inte klaga.

I natt drömmde jag mycket märkligt... jag körde bil (vilket gick helt ok, men jag kunde inte tanka. haha) och åkte fram och tillbaks till Örebro och sen var det något med hästen och ja jag vet inte. Låter kanske inte så märkligt men känslan den är märklig. Jag vet ju att det är mer än så men jag har glömt bort vad det var. Jag drömmer mycket allt som oftast och det är inte ofta det finns någon logik bakom det hela, det är det härliga med drömmar.

Om tio minuter börjar dagens etapp av tour de france, så jag ska fixa lite frukost och en stoooor kopp te och kura ihop under min filt och njuta. Alperna är de bästa etapperna!

 


Hon är en söt liten grej.

Puss !

Har inhandlat en stor burk honing och friggs grönt te med hallonsmak.



Mums, naturens goda. Hoppas det gör under med hals och hosta och förkylingen i övrigt. Är trött på att vara sjuk nu, det är inte roligt.

Favorit teet. Grönt te dricker jag alltid, oftast Fair trade märkt sådant med lite aloé vera eller annan lustig tillsats. Men Friggs teer fungerar bra de med, speciellt denna varianten.

Nu ska jag koka mig lite te, bre någon macka med tartex (så gudomligt gott) och kura ihop mig under min fleecefilt och titta på film. Det gäller att skämma bort sig när man inte är helt kurrant.

Förhoppningsvis har mitt imunförsvar snart spöat skiten ur den här elaka varianten av sommar förkylning så jag kan återgå till mitt arbete. Vecka 5 började idag, eller vecka 4 - beroende på vilket håll man räknar åt. Jag räknar nedåt, så för min del är det vecka fem och nästa är fyra och sedan tre, två, ett....

Min näsa är så torr och irriterad att den snart trillar av, att likna mig vid Rudolph är vid det här laget en mild underdrift. Men jag ska inte gnälla, det kunde vara värre. Det kan det alltid...

Helgen började illa redan på jobbet i fredags... en frusen Evie knatade runt med luvan uppe och huttrade bara för att under tidig förmiddag märka att halsen sakta men säkert började ömma. Givetvis blev det bara värre och värre under dagen för att lagom tills jag kom hem kunna konstateras att jag var sjuk. Eller är, eftersom att jag i skrivande stund mår pest och pina och fan och hans moster.

Fredagskvällen sov jag tre timmar för att sedan stiga upp och se på film innan jag kröp i säng igen. Lagom till lördagen öppnade näsan alla kranar och det bara forsar utan ände. Underbart. Självklart dröjde det inte länge innan det började krypa i armar och ben av obehag och feberskänslor...Panodil och jag är polare den här helgen, likaså jag och sömn. Hade fortfarande legat och grisat om det var så att jag kunnat sova.. men av någon outgrundlig anledning ville det sig inte alls idag trots att jag om möjligt nästan mår sämre än igår.

Sjukdom till trots har det i vart fall ändå varit en trevlig helg.. Jag har slappat framför tvn och tittat på tour de france och sedan direkt efter detta tv 4 sports sändningar från Falsterbo International Horse Show, igår var det Derbyt som gällde.. Minns när jag för alldelles för många år sedan var där på plats för att se favorithästen tävla. Något underbart magiskt ligger över tävlingsplatser som Falsterbo...Jag får nästan ta och åka dit snart igen och insupa atmosfären och människorna. Är det något jag saknar är det tävlingsplatserna...när jag åkte med Benny och Carerra tiiidiga morgnar och hjälpte till och förväntansfullt såg på när de tog sig runt banan.

Efter Falsterbo sändningarna var det dags för hoppning från World Masters League där vi kunde se bland andra Roffe, Pessoa mfl. Banan kändes något trång efter att ha sett sändningarna från Falsterbo, men det var trevligt att se ändå.

Idag tillbringas dagen på samma manér, tour de france är först ut i eftermiddag och efter detta sändningarna från Falsterbo. Det lutar åt att tillbringa morgon dagen på liknandevis om inte ett mirakulöst tillfrisknande skulle ske under dagen. Jag jobbar på det, så kul är det inte att vara sjuk.

