movienerd

På spaning .

värt att uppmärksamma.

jag har skrivit på.

Passerar Chalmers varje gång jag traskar till JMG och velat fota dessa två sötisar sedan jag såg dem första gången.

Ahhh, personporträtt inlämnat. Jag har prommenerat två - tre timmar ungefär och är mäkta nöjd med mig själv. Benen är lite trötta, men jag överlever. Jäklar vilken aptit man får av att gå så länge och shit vad törstig jag var.
Det är ju fortfarande rätt kyligt när det blåser så jag envisas med att gå runt i tjocka kappan... det  = en något överhettad och svettig Evelina när jag lite snabbt skulle in på ICA.

Givetvis skulle tanten (jag ville skriva kärring, men fan det låter så illa) bakom mig envisas med att stå på mig. Jag tycker illa om människor som inte kan hålla normalt avstånd i vanliga fall. Men när jag är högröd och svettig och sleten då tycker jag extra illa om det. Det blir liksom... jag vet inte, tyckte hon jag var äcklig skulle hon väl inte stå på mig... haha, men jag tycker inte om det i alla fall.

Fascinerande dock, hur vissa verkar vara funtade. Var in på systemet i hästkläder (osandes häst givetvis) och genomblöt eftersom det ösregnade ute. Då tyckte jag att folk borde hålla distans - men icke.

jag har ett porträtt.

It is done.

Det är helg. Jag ska nog prommenera till universitetet, det ser ut att vara ok väder so far. Lyssna på lite musik, fota den trista vägen jag går dag ut och dag in. Lämna in JMGs kamera + porträttet och sen hem och njuta av lugnet.


Imorgon, imorgon.. Så ska jag provrida häst! Ska bli så kul!

som de så fint sjunger i fredagssången.

Klar favorit när jag jobbar, annars lyssnar jag inte på radio.

Jag latade till det och tog mig inte upp förräns för tio minuter sedan. Tur att deadline är klockan två i alla fall. Måste skriva klart min text och putsa lite på den innan dess!

Kollar lite lägenheter och så...

Ett rum på 12 m2 med delat kök/badrum/toalett på min gata kostar knappa tusen kronor mindre /månad än min lägenhet på samma gata i samma hus som ligger på 33m2 med två rum, eget kök och eget badrum. Kanske inte borde klaga, för tusen spänn mer i månaden får jag ett rum till, eget kök och dusch och toa. Heaven!
Aldrig att jag skulle överleva att bo som mina grannar - de i korridoren utanför min dörr, den korridor jag måste passera varjegång jag vill ta mig ut.

Inte nämnvärt nöjd med upplägget, fast samtidigt är det ju jag som har det bra. Jag slipper dela. Och jag måste säga att jag är helt kär i konceptet sovrum! Efter att ha spenderat de första åren hemifrån i en etta på 25m2 är det helt fantastiskt att ha ett eget rum att bara sova i. För ja, något annat gör jag inte där inne. Förvarar kläder. Det är väl det ungefär.

Lite därför jag letar mindre... eller inte nödvändigtvis mindre, men billigare lägenhet. Mitt CSN kommer ju ta slut en tredjedel in i utbildningen. Ingen höjdare det direkt. Och att då ha en hyra på närmare fyra tusen i månaden... det känns som att sovrummet kan rationaliseras bort. Samidigt känns det meningslöst att flytta utanför stan. Gör jag det måste jag i alla fall åka buss/spårvagn och då tillkommer de kostnaderna. Så länge jag bor här kan jag gå i alla fall nästan överallt. Ska jag jobba blir det buss - men det blir det oavsett.

Så många faktorer som spelar in i ekvationen. Men det skadar ju inte att söka och se vad jag eventuellt kan tänkas få. Ett alternativ är kanske mormors döde brors änka som bor innanför vallgraven. Men jag måste prata med mormor om det och se om hon fortfarande är intresserad av att hyra ut nått rum åt mig eller så. Läget där är ju inte att klaga på överguvudtaget i alla fall.

fast i tatuerar version.

Haha, att jag sa det. Kände mig lite liten på plats, en liten stund. Innan alla trevliga människor fått mig att slappna av med en massa skämt och skratt. Det var verkligen supertrevligt. Hade kunnat stanna där hela dagen och lyssna på nålarnas surrande... drrrrrrrrrrrr ... Jag känner mig så sjukt bra just nu. Har lagt ner field-trippen till bollebygd imorn. Redaktören är på semester tills på måndag och ska höra av sig då. Jag har bilderna i det format de bad om (om jag förstått dem rätt, ska aldrig mer säga ok till att fota till reportage!) och skickade en igår för jag hoppades de skulle hinna titta på det. Men, men... är inte det rätt finns det inget mer jag kan göra - jag begriper inte vad det är de vill ha om det inte är det jag skickat in nu. Jag hatar verkligen den känslan med - av att inte förstå, inte greppa vad det är de vill av mig.

Haft lite ångest och stress över att behöva gå upp 5 imorn igen, men nu slipper jag ju det. Funkar inte bilderna som så jag skickade dem nu så finns det inget jag kan göra - det är kört helt enkelt. I alla fall med kameran jag har. Det är det som är så störigt för min kamera är inte dålig ... Nåja. En Nikon står på önskelistan.

Men nu ska jag trolla ihop ett personportätt. Tack Linda för alla bra citat! Atmosfären och miljön och folket. Jag tror att jag har lyckats få jackpot på denna ! Nu skiner även jag som en sol igen. Och jag tar tidig helg den här veckan... så snart jag har skrivit klart så!


Jag sa även, när jag suttit där tyst i sådär tio minuter, att hm ja, förhoppningsvis så är jag bättre på detta om tre år i alla fall. Hahaha.

Men jag tror det var ett ganska vinnande koncept, det blev ingen utfrågning, jag fick en chans att betrakta - lyssna, ta in och smälta lite vad som sagts. Bygga upp en helhet i mina tankar innan jag trevande kastade ut nästa fråga. Jag må vara en nörd (nerd) - but I love what I do!

Mmmm morgon igen. Jag har visserligen varit uppe till och från sedan 7 och tvättat. Idag var självdisciplinen tillräcklig för att lyckas! Eller möjligtvis var det behovet av rena strumpor som motiverade tvätten.

Ska städa upp efter monstrerna, ge dem lite mat och fräscht vatten och sedan morgon fodra mig själv. Hoppas det vackra vädret håller i sig till på lördag... *privrida häst* alltid lika spännande! Både häst och ägare låter supertrevliga så det ska nog bli bra.

Vilken energi det ger att veta att jag snart, snart, snart har sommarlov! Haha. Ett par små moment av mediekunskapen och sen är jag fri för denna termin. Bara att inhandla böckerna inför nästa och läsa som en duktig flicka helt enkelt. You can never be to far ahead !

Idag njuts det av solsken och förhoppningsvis en trevlig och interessant intervju. Jag tror på detta. Stenhårt.

Att va' söta men lika som bär vad är det o ha?
Lite annorlunda är inget fel o va'
Om man är av en annan sort
Varför ska man kastas bort?

Lite trasiga
och knasiga!
I vårt trasdocksgäng
Lite trasiga
och knasiga!
Det är vår refräng

Är din näsa sned
eller armen ur led
och din tå är gul och blå
"lappri" säger trasdockan
- Du är lika bra ändå

Fast trasiga
och knasiga!
Vi sjunger vår refräng
Lite trasiga
och knasiga!
I vårt trasdocksgäng

Nostalgi!

Tror jag överlever. Och att armen inte ska ramla av i alla fall.

Jävlar vad ont den gjorde igår. Ugha. Men nu känns det ok. Lite ont gör det fortfarande. Verkar nästan ha löst sig med de elaka bilderna! Hoppas verkligen det, vore så himmla skönt.

Imorn ska jag intervjua och skriva personporträtt, ska bli kul!

Tossan är uppe på bordet och smyger, så söt. Har vart lite obalans i kattkolonin senaste dagarna men det verkar som att det lugnat ner sig igen. Knasbollarna.

