Det här är livet

Nu säger jag upp lägenheten och lever viss med tanken att jag snart aldrig mer kommer bo här. Jag gav det ett försök i alla fall.

Helgen har varit sommrig om än något kall. Fredagen började med att jonna ringde och väckte mig strax efter åtta och dök upp vid nio tiden sen hade vi en heldag minst sagt. Min högra axel sög åt sig mer sol än den vänstra och blev vackert röd, detta trots att vi knappt satt still i solen.

I går satt jag och frös i slotsskogen med halva klassen ett par timmar innan jag fick se mig besegrad av vädret. Nu käner jag en mild förkylning börja blossa upp men vad gör det. Jag är ju åtminstone "fri" till viss del.

One down ...

One to go.

Presentationen överlevdes utan några större problem, annat än att jag höll på att avlida för att jag var tvungen att sitta och lyssna på alla andra så länge. Alldelles för fint väder ute för att sitta inne i mitt tycke. Prommenerade hem - lyckades få ner tidigare två timmar till en timme och fyrtio minuter, inte alla. Härlig prommenad i solskenet med bra musik på ipoden.

Nu ska jag ringa upp angånde en intervju för ett eventuellt sommarvikariat.

Post-project

Livet efter projektet.. nästan, snart så.

Jag har fått platsen i Holland och nominerats till universitetet där borta och bara väntar på informationspaketet som man visst ska få. Shiit, haha. Så mycket som ska göras innan dess dock.

I morgon ska projektarbetet presenteras för klassen och nästa vecka är det oposition och efter det ska det väl bara vara att lägga projektet bakom oss.

Produktivitet

Jamen visst!

Fokuset har äntligen återvänt och jag kan sitta ner och bara skriva. I rättan tid kom det också kanske jag ska säga, på tisdag är det deadline för projektarbetet och ni kan tro att jag ska pusta ut när det är klart!

Ansökan för utlandsstudier är lämnad, det pirrar smått i magen bara jag tänker på det.

För att göra gårdagen komplett

så skickade Emmelie lite bilder hon tog när Rufus och jag hade dragkamp över en handduk.





Käppishunden.

Det blev ingen båttripp som planerat dock, vi fick ingen parkering nere vid Saltholmen det var smäckat med bilar. Men det gjorde inget eftersom vi åkte till Almundön istället och hade det trevligt.

Lyckades att bränna mitt ansikte trots solskydskräm. Var vackert lysande röd igår kväll.

Sötast på länge




Lillla rufus skakar av sig vattnet efter ett dop i havet ... Emmelie var inte värre själv utan doppade sig under applåder från folk på klipporna. Själv tittade jag bara på och skrattade tills jag fick kramp i kinderna.



Tugga på pinne i solen är mysigt... självklart blev det massa bilder när jag hade ett så tacksamt fotoobjekt.



Vill ha!

Jag vet att jag inte har råd, att jag borde spara alla slantar jag har eftersom jag har väldigt liten inkomst nästa månad men så såg jag en jeansjacka och jag greps av ett sådant ha-begär. Nej jag klickade inte på "köp", sådan självkontroll har jag men åh så gärna jag hade velat.

Det är något med våren och det otroligt vackra vädret som ger mig ett enormt sug efter nya kläder. Detta trots att jag redan har en överfull garderob...

Påsken har bjudit på helt ljuvligt väder ... det går inte att sitta inne trots snuva och trötthet, jag måste ut och röra på mig. Jag har faktiskt aldrig lyckats särskilt bra att sitta stilla i solen ... Prommenerar gärna i timtal hellre än att sitta stilla.

GLAD PÅSK!

I brist på påskkyckling får det gå med en påskanka...


Kossor och havet

Veckan har varit lite sådär .. har inte kännt mig riktigt kry men i dag begav vi oss till havet i alla fall på en långpromenad. Men först stannade vi till och hälsade på de långhåriga små varelserna.




Mums med knäckebröd men mindre populärt när jag ville klia:




Jonna skulle såklart också mata lite:



Efter påsk väntas det små kalvar! Ni kan lite på att jag kommer smyga runt med kameran i högsta hugg för at få bilder på de små liven. Sju stycken tror jag de sa förväntas kalva snart och sen kommer det fler senare.

Barn ...

Att nått så litet och för det mesta sött kan vara en sådan plåga. Grannungarna får mig att vilja mörda i det närmaste. Är det inte min crossar som för oväsen så det ekar i mitt huvud och i lägenheten så står de och sparkar rytmiskt på rutschkanan ute på gården tills dess att jag är redo att dränka mig själv för att slippa. Eller så studsar de sin basketboll ... dunk dunk dunk dunk.. för att inte tala om skateboardsen.

Vilket GENI byggde det här huset egentligen? För det är ju inte barnen det är fel på... de är ju bara barn. Det är isoleringen, placeringen av samtliga fönster ut mot gården och så givetvis *drumroll* lekplatsen alldeles utanför mig lägenhet som gör att ungarna gärna leker just alldeles precis här utanför.

Nej, när jag kommer tillbaks till Göteborg i vår får det bli annat boende. Då har jag i alla fall get stället en chans och fått se lite mer av Göteborg.

IPRED jakten är redan i gång

Misstänker smått att IPRED entusiasterna kommer gå hårt ut till en början ... lagom sådär tills dess att de inser att de drunknar i arbete och rättvisans kvarnar maler än långsamare då domstolar överbelastas med ansökningar från alla håll och kanter.

Har läst en del artiklar i ämnet både i går och i dag och kan konstatera att det blir nog svårt för dem ... det går liksom inte att stoppa utvecklingen hur mycket man än vill. Det är bara att se på politikerna som inte tyckte att vi behövde färgtv sådär för en halv evighet sedan. Borde inte politikerna vara någorlunda nytänkande - blicka frammåt? (Ja, åtminstone de som inte är konservativa vill säga).


NU är våren här

I alla fall, det har jag bestämt. I morse var jag uppe klockan 7 för att återigen ge mig av till GP-huset för en intervju. Det var pest och pina när jag låg i sängen men kändes som vanligt helt ok så fort jag var uppe. Ännu bättre blev det så snart jag kom ut, fast jag var lite sömnig och undrade hur fan jag skulle lyckas med intervjun överhuvudtaget.

Lovade mig själv att jag skulle få åka hem och lägga mig efter intervjun men nu är det ju så otroligt fint väder ute att jag bara var tvungen att ge mig ut och cykla istället. Hade knappt kommit innanför dörren efter min 1½ timmes cykeltur innan jag ville ut igen men istället sitter jag här och känner mig både pigg och vaken. Äntligen!

Ska käka lite lunch.. skriva rent intervjun som faktiskt blev helt ok och sedan ge mig ut en liten sväng i solen igen.

RSS 2.0