Jag känner mig rik i dag. Lite att göra, klara i god tid. Och möjlighet att flexa ut tidigare. Kastade mig på stämpelklockan och gav mig av till bussen. Underbart! Med lite tur fortsätter resten av veckan i samma spår...

Och på fredag är det lön.

Hur underbart är det inte att få sluta sina ögon och långsamt försvinna in i omedvetandets dimma... Koppla bort dagen som varit, alla måsten och krav... och bara flyta.

Det är först när sömn blir en bristvara jag inser just hur mycket jag behöver den. Kroppen skriker efter mer när mobillarmet skrålar time is never time at all you can never ever leave without leaving a piece of youth, and our lives are forever changed we will never be the same the more you change the less you feel.. Tonight Tonight med Smashing Pumpkins råkade hamna som väckarklocka någongång för flera år sedan och där har den stannat...På något vis fångar den min längtan efter kvällen, när arbetsdagen är över och jag är hemma igen.

Det bör vara tydligt vid det här laget att mitt arbete är ok, det betalar bra och det är inte överdrivet krävande - annat än fysiskt.. men det framgår säkert även att jag allra helst inte skulle vara där.

I kväll kröp jag i säng strax efter sju och sov till nio. Underbart. Snart är det dags att krypa i säng på riktigt. Och drömma märkliga drömmar och vakna i total förvirring när alarmet går igång 05:30.. Ytterligare en dag närmare helg. Och som vanligt vaknar jag och undrar vilken dag det är och varför mobilen ringer...

Jag är är en sömnberoende och jag skäms inte för det. Snart är det helg...

Det börjar kännas seeeeeeegt. Haha. "Bara" fem veckor kvar. Drämmer numer förtjust in tårna i metalbalkar och utstickande kanter i mina påtvingade skyddsskor med stålhätta. Den är faktiskt rätt praktisk för det ändamålet. Fungerar även ypperligt att i frustration sparka på saker och ting men arbetskamraters knäskålar bör man hålla sig borta från.

Vi gör vad vi kan för att få dagarna att gå snabbare på bygget. På något vis verkar tiden flyga förbi och bara måndag och tisdag är avklarade så är det nästan helg trots att mer än halva veckan kvarstår. Vi plockar och vi plockar och jag har aldrig känt sådan motivation till att studera, till att göra vad som helst förutom arbeta.

Känner mig smått anarkistisk emellanåt på jobbet när förstemannen (kvinnan) vrålar ut att Ni måste plocka klart 304 och 303 innan frukosten. Osv osv...Det vrålas en del i högtalarna och rabblas nummer i oändlighet... ingen hör vad som sägs.

Fem veckor kvar efter denna. Det känns faktiskt betydligt mindre än åtta. Nästan helg. Och på fredag får jag visst lön. Det glömde de tala om för mig när de anställde mig, att lönen betalas ut den 20:e. Undrar vad mer de har glömt upplysa mig om....

Men vart är solen?

Jag har träningsvärk på de mest märkliga ställena. Tex. om jag tar ett djupt andetag gör det ont bak i ryggen. Underbart. Uppepå det gör det väl ont sådär precis överallt. Men fortfarande väl värt det, vill åka dit igen och rida samma svarta lilla springare. Men just idag är det tveksamt om jag ens skulle ta mig upp på en islandshäst -trots att de är något lägre än Angie.

I dag gör jag mitt bästa för att inte tänka på morgon dagen och resten utav veckan. Snart är det helg igen, det ser jag fram emot oerhört mycket. Men i dag är det söndag och den det njutas av till fullo... den tillbringas i soffan med värmefilten på ryggen och fleecefilt över benen och så givetvis det nördigaste av nördigt just nu - med tour de france.

Idag har jag galopperat under dånande skyar i störtskurar av regn i Kilsbergen utanför Örebro. Jag har för första gången i mitt 25åriga liv suttit på en islandshäst. En bedårande svart sådan med så mycket man och pannlugg att de underbart vackra små allerta öronen knappt syntes.