Och jag får ledigt ! I ett par veckor i alla fall :D helt sjukt underbart! Imorn kommer schemat ut så då ska jag kolla just hur ledig jag blir. Men jag har läst 7.5 poäng mediekunskap så de 7.5 får jag tillgodoräkna och behöver alltså bara göra de delar /moment som inte gick in i kursen jag har gått för att få ihop de 10 poäng som den vi läser faktiskt är på. Det verkar faktiskt som att jag får tidigt sommarlov på det viset! Fantastic. Haha

http://www.bukefalos.com/f/showthread.php?t=861331


Eller ordförståelse kanske?

Något intressant att se hur det varierar från person till person, det som anses avancerat språkbruk eller ej.

Hahaha, seriöst vad fan har jag gjort?

Jag kan knappt stå på ett ben ! (skulle byta byxor, jag står inte på ett ben för skojskull) vad har jag gjort med mina stackars lår? Inget utöver det vanliga vad jag kan tänka på...Hmmm. Mycket märkligt.

Aj,ajajajaj! haha

Är jag idag.

Det får bli paraplyjakt på lunchen imorgon skulle jag tro. du överlever inte i Göteborg utan ett rejält paraply. Inga sådana där små fjantar som går ner i handväskan här inte. Sådana äter vinden upp i ett nafs. Bryter ryggraden utav dem och gör dem obrukbara, värdelösa.

Min vänstra fot är lite blöt. Inte så farligt men ändå så att jag stör mig på det. Jag borde gå och byta strumpor men jag vill inte. Jag vill sitta här på min kontorsstol (skrev nästan korkek och visst hade jag tjuren ferdinan i tankarna och att dofta på mina blommor) och lyssna på kissarnas spinnande och det mysiga kraset när de tuggar i sig torrfoder. Mamma katt tvättar gardinerna igen.

Jag jobbar inte idag. Yay! Hade blivit lissen i ögat om jag vart tvungen att gå ut i det förbenade regnet igen. Jag strejkar idag, våga vägra regn!

Så märkligt förresten, jag har ont i baksidan av låren. Rejält ont också... och jag begriper inte varför. Haha, Kanske har stått på huk och pratat med katter för mycket.. Skumt är det i varje fall.

Det är ju pappas födelsedag.. det har jag varit medveten om hela dagen. Vi pratade senast i lördags och jag sa att jag skulle ringa idag så vi fick prata mer då.

Kom på det för 5 minuter sedan och jag vet ju att de lägger sig tidigt eftersom att de stiger upp innan 5 om morgnarna. Ringde i alla fall och hade tur att mams svarade. Men visst hade de gått och lagt sig... Sa grattis och söta drömmar och ska ringa upp imorgon igen och prata lite mer. Dålig dotter. Men, men... jag sa ju i alla fall grattis och presenten (???) var uppskattad. Älskade småsyskon hade inkluderat mig i presenten. Mycket vänligt utav dem, visserligen brukar vi väl köpa presenter ihop men vi hade väl inte direkt bestämt nått sådär.

Grattis grattis pappa (gubbe lille) även om du inte läser nån blogg. Du vet nog knappt vad en blogg är överhuvudtaget.

or... impossibilities.

Grrrrrrr.

Söndagkväll nu i alla fall, haha.

Haha...

Skulle vara duktig och trolla fram cd:n med manual för kameran på. Var bombsäker på att den låg i kamerakartongen, icke. Ok, letade igenom skrivbordet - fem lådor ... inte där. In i sovrummet och min samling av hundra miljoner skolådor med papper, saker osv i. Bingo! Nu ska jag vara duktig.

Underbart mätt och belåten!

Och golven är så härligt rena! Insåg när jag städade sovrummet att jag saknar sandfria golv härinne och i köket. Sand överallt mest hela tiden.

Är något vänligare inställd till mitt jobb nu, haha. Jag har ju tur som har ett till skillnad från många andra. Kollade annonser och hittade ett som garderobiär - ett av kraven var att sökande ska vara längre än 167 cm. Låter inte det lite små konstigt? Varför just 167? Haha. Med skor är jag längre än så. Kanske skulle söka i alla fall.

Nu ska jag sitta här och jäsa lite. Dricka lite te och ta det lugnt... Helvete! Jag måste ju installera kamera manualen och lista ut om jag kan fota med 260dpi eller inte. Hopplöst. Jag är så sömnig! Får trakkasera lite universitetsfolk imorn och se om jag kanske kan låna en kamera där om min inte är bra nog. Jag vill fixa de där dumma korten och få det over n done with.

Idag har det städats!

Hela lägenheten och all gammal äcklig disk har jag tatt hand om. Nu är jag trötter och hungrig. Kissarna gillade inte dammsugaren alls. Stackars små monstrena. De är lite anti idag, jag är visst dum som ville ställa tillbaks högtalaren där den ska stå efter att de vält den. Mamma katt morrade åt mig till och med, då är det illa. Morrat har hon inte gjort sen hon skulle till veterinären vad jag kan minnas. Men, men det är smällar man får ta.

Snart ska jag svänga ihop lite pannkaksmix och käka pannkakor. Verkar inte bli nått jobb imorgon, skööönt! Jag vill inte, orkar inte. Men jag borde...

Fast de kan fortfarande ringa imorgon så jag kanske inte ska ta ut något i förskott. Jag måste ändra inställning till jobbet. Haha, men hur sjutton gör jag det? Jag behöver jobba, jag borde jobba men jag vill inte jobba. Suck...

Undrar om jag tänker mig trött. Förmodligen är det något sådant...

Idag är jag superseeeeeeg och vill inte göra något alls. Måste iväg på möte 17:00 med ARGs styrelse. Har varit duktig idag och kikat på lathunden för hemsidan osv så att jag vet ungefär vad det är som förväntas av mig. Låter inte allt för komplicerat så det blir nog super.

Har funderat lite och kommit fram till att nästa vecka ändå ser ok ut. Imorgon börjar vi 8:15 det tycker jag är rent förjävligt. Får nog knata hem och sova lite efter det eller nått.

Jag överlever. Det är det här trista jäkla vädret alltså. Klart jag är trött och hängig och trött när det bara är grått, grått, grått och regningt. Hade det varit en vanlig söndag hade det varit lite mysigt... men nu måste jag ju ut i det. Ska prommenera en bit och hoppa på bussen vid brunnsparken. Så får jag röra lite på mig med.

Givetvis har jag inte lust med det heller. Haha, självdisciplin är ordet. Jag brukade ha en hel del utav det en gång i tiden. ingen aning om vad som hände. Jag tappade disciplinen, eller något sådant och nu kan jag inte hitta den. Åh, vad jag har letat och letat men den är som bortblåst. Lite då och då hälsar den på korta stunder men det är sällan, allt för sällan.

Någon som har sett den? Jag saknar den något fruktansvärt.

Nu har jag vart ute och prommenixat lite i mörkret och regnet... Riktigt mysigt faktiskt!

Det bästa var dock att komma hem igen, haha. Mina fötter bidde blöta och det är inte så mysigt. Men nu är de glada och torra med nya strumpor på. Och jag är mindre sömnig och mindre full i magen. Åt lite för mycket till middag skulle jag tro och höll på att spricka! Kanske något att införa i vardagen - kvällspromenixer.

Saknar tiden då Rita och Erland bodde på min gata. Var så mysigt att springa ut frammåt tio tiden om kvällarna och möta dem för en kvällsprommenad. Och Erland som välte mig nio gånger av tio och dregglade ner mig totalt. Haha... knasvovve. Jag är ingen match för 50+ kilos rottweiler hane liksom. Kul hade vi. Och de gånger vi spelade fotboll i snön vid näckrosdammen och Erland vägrade låta oss få ha bollen. Det var mys det. Kylan märktes knappt eftersom jag sprang och jag sprang och jagade hunden fram och tillbaka.

Människor som passerade måste ha trott att vi var knäppa, för nog morrade han. Oj vad han morrade när han stod på bakbenen med bollen imunnen skuttandes emot mig. Och jag slet i bollen, slog på bollen, försökte få honom att tappa greppet om så bara för en sekund.... Sen rusade vi mot den båda två och ett par gånger var jag hundradelen snabbare än vad han var och fick in en spark..Iväg for bollen och efter den Erland i full karriär.

Då var det avklarat!

Känns helt ok faktiskt. Nu sitter jag och dricker pepsi för glatta livet och undrar vad jag ska hitta på härnäst. I kväll blir det i alla fall lite kex, ost och vindruvor. Mums! Måste få skämma bort mig själv lite efter senaste veckorna. Nästa vecka ser ju inte ut att bli sådär överdrivet kul heller, en dag i taget så ska det gå.

Ska samtala med rektorn på måndag. Bara att hoppas att min MKV-kurs räknas så att jag får lite ledighet i april. Behöver lite andrum och lite tid att jobba med för den delen. Och rida lite! Har vart så mycket att ridandet har fått stå tillbaka lite grand....Saknar så att rida ut! Långa mysiga uteritter i härligt vårväder, frustande varm häst under mig och hovarnas klapper mot marken... Oslagbart!

Livet är ändå för underbart. Jag måste bara säga det. Och nu är det äntligen, äntligen helg! Fast imorn har jag möte, men det är då det och tills dess är det 24 härliga timmar av helg att njuta utav!

Inte så tokigt ändå.

Men vart har den strålande solen tagit vägen?
Hoppas regnet håller sig borta ett tag i alla fall. Orkar inte med mer regn.

Vaknade imorse och tänkte "åh det är fredag" ...men icke. Snart sitter jag och skriver tenta. Yay.

Nåja, det är skönt att få den gjord i alla fall så kan jag fokusera på annat. Nästa vecka ser inte kul ut. Jag hinner inte jobba tisdag kväll, det är helt omöjligt att få det att gå ihop om jag gör det. Samtidigt behöver jag pengarna... En dag i taget helt enkelt. Då blir det nog alldeles utmärkt.

Det regnar i Göteborg för ovanlighetens skull.



Dumma ankor - de flydde när jag kom gåendes!



Lite mysigt var det ändå kring Näckrosdammen. Det är lite av ett favoritmotiv för min del. Jag halkade nästan ner i vattnet när jag var i gång och fotade...Haha, hala stenar och lera och skit. Men jag, kameran och paraplyet överlevde.



Jag hittade en napp-buske! Var bara tvungen att fota, det blå gjorde sig så bra mot grenen och den dystra bakgrunden. Tyvärr var kamera stackaren lite blöt vid det här laget så som synes blev det lite imma på linsen. Ser ändå rätt ok ut om jag får säga det själv.




Näckrosdammen ser spooky ut även i dagsljus! Älskar buskarna som växer där omkring, blir sån härlig stämning på något vis. När jag tittar på bilderna där ifrån känns det nästan lite overkligt. Shit, ligger det verkligen bara 5 minuter från min trista lilla lägenhet? Denna vackra plats mitt i Göteborg. Kanske borde jag inte förvånas trots allt - Göteborg är fyllt med vackra platser och grönska - all denna grönska. Jag är nog lite kär i den här staden.

http://s238.photobucket.com/albums/ff296/diie_ana/kitties/?action=view&
current=S1051516.flv




Ha! Nu lyckades jag fånga honom på film!

Knasbollen.

skit, det funkar ju inte som jag vill.

Jag har kirrat mitt objekt!

Nu måste jag bara få ihop dagarna. Att intervjua och skriva allt torsdag blir tight med tanke på min lilla field-trip fredag f.m . Hela fredagen går ju bort. Tyvärr.

Men tisdag ev. då har vi ju inte fått uppgiften men jag har ju en idé om vad jag vill göra och hur. Skulle det vara så att jag missat nått så kan jag ju gå tillbaka på torsdag och komplettera. Hmmm, så får det nog bli.

Häärligt! Tenta på lördag ska nog gå galant. Har inte läst allt men det hinns nog med.

Ovanligt. Inte direkt.

Suck. Dumma regn. Jag tycker inte om regn, det finns inget bra med regn - kan inte allt vårt jävla regn exporteras till afrika så fick de lite mer vatten och bättre tillvaro? Här gör det ju inte mycket nytta. Regn, regn, regn, regn. Lite mysigt kan det väl vara vissa dagar, men idag vill jag inte ha regn jag är trött på regn.

Fan att jag gnäller så jävla mycket. Ber om ursäkt. Jag är inte en gnällig person egentligen, snarare positiv och glad. En vän till mig sa att jag har så mycket energi! Jag blev helt paff. Energi, jag? jag som oftast är trött och jävlig och... Fast det är ju när jag sitter inne och glor, försöker plugga, städa osv. Ute bland folk kan jag nog ses som energisk. Få mig att börja prata om något som ligger mig varmt om hjärtat och ni ska få se på energi.

Nu ska denna energiboll studsa in i duschen och bli blöt - frivilligt!

God morgon blogg.se .
Vaknade med insikten att min enskilda firma behöver en systemkamera, digital sådan. Det är nästa projekt på listan. Får jag mina 5 veckor ledigt och jobbar som en idiot bör jag ha slantarna till en sådan investering. En bra kamera = mindre huvvudvärk = mer jobb = bättre kvalité= roligare liv = mer pengar = mer erfarenhet osv. i all oändlighet.

Det tål att tänkas på. Tills nästa vecka ska jag försöka låna en kamera så att jag kan få se mitt reportage i tryck. Fatta vad mycket lättare det hade varit om det var texten det var fel på! Men jag kanske ska vara glad. Fotograferandet var ju bara sekundärt, det är skriva jag vill/ska göra. Fast visst vill jag fota med, behöver bara en kamera som klarar kraven. Onödigt att göra det mer komplicerat för mig själv än vad det faktiskt är.

Snart måste jag köpa nytt bläck till min skrivare... suck, innebär det att jag måste pilla ut den gamla patronen? Den är ju inte slut änn - men köper hellre snart än sitter här utan bläck. inkclub låter som ett bra alternativ. Fast då pressar väl brevbäraren ner det i brevlådan och så går patronen sönder och det blir bläck ööverallt. Skulle inte förvåna mig.

Nåja, nu är det dags för frukost och sen ska jag vara en duktig flicka. Jag drabbas så lätt av student syndromet - gör allt annat än att plugga strax innan tenta. Och visst skulle jag behöva städa, diska, tvätta... och så vidare.

Jag är expert på att inte plugga när jag bör plugga.

Haha. Men jag har i alla fall skickat en massa viktiga mail och jobb ansökningar idag. Så jag har inte varit helt totalt oproduktiv åtminstone!

Promenixat i cirkus en timme har jag gjort med. Tror det hjälpte rätt bra för innan dess höll jag på att somna. Det går bara frammåt och frammåt med mamma katt. Jag vet att jag tjatar om missarna men det är svårt att låta bli, de är så nära inpå och de är så söta. Nu, nu ska jag minsann läsa i en timme innan det är dags att äta!

Det ser inte ut att bli något jobbande imorgon heller. Iof är det fortfarande sådär tio minuter kvar tills klockan är fem och de går hem, så jag ska inte ta det för givet. Men jag kan ju hoppas.

Solen skiner.

Ler man även om man inte är sådär överlycklig så känns allt mycket lättare säger de. *Ler stort* påklistrat leende eller?

Förvirrade universitetsadministratörer. Det verkar i alla fall som att jag kan få tillgodoräkna mina 7.5 poäng. Det betyder sådär 4-5 veckors ledighet ungefär. Helt underbart! Men jag ska inte ta ut något i förskott, de verkar saligt förvirrade därborta på JMG, nästan i klass med mig! Då är det illa. Haha.

Kan ju alltid hoppas. Lite ledigt att ta det lugnt och skämma bort mig själv, jobba lite kanske, åka hem en sväng och hälsa på. Det blir nog skitbra skulle jag vilja påstå.

Nu, nu ska jag sätta mig med mina böcker och läsa tills ögonen blöder. Jag vill också ligga under filten på soffan och sova djupt som lilla trollet gör. Hon har det bra hon. Varmt och gött under sin fleecefilt som matchar hennes teckning. Blir alldeles varm och lycklig inombords av att se filten lyfta sig långsamt.. upp och ner, när hon andas... sovande lilla trollet.

Och trött är jag.

Fan vad jag hatar kamera helvetet. Användarvänlig, jomentjenare. Inte kunde jag sova längre heller fast jag ville. Jag är trött, jag vill sova ,varför kan jag inte sova. Grrr. Ska fixa lite frukost och försöka plugga lite. Kan inte fixa kameran idag i alla fall och pluggandet måste göras. Suck.