En tvåtimmars tur i skogen med sju andra glada ryttare, långa bitar av härlig tölt och sedan full galopp uppför långa backar.. Min lilla häst var först upp nästan varje gång. Hade mer än gärna stoppar ner honom i fickan och tagit med honom hem, så sör var det lilla livet. Fantastiskt maffig för att vara så liten med magnifika gångarter och så lyhörd. Lite sött var hans "rädsla" för vattenpölar.. detta innebär att jag även fick känna på en hoppande isiis när han skuttade över pölarna hellre än att tvingas trampa i dem.

Vi påbörjade ritten i lite droppande regn som snart gav vika för solsken och det kändes lovande för resten av ritten. Men  när vi satt av för en liten benstrckare började åskan mullra hotfullt ovanför oss och vi var snabbt i sadlarna igen. Vid nästa knall kom vi töltandes runt en sväng i vägen och fattade just galopp när regnet började ösa ner.. Dyblöta på bara några sekunder fortsatte vi i full fart uppför backen...

Nu sitter jag hemma igen under en varm filt.. Det känns som att jag blivit påkörd av en sån där asfaltsläggare grej...Ni vet en sån som plattar ut seriefigurer totalt...Det gör ont precis överallt, men det var det värt.

Och det regnar... min kropp skriker efter mer sömn när jag förvirrat slår av alarmet och inser att det är morgon igen. Känns som att jag skulle kunna sova ett dygn utan att bli mindre trött just nu. Men dagarna går åtminstone snabbt. Så fort att jag strax måste springa till bussen i regnet..

Morning you..

över Göteborg.

Lite trevligt, väldigt sommrigt..och i bakgrunden skriker Lisebergsbesökare i skräckblandad förtjusning...

Har tvättat fyra maskiner, dammsugit och bjudit Jonna på lasagna. Hon blev mycket positivt överraskad, jag är värsta hemmafrun nu för tiden, haha. Sist bakade jag åt henne ...Nu är det dags att duscha smutsen av mig och sedan lägga upp benen i soffan och bara softa kvällen lång.

Thank god it's weekend. Allt jag har att säga.

Det vackra vädret gjorde come back med bravur. Lägenheten känns som en bakugn efter att solen legat på sedan 4 imorse eller så. Det är sommar, ljuva efterlängtade sommar. Och den ska jag tillbringa  fem av sju dagar i veckan i sju veckor instängd på ett lager... Med tjattrande småbarnsföräldrar på sammanbrottets rand, märkliga filurer som saknar självdistans och folkvett, tjejer som jag som inte passar in i miljön riktigt (det är något fel på den bilden kan jag tänka när jag står och packar mina backar, men sedan påminns jag om att jag har en framtid, jag har en plan som Charls-Ingvar skulle säga.. jag är inte en av dem som förlorat min själ till kapitalismen och kapitulerat till ett liv som arbetare med onda fötter och ben och en ständig ångest inför nästkommande vecka) och något socialt missanpassade manliga varelser som glatt gasar runt på sina truckar.

Jag försöker slappna av och inse att jag är ledig, men helgen är alldelles för kort och jag har saker jag måste göra innan den är slut. Att jag inte bara kan sitta och njuta utan att tänka på veckorna av arbete framför mig och tröttheten detta innebär. Imorgon får jag besök från ett litet land med stor befolkning. Hon ska följa med till stallet och rida lite på mitt monster. Vi tänkte ta oss ner till havet och plaska lite grand. Hoppas att det vackra vädret håller i sig, så mycket trevligare att rida i lite solsken.

Igår kväll satt jag i min soffa och hörde Bruce dra igång hela Ullevi med Born in the USA, öppningsakten måste det ha varit för efter denna blev ljudnivån något lägre. Han måste ha dragit på en del extra nummer efter konserten för jag hörde publiken vråla och applådera likt besatta och strax innan midnatt drog han ingång Everybody´s got a hungry heart . Fascinerande att han orkar hålla igång i tre timmar, han börjar bli lite till åren. Jag hoppas innerligt att han ska komma tillbaks till Sverige innan han lägger ner ... Vill så hemskt gärna göra min lilla mor lycklig och det finns nog ingen bättre överraskning än att stå där med biljetter i handen till en av hennes absoluta favoriter..