Nej, nu ska jag inte vara så negativ. Ett djupt andetag, det kommer bli en fantastiskt underbar dag. Nästa fredag blir det field-trip igen. Men det är nästa fredag. Fokusera på denna veckan, tenta på lördag. En sak i taget. Fan jag vill inte stiga upp 5 igen nästa fredag, vill inte, vill inte, vill inte.

Lesson learned. Nästa gång tar jag reda på kraven för bilderna innan. Jag har lärt mig. Allt kan inte vara lätt som en plätt. Motgångar stärker och vadfan de nu säger. Det vore lättare om jag inte vore så trött.

Mmm, kan ni se hur jag med en massa klichéer försöker övertyga mig själv om att inte låta detta förstöra min dag? Lyckas jag? Njae, kanaske. En ljuspunkt i tillvaron är iaf att jag eventuellt får lite välbehövd semester i april. Det vore så jävla skönt! Nu ska jag sluta gnälla och käka lite frukost, det kommer få mig på bättre humör ska ni se.

Inte direkt in-action med topzen. Men visst syns det att han är en liten jägare?

Topz är favorit bytet. Gärna använda äckliga sådana (eh. ja ibland hamnar de utanför papperskorgen), de kan hålla honom syselsatt i minst 20 minuter. Då ligger han på rygg och sprattlar, rullar runt - kastar upp topzen i luften och fångar den.. Tar meter höga skutt rakt upp i luften och dyker ner på sitt byte. Tänk att en liten, liten sak såsom en topz ska vara så kul för en liten pälsboll.

Försöker jag ta topzen ifrån honom... (oftast för att byta ut den äckliga mot en ny) springer han iväg med den i full fart. Hans topz, inte röra. Haha..

Ahhhhhhhh! Fan. så är bilderna i för dålig upplösning, de kan inte användas och de vill att jag tar nya. Givetvis.

Texten behöver bilder, så är det ju bara. Men, hur sjutton ändrar jag upplösning på min kamera? Det står inget om det i manualshelvetet *gråter* nu blir det en field-trip igen snart då. Jag skulle ha körkort, så är det bara. Men, men. Nu har jag lärt mig ytterligare något. Haha. Ska bara lyckas lista ut hur jag ändrar inställningarna så att de är rätt nästa gång.

Ahh vad trött jag blir, suck, suck, suck. Men jag är ialla fall ledig imorgon, verkar det som. Tur det, jag behöver få sova. Egentligen borde jag väl plugga. Jag är så trött så trött.

I'm cool by default. Hahaha, vart är roflm-smileysen??!

En mycket trött journaliststudent masade sig upp 08:20 denna tisdags morgon. 55 miuter innan seminariet började, det är en 40 minuters promenad till universitetet. Två rostmackor inmundigades i all hast, lite vatten och sedan bar det av. I den kyliga kalla morgon luften knatade jag på och kände mig om något halvt döende ungefär. Funderade över klädvalet för dagen och kände mig väl inte allt för uppklädd om vi säger så. En något skabbig men varm och go polotröja drog jag över huvudet imorse. Det var för mycket att ägna klädseln någon tanke. Sedan slog tanken mig där jag gick, vi journaliststuderande är ju på väg mot nånting stort, nånting tufft - mäktigt, coolt. Och vips kom insikten som en blix från klar himmel - I'm cool by default.

Det hörs ju långa vägar att det är en klockren formulering. Sanningshalten i påståendet kan diskuteras. Men det är inte relevant i sammanhanget. Tror jag.

Kanske snarare - nerd by default ? När jag tänker på saken. Nåja. Jag var trött i alla fall. Det är kontentan av det hela.

Det känns som det i alla fall.

Fönstret är öppet så mycket det kan vara med kissarna här inne. Pälsbollarna ligger och sover medans pippifåglarna kvittrar glatt utanför. Solen skiner, himlen är åt det blekblå hållet men det känns varmt. Det känns som att det är riktigt varmt och skönt ute.

Ska promenera till universitetet i vanlig ordning, brukar ta sådär 40 minuter. Perfekt, få lite sol, lite luft och lite motion... Jag tänker så bra när jag går med, ser saker omkring mig och associerar till både det ena och det andra. Jag är bra på det, att associera. Det går av bara farten, jag ser en sak och tänker på en annan. Kan nog uppfattas som lite små konstig på grund av det, kanske. Men hellre konstig än "normal".

Åhh, jag ser fram emot att ge mig ut i denna vackra dag. Helt, alldeles fantastiskt underbart. Tack solen, att du förgyller min dag.

Det känns helt skumt nu. Som att jag totalt förlorat kontrollen, ungefär.

Skickade precis in min text. Helst hade jag väl velat gå igenom den sådär 30 ggr till eller nått. Mest för att jag vill att de ska gilla den, att jag ska få mer jobb. Men nu är det ur mina händer, den är skickad. Ingen återvändo vid det här laget. Vet inte om jag gillar det eller inte. Bra övning är det i vart fall. Behöver vänja mig att förlora kontrollen lite. Att luta mig tillbaka, dra ett djupt andetag och bara njuta av att vara. Färdig. Klar. Inget mer jag kan göra nu.

Den ska vara bra nog, den är bra nog. Det finns inget alternativ. Den är bra nog, helt enkelt. Något annat finns inte. Ah, vad spännande detta är, haha.

Underbart!
Har redigerat och omarrangerat min text något och känner mig hyffsat nöjd. Jag borde läsa nu, men det är ju helg och lite bör jag väl få njuta av den långsamaste av dagar? Söndag, vår dag.

Det har varit en intressant vecka, jag känner att jag har lärt mig säkert hundra miljoner saker - även om jag skulle ha svårt att nämna ens en om någon frågade vad. Jag har nog vuxit lite med. På något vis. Även det är svårt att specificera, bara en känsla jag har helt enkelt. Allt i allt så känns det i varje fall jävligt bra. Det är grått och jäkligt ute, som ni kan se på bilderna i mitt förra inlägg. Antingen får vi mer snö, eller så är det på väg att börja regna. Med största sannolikhet är det väl regn vi har att vänta, suck.

Imorn skickar jag in min första text. Spännande minst sagt!

Är den släkt med mina två gula kanske ? De har samma svans.

Och uhm, ja detta var vad jag såg när jag vred huvudet åt vänster - en kisse katt i trädet utanför mitt fönster!

bästaste spionplatsen att speja ut mot hallen när grannarna håller på i sin korridor. De är något läskiga tycker tossan men det är med skräckblandad förtjusning hon smyger på dem, de där som har sig alldeles utanför dörren. Sötis!

Visst är hon tuff med sitt tvåfärgade ansikte? Ena sidan mörk, andra ljus.. och randen över nosen som delar av ansiktet och fortsätter ner över hakan.

Att det ska vara så svårt. Att inte skriva för mycket.

Jag är hopplös. Det bara sprutar ut text. Det funkar liksom inte. Jag har en tecken begränsning. 3000 ca, max 4000. Jag ligger redan över 4000 och jag har inte ens börjat känns det som. Men det är väl så det är. Klipp, skär, plocka fram teckenkrokodilen och låt honom tugga tugga tugga. I slutet blir det en bättre text. Sägs det. Vi får se.

haha, vilken muppig röst jag har. Läskigt!

Har lyssnat igenom mina band och antecknat citat osv. Det är inte kul att höra mig själv. Tur att alla var så självgående och pratglada att jag fick med en hel del trots mina ostrukturerade frågor. Har skrivit hälften nu, men är osäker på själva upplägget. Får se hur det ser ut när jag är klar...

Ahh det har snöat i Götet inatt. Inte mycket visserligen men nog är det lite vitt på marken. Brr.

Kanske kommer det mera? Hoppas!

Så länge det inte regnar är jag glad. En liten pippifågel sjunger utanför fönstret, allt som saknas nu är min vän solen. Tveksamt om hon ämnar visa sig idag. Det känns väldigt mycket som söndag, gud vad skönt att det inte är det riktigt änn.

Måste skriva ihop min text och få den korr.läst, ringa och kolla lite detaljer. Läsa klart reportageboken så att jag kan skriva inlämningen imorgon. Inte mycket till helg detta, men jag får sova lite extra i alla fall och det behövs.

Nu ska jag svänga ihop lite frukost och börja skriva, jag ber till högre makter att min lilla söta diktafon verkligen fått med det som sades igår.

Vacker, men kall dag!

På väg hem. Min kära vän solen har hälsat på i två dagar nu. Hoppas vi ska se mer av henne framöver.  Mmm, nu är jag helt seg och degig. Sov i en timme ungefär, låg och frös först men sen blev sängen oerhört behagligt varm och ville inte släppa mig ur sitt grepp. Jag vill sova mer, snälla?

Imorse bar det av. 05:20 var jag uppe *gäsp*.
En timme senare knatade jag hemifrån, in på pressbyrån för 100-kort och cola. Buss 100 mot borås, destination Bollebygd. Kallt som satan denna dag, men torrt och soligt.

Jag har tagit en miljon kort, får hoppas att åtminstone ett par blev bra. Fan vad kul jag har haft! Supertrevligt folk och så sjukt kul att göra min första riktiga grej liksom. Det är pepp, som fan. Nu ska jag jobba häcken av mig för att få till nått bra med, men det ska nog gå. Jag har en del på fötterna, eller vad det nu är man säger, under fötterna kanske? Haha. Jag är så trött, helt slut. Men så har jag suttit och frusit i en timme minst eller så, min tumme domnade! Fatta, haha. Well, that's life. Domnade tummar lär väl inte vara det värsta jag kommer få vara med om i framtiden.

Självklart kommer bildbevis lite senare. Nästa vecka kommer det mer om vad jag pysslat med idag också. Aaaahh, nu ska jag äta för 4e gången idag. Jag är helt utsvulten!

Haha, fick en muffins på konsum när jag handlade. För det är alla hjärtansdag. Och en liten lapp med bilder på de två sorterna med smakrabatt om man vill köpa två till. Sött.

Ska avnjutas med lite te frammåt eftermiddagen. Jag har minibaguetter och babybell i magen nu. Mindre trött, mätt och belåten och mycket nöjd.

Ser jag ut genom fönstret möts jag av en klarblå himmel och strålande sol. Hoppas verkligen att det håller i sig tills imorgon, det vore helt perfekt. Det ska bli så spännande! Men vilket pyssel det var att söka F-skatt, visade sig att jag måste söka FA-skatt och moms blaha och haha, jag har ju ingen som helst koll på det hela. Skicka faktura? Moî? Jag får visst lära mig ytterligare saker här i livet på väldigt kort tid. Får plugga skatteverket.se någon dag när det finns tid över. Här ska saker bokföras? Spara kvitton och fakturor förmodar jag. Uhm.. Haha. Såna som jag borde inte få gå lösa. *s*

Nåja, det kanske bara blir EN faktura ? Hemska tanke. Vi hoppas på fler, givetvis. Men först ska jag överleva morgondagen. Har ju hela dagen idag på mig att förbereda mig i alla fall. Det blir super det här.

En underbart vacker dag här i Göteborg.

Är trött som få och hungrig som en varg! Har varit uppe sen 7. Promenixat i sådär två timmar, köpt en diktafon. Så nu ska jag köra upp den i fejset på folk imorgon. Öh, uhm, är det ok om jag spelar in? Jag skriver så långsamt förstår du och jag vill ju få till citaten rätt du vet, så det blir som du sagt. Ungefär.

Blir skitbra. Nu måste jag äta annars dööör jag. Haha

En riktigt vacker alla hjärtansdag nu, jag har redan blivit tårögd. Så vackert. Snart så, mmmm. Men nu måste jag äta.

<3 jij.jij, jij. :D

Vips sitter jag med 600 för många.
Bara sådär. Hur gick det till?

Nej, nu ska jag duscha. Sen laga mat. Redigera bort överflödiga ord och ta det lugnt. Måste kolla på källkritiksuppgiften ikväll med. Suck. Nåja, det ska väl gå att fixa det med. Snart helg, snart så. Fast det blir ju ingen riktig helg *gnäll* . Jobba-plugga-skriva helg. Och ingen ridning denna vecka heller. Får vara effektiv i helgen så att jag kan pusta lite i alla fall.

Trollet har legat och sovit i soffan under sin filt hela dagen, de andra två monstren ligger i gardinen och myser. Det är visst slappardag för missarna. Undrar om de gör det med flit, för att mobba mig som måste plugga? Eller så är de bara trötta efter att hållt låda hela natten. Så är det nog.

Eller nått.

Fan vad enkelt det kan vara, bara man hittar den där perfekta ingången, öppningen, starten.
Det är inte mer komplicerat än så. Jag har nu skrivit om min text från början till slut och känner mig nöjd, mycket nöjd! Har ett hundra tecken för långt eller så, men det blir nog inte svårt att fixa till. Ska finslipa lite, skriva arbetsrapport. Efter detta ska jag prommenera lite i solskenet och njuta. Eller om jag borde läsa istället. Hmm.. så mycket att göra. Jag får tänka på saken, nu ska det i vart fall slipas och putsas. Jag har en text, en hel, färdig text. Det var mer än vad jag hade väntat mig.

I måndags var det pest och pina. Idag skiner solen åter igen. Allt går bara man ger sig fan på det. Jag är övertygad nu. Det är så det är, helt enkelt. Fan vad jag mår bra. Haha. Underbart. Detta är livet. Det går inte att komma ifrån det. Och jag lever, tro fan att jag lever.

Haha, vaknade 8. Tände lampan, satte larmet på 9.

Vaknade halvt om halvt, ändrade till 10. Låg och slöade till 10:20, satte larmet till 11 och nu är jag uppe. Det ska till mer än en glödlampa för att stänga av min sova knapp! Bah, ambitionen var ju att skutta upp pigg och vaken 9 och äta frukost och jobba på.

Nu sitter jag här och gäspar, har precis städat efter odjuren och gett dem mat. Mamma katt fräste åt min utsträckta hand, så jag antar att hon inte riktigt var på humör att vara trevlig idag. Det är en sån dag alltså.

Tur att jag skrev om uppdraget i huvvet medans jag försökte somna igår, jag vet ungefär hur jag ska formulera det hela nu för att få ihop det. Lite frukost, försöka att inte somna..*gäspar* och skriva på. Sen MÅSTE jag läsa så mycket jag hinner med. Det är kul att vara journaliststudent... *nickar* En sak i taget, fokusera nu. Du kan inte göra allt på en gång. Det blir bara pannkaka då, det vet du. Frukost först - uppdrag sedan- läsa efter det.

Det verkar ju inte bättre än att halva klassen ringt runt till just de människor jag pratat med idag. haha. Men jag har fler på gång, så kanske hittar jag just det där lilla som gör att mitt uppdrag skiljer sig från alla andras, kanske.

Jag bryr mig inte nämnvärt just nu, jag vill bara skriva klart så jag slipper bekymra mig mer om det. Det ligger högar med böcker och stirrar på mig, källkritikövningen ska göras och jag har inte öppnat en tidning. På fredag ska jag iväg och intervjua en hel hög med folk och fota med.. shit. Vad har jag gett mig in på? Måndag deadline, tisdag deadline.. 23e tenta. Får vi pusta ut lite sen, efter det? Jag hoppas det. Men säkert inte länge.. jag behöver sova, sömn. Förstår inte hur jag kan vara så trött. Får skylla på att jag har varit sjuk helt enkelt. Det blir nog bättre snart.

Nu ska jag börja skriva och se vad jag kan få ihop med all statistik och citat och.. Nått blir det nog ska ni se. Tillslut. Fan nu har jag ont i magen igen, dumma magsjuka. Inte bra, åt helvete är det. Knäckebröd och soppa till middag kanske. Så blir magen glad.

... och kvinnan jag söker sitter i telefon. Suck.
Jag som letat info, kollat statistik och skrivit frågor. Ska prova snart igen, idag är det telefonterror som gäller! Får jag mina intervjuer så ska jag skriva ihop mitt uppdrag och sen får det vara det. Jag är inte överlycklig över just denna uppgift, jag vill inte. Men jag har iaf en vinkling på det hela nu. Gårdagens idé fick hamna i idéhögen. Kanske ändrar jag mig igen och tar den, kanske inte. Vi får se. Nu vill jag bara ha den over and done with. Klappat och klart, eller hur ni nu säger det.