Vet inte om jag bör, ska eller törs nämna för henne att jag hörde konserten här ifrån... då blir hon nog lite ångerfull att hon inte var här, för det är ju ändå bättre att höra än att varken se eller höra, skulle jag tro. Men jag ska överraska min lilla mor, en vacker dag så. Om ett år fyller hon fem noll, hon börjar bli gammal...jag som alltid sett henne som min unga mamma. Men detta betyder väl således att även jag börjar bli gammal.. hemska tanke. Snart fyller jag närmare trettio än tjugo. En månad kvar att njuta av att vara tjugofem....

Det var på tiden! Jag hade inte klarat en dag till med att stiga upp 05:30. Min kropp skriker efter sömn och vila men trots detta har veckan gått oerhört fort. Dagarna har flygt förbi och det har känts mindre smärtsamt än vad jag hade väntat mig. Jag ska nog överleva de resterande 7 veckorna trots allt, jag har i alla fall helgerna att se fram emot.

Att sluta dagen, skynda till bussen och komma hem. Vad underbart det är. idag sa en medarbetare, när hon gick förbi, "åh, vad gott du luktar... typ som en kanelbulle..eller nej, vaniljbulle!" haha. Kul att höra, känner mig inte överdrivet fräsh eller väldoftande på jobbet men jag luktar visst gott. Alltid något.

Imorgon börjar nästa nerd event  le tour de france och jag har inte eurosport!  Vilket baklag. Dock så verkar de i alla fall sända online så det är bara att hoppas att det fungerar som det ska.

Ikväll softar jag till det avlägsna dunket från Bruce Springsteen konserten på Ullevi. Lite mysigt att bo såhär till så att jag kan höra musiken och till och med sången emellanåt. När Metallica spelade för ett tag sedan kunde jag sitta och sjunga med i låtarna.

Helg, äntligen helg. Den kunde inte komma lägligare. Imorgon ska jag glatt sova halva dagen för det har jag förtjänat!

Knegare. Det är hårt.

Två dagar avklarade, visserligen arbetade jag måndag och tisdag förra veckan med men nu är det allvar, bara 38 kvar. Eller 304 timmar om man hellre ser det så. Det bultar missnöjt i fötterna, benen och axlarna är inte överförtjusta de heller. Huvudet är måttligt roat.

Tänk att innan jag satte min fot på detta ställe reflekterade jag inte ens över hur apotekets varor kommer dit. Tanken slog mig aldrig att det är sådär 60 personer som slavar dag ut och dag in med att packa alla dessa saker som apoteken beställer in. Nu vet jag bättre.

Det är inte en match att komma upp i de där 10 000 stegen om dagen längre så som vi får springa runt och leta varor på det bygget. Nåja, jag arbetar åtminstone och in trillar stålarna till slut. Det är helgerna jag lever för dessa veckor. Då får det sovas lite extra, trötta ben tas om hand och det lagas lite särakilt god mat att lyxa till det med och njuta av. Och då har jag hästen. Hon ger energi om något. Och så N förståss, han är alltid där och gör dagarna lite lättare, lite roligare, trevligare och så mycket bättre.

Idag fyller min kära mor år. Inte 50 som syrran påstod att hon fyllde förra året (hon och lillebror övertygade mig om att mans fyllde 50 och vi var tvuuuugna att köpa nått speciellt osv, tills jag råkade nämna detta för far som brast ut i gapskratt.. nej, det var minsann fel med två år.). 49 blir min kära mor i dag. De förvånar mig att hon fortfarande är så ung, men det har hon ju alltid varit. 23 år gammal var hon när hon fick mig, 25 när lillebror kom och 27 när lillasyster föddes. Det vat väldigt ungt när jag gick i låg/mellanstadiet. De flesta hade föräldrar uppåt 40-50 på den tiden (ser ni jag skriver "på den tiden" börjar bli lite gammal kanske? 26 lurar alldelles runt hörnet.. ).

Grattis lilla mamma!