Dags att ringa igen då. Fyfan vad det är piss att skriva utifrån statistik. Roligare saker kan jag tänka mig. Och kallt är det med. Brrrrrrrrr!

Här i Göteborg.

Dagarna blir så tidlösa i den grå massan..som ett tunt täcke som kväver och stänger in oss. Dagar som dessa känns världen väldigt liten, isolerad instängd..

Tog mig bara två timmar att ta mig upp idag, det ni. Igår tog det tre, minst. Mår mycket bättre så idag bör jag få dubbelt så mycket gjort som igår, allra minst.

Ah. jag glömde avsluta inlägget... Nåja, nu är jag trött igen. Haha

Nu har jag en intervju.

Bara sådär. Visserligen mail intervju, men den är bra, användbar. Nu känns uppdraget genast mycket lättare. Ska ringa runt lite imorgon och besvära kommunalanställda och ha mig. Hoppas magen tar sig samman, jag är trött på att ha ont och vara skakig och frysa och må knas.

Detta blir super, vänta bara ska ni se. Ahhh det känns bra!

det här med att räkna tecken.. Jag har supersvårt att få plats!

Från att ha haft hemtentor på sådär 10-15 sidor till att plötsligt behöva begränsa mig från 500 - 4000 tecken. Lite häftigt. Jag får verkligen tänka igenom vad som är viktigt och hur det kan sägas på bästa sätt, med minst tecken. Att säga så mycket som möjligt på så få tecken som möjligt. Det är en konst må jag säga! Själv är jag ju mästare på att skriva mängder, jag kan producera enormt mycket text på förvånansvärt lite tid. Inte direkt något som hjälper mig just nu - när jag måste skära som en slaktare i mina texter. Mörda orden, meningarna. Komprimera, kort och koncist ska det vara.

Teckenkrokodilen kommer och tuggar i sig alla överflödiga små ord och långa meningar. Nam-nam-nam säger den och tuggar, jumm, jumm, jumm.. Inga onödiga ord här inte. Men jag börjar bli bra på det. Skulle jag vilja påstå. Jag är nog en riktig jävel på notiser om det vill sig. Fast jag vill ju skriva längre grejer, såklart.

Men nu ska jag mörda text lite till, tugga bort onödiga ord, vrida och vända på formuleringar och meningar tills jag har det så kort det ska vara. Fan, kan ingen annan göra just den biten? Jag spottar ur mig text, bra text. Sen får teckenkrokodilen sättas i jobb liksom. Snart är jag en jävel på att skriva riktigt kort och koncist med. Vänta bara. Jag anpassar mig snabbt!

Magen är fortfarande inte glad. Jag mår inte illa.. men idag gör den ont i stället.

Och jag har inte börjat på uppgiften med deadline torsdag... kan ju glömma att jag hinner rida hopplektion på onsdag. Fan. Det hade jag sett fram emot så mycket.. men, men. deadline är deadline. Bara att bita ihop och se glad ut.

På fredag blir det verklighet. Åh herregud, jag måste hinna köpa en sån där liten bandspelar grej med så jag får med alla citat. Vill göra det så sjukt bra som möjligt. Ah magen kittlas. Fyfan. Jag hatar magsjukor av alla  jävla slag. Får kurera mig med nyponsoppa och skorpor (åh vad gott det vore med skorpa!).

Men nu måste jag ta mig samman och börja skriva . Imorn ska det intervjuas. Det blir bra det. Har inte direkt någon supervinkling på det hela, men det får gå. Jag vill bara ha den gjord och klar med så jag slipper tänka på det, fyfan att behöva skriva utifrån statistik. Jag hatar statistik. Det vore så mycket enklare om jag inte mådde dåligt. Nåja, skriva ett utkast, en grund. och sen infoga intervjumaterial, citat m.m när jag har det klart. Detta fixar jag. Hur svårt ska det vara? Le och se glad ut och skriv. I can do that.

Med lilla tossan. Nästan så..
Igår kväll smög hon bakom gardinen och sniffade mot mig..alldeles tätt intill mitt ansikte var det lilla nätta kissehuvudet, med stora uppspärrade ögon och sniffande nos närmade hon sig. Jag fick nästan en kissekatt puss!

Så bedårande söt att jag smälter inombords, det är de alla tre. Helt fantastiskt att ha dem här, om än bara till låns tills det dyker upp permanenta hem.

Med mamma katt går det super nu. Senaste dagarna har hon, dock något tveksamt, sträckt sig till att nosa på mitt finger när jag sträcker fram det. För bara en vecka sedan hade hon nog fräst illsket med öronen bakåt strukna och sett ut som hon ville mörda mig. Så visst är det framsteg!

har jag. Men inte den där härliga, underbara känslan.. snarare ett gnagande, obehagligt moln av illamående, eller hotande illamående..

Nu har jag ätit i alla fall. Pannkakor Mums! Stor besvikelse vid insikten att colan i kylen - jag trodde jag hade en halv flaska eller så - visade sig vara en liten skvätt i botten. Så här sippas det vatten för fulla muggar, eller ja. så mycket jag vågar dricka utan att uppröra magen för mycket.

Det är piss att vara sjuk.

Ah! Jag måste köpa en plånbok. En sån där bullig liten söt en med miljoner fack och fickor så jag får med mig allt. Japp. Det får bli ett senare projekt. Jag skickade efter trosor idag.. fast jag redan har en jävla massa. Nåja, sånt kan man aldrig få för mycket av. Synd att jag inte köpte strumpor istället. På den fronten ligger det pyrt till. Nåja ...

Jag steg nyss upp.

Maginfluensa eller något sådant höll mig vaken till sju imorse... känner mig fortfarande risig, magen är inte nöjd. Men men.. det är ju söndag som tur är. Snart ska jag försöka äta lite... Mmmm pannkakor kanske? Fast jag borde nog inte...Men det är ju så gott! Ugh, jag gillar inte känslan i magen alltså. Pirr, spänt, oroligt. Missnöjd liten mage. Jag hatar hatar hatar magsjuka i alla dess former. Klarar inte av det.

Misär. Haha. Nåja det känns ju bättre nu än igår. Imorgon har jag inte tid att vara sjuk så då får det lov att ha gått över. Det är söndag, njut.

visst är det värt det när man ser den här bilden? Jag blir helt varm och lycklig att de har anpassat sig så bra. De är perfekta innekissar nu. Njuter av livet, tigger godis och hittar på en massa djävulskap om kvällarna.



Jag ville skapa en egen blogg, för pälsbollarna men det ville ju inte fungera. Vet inte vad jag gjorde fel. Men, men.. tänkte bara presentera de små liven som bor här hemma hos mig, tills någon vill adoptera dem. Större personligheter än dessa små monster ska jag sent skåda.




Här har ni alla tre. Dash, Dizzy & Missy.

Missy är Dash mamma och Dizzy är adopterad från dag ett. Den lycka dessa små liv bringar och den energi de sprider är väl värt besväret att släpa kattsand i ryggsäcken från affären.. att behöva städa här inne varje dag. Köpa kattmat och sprätta upp skinnet på råa kycklingvingar. Vegetarian som jag är tog det emot något första gången - men den glädje jag ser hos kissarna är värd det.

haha

ytterligare en bild,




Tossan går lös på vedträet jag släpade hit till Göteborg i en systemet påse från Örebro. Den stack upp något och jag kände mig aningen skum som åkte tåg med ett vedträd. Men det har blivit populärt hos kissarna! Det går att tugga på.. vässa klorna..och smyga bakom. Det är helt perfekt! Lysande idé att dra med mig det hem. Även om jag tvekade något....

Jag får en sån lust att se den filmen igen..

vaknar om morgnarna med "hey jude, dont make it bad...take a sad song and make it better" i mitt huvud..  jag har mycket att vara tacksam för när det kommer till den här filmen. Den får mig att må så bra. Den gör mig glad, sprittande, spudlande lyckligt glad. Och musiken, tack Beatles.. tack för alla dessa underbara låtar som nu fått en renässans i nyform. Texterna står sig lika bra nu som då...Se den här filmen.. förhoppningsvis kommer du må lika bra som jag av den. Det är energi och livsglädje. På film.

Idag ringde min käre far och var något exstatisk. Han undrade om jag ägde en gräddsyfon. Täckningen är inte den bästa här och jag som känner min far, drog slutsatsen att han försökte säga "gwen stephani" å jag frågade, han upprepade, jag sa gwen stephani igen...han upprepade. Jag sa grädde? Ja! Gräddsyfon, har du en sån? Det hade jag inte.

Fars senaste projekt är att övertala min kära mor att de absolut måste ha en sådan. Tydligen har arbetskompisar pratat om den gas du kan utvinna ur en gräddsyfon och den effekt det får om du inandas den. Klart att farsan vill prova. Jag hängde inte riktigt med i resonemanget men klart var att mams inte tycker att det är en särskilt bra idé. Som jag sa till far är det ju tur att han har henne som håller honom på jorden när han blir lite exhalterad över något mindre smart projekt.

Snabbt böt vi ämne och gubben började tala om att falla genom luften. Det är bättre att falla baklänges, det hade lillebror sagt men farsan hade inte hållt med och givetvis frågat någon om detta. Han fick bekräftat att lillebror hade rätt, det är bättre att falla och volta baklänges. Jag förstod ingenting men hmmade och höll med. Här kommer det fram att pappa, min far med ölmage och för korta armar, vill göra en wallflip. Springa mot en vägg, springa upp på väggen och landa på fötterna. Jag påpekade snällt att kanske om man vill utföra sådant stunt bör man ha lite annan fysik än vad min käre far har? Men han är inte den som är den och sa att han får lägga madrasser under.
Jag undrade, vänligt, om inte madrasserna kommer att göra det svårt att springa mot väggen och fick svaret att madrasserna får ligga på sidorna, han får springa snett.

Ibland är min far lite som ett barn. Han har en massa idéer och projekt och är det något speciellt ser man riktigt hur han lever upp och blir helt till sig. Fascinerande.. och där brevid sitter mams och suckar och skakar på huvudet. Far han behöver inte mycket uppmuntran. Får han för sig en sak så genomförs den, gärna så fort det absolut är möjligt. Det är tur att han har min kära mor att hålla honom lite verklighets förankrad emellanåt.

Vilka föräldrar jag har. Men de är söta båda två. Mina kära små föräldrar!

För att avsluta med en absolut klassiker från det lilla röda huset med vita knutar: Catch you tired baby!
Nej, vi vet inte riktigt vad det ska motsvara på svenska.

Och hon vill inte dela med sig. Trots att hon är så liten och soffan så stor. Under filten ser man hur hon andas, långsammare och långsammare.. ett sovande litet troll!
Emellanåt brummar det från soffan. som ett mindre flygplan ungefär.. då spinner trollet och är nöjd med tillvaron i sin stora varma soffa, under sin härligt mysiga fleecefilt. Himmelriket för en liten knaskatt skulle jag vilja påstå. Tossan har anpassat sig bra till det goda livet som inomhus kisse, henne går det ingen nöd på. Nu när hon lagt beslag på soffan.

Jag är så svag för de små liven att jag inte har hjärta att tala om att soffan är min. Så jag sitter snällt på min kontorsstol och önskar att jag kunde krypa ner under täcket i den mysiga soffan och slappa framför tv-n.

vad jag saknar henne..

glömde nästan hennes födelsedag :( hon fyller år idag. Lillasyster påminde mig via sms - tur det! Hon blev så glad när jag ringde tanta. Moster var där och de drack te och hade ätit tårta.. Bra det, uppvaktning betyder så mycket för de äldre. Det är viktigt. Så att de vet att de inte glömts bort bara för att de åldras.

Frågade om hon kände sig något yngre... haha, oj va hon skrattade. Jo lite sa hon och frågade om jag kände mig äldre. Jo sa jag, jag åldras väl ett tag till innan jag kommer till punkten när jag börjar räkna baklänges istället. Ett förslag som kom upp var att man ju kunde skippa första siffran i åldern. Men då har man ju plötslgt blivit jätteung. Så det kanske inte går.

Men när jag kommer till 50 börjar jag räkna baklänges. Får hoppas att jag blir 100 för då dör jag på 0 !

Och jag kan bara hålla med.

Efter att ha sovit mig igenom två tvättider under veckan började det bli kris på strumpfronten. Jag är mycket dåligt garderad med strumpor. Jag kan lätt säga att trosor och underkläder har jag ett par för varje dag under en månad. Minst. kanske till och med två månader. Jag är tros-o-man. Det kan aldrig köpas för mycket trosor. Dessutom lider jag av enorm separationsångest från detta plagg och har jättesvårt för att kasta de som kastas bör. Ytterligare klädinventarie skulle visa att jag har en enorm förkärlek för toppar och linnen. Även det ett plagg det aldrig kan bli för många utav. Hälften av alla kläder i min garderob skulle kunna slängas eller ges bort. Det är saker jag aldrig skulle drömma om att klä mig i. Fråga inte varför eller hur de hamnade där från första början, för det har jag ingen som helst aning om.

I alla fall. Idag tvättas det. Kanske, eller högst sannolikt, berodde svårigheterna tidigare under veckan på den ohyggligt tidiga tvättiden. 7 på morgonen.. det händer sällan att jag orkar mig upp för att tvätta då och högen med tvätt växer och växer i väntan på lämplig ledig tvättid. Självklart äger jag ingen tvättkorg heller, som att det skulle motivera tvättning.

Men, men. Kanske dags att lära mig att inte boka tvätt klockan 7 när jag sover som sötast. Men vissa saker lär jag mig nog aldrig. Jag är hopplös, det är bara att konstatera.

vad jag slarvar ! - jag behöver en korr. läsare. haha.

fast seriöst, nästa helg behöver jag verkligen en korre. jag blir lite lätt blind när jag skriver. Och mitt tangentbord är lite små dumt emellanåt, så det faller bort bokstäver. för att inte tala om när jag blir alldeles för ivrig och skriver lite för snabbt och vänder på bokstäverna i ord. Inte vackert. Och det håller liksom inte.

I en blogg är det väl sak samma hur saker stavas, eller fel stavas. Med flit eller bara pga slarv. Men jag ska ju som sagt skriva för att leva, tids nog. Just nu lever jag för att skriva - fast det kommer jag alltid att göra. Att leva på att göra det jag tycker är kul är bara en bonus.

Ord som liksom och typ är sådana ord jag tycker extremt illa om. Ändå slinker de med emellanåt, utfyllnad måntro? Jag vill tro att mitt ordförråd är bättre än att jag ska behöva ta till just de två orden.  Det bör vara gott nog att kunna undvika det. Hädan efter får det till större ansträngningar när det kommer till att formulera sig.

MEN. Det finns ett stort men där, meningar riskerar övervägande att te sig krystade om det läggs för mycket tanke bakom formuleringen. Jag har begåvats med en väldigt kreativ och välprogrammerad hjärna som spottar ut fyndiga formuleringar år höger och vänster. Ibland är det nästan så att jag sitter och småfnittrar åt mig själv för att det bara var så fantastiskt lysande formulerat.

Bör påpekas att detta inte omfattar eventuella skapelser under påverkan. Kreativiteten tar sig ytterligare ett par varv i karusellen och ut kommer mer eller mindre tvivelaktiga skapelser. Det absolut överlägsna exemplet är rubriken på detta inlägg.

"jag jagar silverfiskar om nätterna, för det är då dom är vakna..." - jag vaknade bakfull en eftermiddag för en herrans massa år sedan, hittade en lapp med en text i närmast oläsbar handstil där just det om silverfiskarna stog.... jag skrattade rätt rejält och kom på att... jag hade ju sett silverfiskar på badrumssgolvet innan jag gick och la mig, och som silverfiskar gör hade de ju flytt. Så min lysande tanke var givetvis att.. ja. ska man jaga silverfiskar får man göra det om nätterna.

Jag berättade detta för en bekant som tyckte det lät bra, vackert. Tills hon insåg att det faktiskt var silverfiskar jag pratade om. De där små grå sakerna som håller sig i mörkret. Undrar vad hon trodde att jag menade när jag sa silverfiskar.. hur gick associationerna där?

vem jagar silverfiskar...?

Vissa dagar är som en söt, söt karamell jag aldrig vill ska ta slut. Jag vill njuta, känna dess sötma och energin den ger mig. Vill inte, kan inte släppa taget om den..

Kanske borde jag sagt vissa veckor. För den vecka som varit, den vecka som är, har lugnt varit den bästa på en väldigt, väldigt lång tid. Jag har haft tur, en sådan enorm jävla tur som petat på rätt människa vid rätt tidpunkt. Ut ur det kom något jag aldrig kunnat vänta mig. Jag var ute efter en sak men överumplades med en annan. Det är så verkligt, det är så nu. Nästa vecka smäller det. Veckan efter det får vi se om jag var bra nog. Om jag höll förväntningarna som lagts på mina axlar.

Det känns så simpelt. På ett vis. Piece of cake, och det är det nog med. Bara jag får med allt, behåller fokus och inte irrar in på en massa sidospår. Tur att det är efter deadline på alla universitetsgrejer... fast nästa helg blir körig, deadline 18e och sedan 19e universitetsinlämning utav litteraturuppgiften...och för att göra det hela än mer spännande ... tenta 23e. Det här är livet. JMG har fått mig att leva igen. Jag behöver deadlines, jag behöver press, mål, spänning.

Jag tvivlar inte på mig själv, eller ja, jag tvivlar inte på min egen förmåga - för som det lilla blå loket så vet jag att jag kan. Jag kan mer än bara kan, jag kan göra allt helt jävla utmärkt. Jag måste bara förstå vad jag ska göra. Vet jag och förstår jag så kommer orden av sig själva .. de flödar i en aldrig sinande ström och fyller den vita sidan i word.dokumentet med sitt svarta bläck.

Ord.. jag är fylld av dem. Jag är född för att skriva. Det finns inget annat i min värld.

Världen ligger för mina fötter, jag är redo och ändå har jag tre år kvar. 117 veckor, innan jag är färdig. Det är ingenting. Snart är jag där ute, bland er. Redan är jag en av er, om än trevandes och försiktigt utforskandes erat fält.. så är jag en av er.

...och få lite uppslag inför morgondagen...
vad skönt det ska bli att få endagsredaktionen överstökad.. men ikväll får jag se TV-tittandet som plugg, underbart !

jag har redan lite, i alla fall. men när det kommer till TV och utbudet här i landet är jag gnällig och skeptisk. Inte nöjd. Och höjd TV-licens är piss. Så mycket ser jag inte på TV.

dag för dag!

Det regnar i Göteborg men hemma hos mig skiner solen ännu.
Något bra måste jag ha gjort.. jag vet inte vad. Men karman är mycket god. Änn så länge. Detta var just vad jag behövde, en kickstart i den trista grå vardagen. Livet leker. Tack, tack.. vem det nu är som gett mig denna tur, lycka. För visst fan är det tur, en enorm jävla tur. Fast nu är det inte tur som avgör om det ska bära eller brista, nu hänger allt på mig. Åhh, det är så spännande! Att det kan bli så jävla rätt.

Men.. jag får ta en vecka i taget. tänker jag för långt frammåt stressar jag ihjäl mig, deadline efter deadline efter.. Men det är ju det här jag ska göra, det jag lever för, det jag velat så länge. Det är verklighet.. med inslag av surrealism om jag får säga så. Knyt fast mig i något, annars kanske jag lyfter och seglar bort över himlen likt en heliumfylld ballong.

Jag svävar..

Och här sitter jag och bubblar. Idag skinner solen på mig, den skiner som fan.
Trots att det är mörkt ute strålar den. Idag går jag på små rosa moln!

Det är härligt att vara jag!

Där sitter vi snällt uppradade i våra bänkar. Följer föreläsaren med blicken, nickar och hmmar instämmande.

Nu ska det sökas jobb. Med knappa 3 veckor på nacken. Inte alla kommer att få något. Tänk vad lyckade de som landar sommarjobbet kommer vara, riktigt skina som små solar och stråla över oss andra. Oss andra, räknar jag redan bort migsjälv? Nej, självklart inte. Men jag kommer inte känna mig mindre lyckad om jag inte får ett sånt där jobb, som vi nu alla drömmer om. faktiskt.

Denna sommaren behöver jag arbeta för pengar först och främst. Så mycket jag kan. Jag har inte mycket csn kvar. Jag vill inte - även om det är lån, som även de ska betalas tillbaka - belasta mina föräldrar mer än nödvändigt. Men visst har jag sökt, och jag söker. Men förmodligen blir jag kvar i Göteborg på mitt lager i sommar. Det betalar bra. Det är ett ok arbete. Det motiverar till att studera. Men det skulle visserligen ett riktigt arbete med göra.

Haha, ja, jag vet. Förlåt min hemskhet. Mitt nuvarande arbete är ett riktigt arbete, jag kan inte säga annat med tanke på alla dessa kvinnor (för det är främst kvinnor där jag jobbar) som sliter dag ut och dag in på det stället. Att de orkar. Hatten av för dessa kvinnor. De gör ett riktigt arbete. De gör det bra. Men jag skulle aldrig kunna kalla det ett riktigt arbete för MIG. Jag är bara där temporärt. I förbifarten, påväg mot nånting större. Idag duger det, imorgon med. Men inte i framtiden. Jag vill ha mer.

Fåglarna kvittrar utanför fönstret, kissarna smaskar nöjt på sin nyupplagda mat. Jag sitter här och funderar på frukost, undrar lite smått var all snön som föll igår tog vägen..

Jag älskar våra söndagar..det är den bästa dagen på veckan, ända från början.. allt sedan den där söndagen för så länge sedan.. äntligen är det söndag igen.

Kommer man på de märkligaste tankar.

Igår natt kunde jag omöjligen somna, det gick inte. Sömnen strejkade och ville inte vara med. Häpp, tänkte jag och vred och vände på mig i sängen. Han med att stressa upp mig lite över hur personportättet som ska in 29e februari ska klaras av. Intervjuobjektet befinner sig i Örebro och ska träffas tidig förmiddag 28e. Deadline är 14:00 29e. Ska jag åka med det tiiidiga morgon tåget 28e, intervjua, hem till föräldrarna och skriva och ta tidiga tåget hem 29e? Eller är det bättre att åka hem direkt efter intervjun och ha hela förmiddagen 29e att skriva på?

Argh. Sedan kom jag in på detta med etik och moral, värderingar och principer. Min slutsast var, om än annorlunda formulerat. Att alla ruckar på dessa, på ett eller annat vis. Detta är inte Miss Universum och vi tror inte att vi ska kunna rädda världen. Världen är bortom räddning. Och vems fel är det? Jomenvisst, vårt givetvis.

Vi drömmer rosa fluffiga drömmar om världsfred och att göra skillnad. Men i slutändan står du där i nio fall av tio och finner att du måste sälja dig själv. Tumma på dina ideal, ge vika. Böja dig för att klara dig. Överleva. Survival of the fittest. Den som anpassar sig bäst är den som klarar sig längst.

Jag har en hel den principer, starka moraliska och etiska värderingar. Men jag är en sådan realist att jag inser att jag kommer få lägga vissa åt sidan, för att inte ätas levande av alla dessa hajar och andra rovdjur där ute i världen.

Det är sött att vara idealist. Gulligt. riktigt sådär så man vill nypa i kinden och prata bebisspråk för det är ju så puttinuttigtgulligtsockersliskigtsött! Jag är idealistisk, jo. Men en realistisk sådan.

Inatt var det svårt att somna. Jag har inte hittat off-switchen till huvudet ännu, tvivlar på att jag någonsin kommer att göra det heller. Nåja.

03:30 - där ikring. Grannarna spelar musik. Yay. Ligger och svär för mig själv och undrar om jag ska klä på mig och sticka ut huvvet i korridoren och skälla på dem. Ligger dock kvar.

05:58. Grannen spelar gitarr. Han är inte särskilt duktig. Svär ytterligare och funderar på att vira täcket om mig och sticka ut huvudet genom dörren och informera om att vissa försöker sova. Ligger kvar och gnisslar tänder. Snart slutar han som tur är.

Funderar över x-antal formuleringar att skriva på en lapp att lägga i deras kök. Det är omöjligt för mig att avgöra just vem av dem det var, så en lapp kändes som bästa alternativet. Ger snart upp tanken, efter flertalet mer eller mindre agressiva formuleringar. Tur att jag inte skrev ner dem, hade vart slöseri med papper och naturens resurser ska vi ju ta till vara på.