movienerd

Appropå, det är en cirkus i stan. Cirkus Skratt har slagit upp stora färgglada tält vid Heden. De har sådana lustiga cirkusvagnar man ser på film, skulle inte förvåna mig om de tuffar runt med elefanterna på släp bakom - precis som i tecknade filmer.

Nu var det visserligen jobbet jag menade med när jag använde ordet crkus. Idag var extremt! Kan delvis ha att göra med att jag inte alls var i form idag, haha. Började dagen med att tappa en talrik på foten - den vassa sidan ner, det gjorde ont som fan. Sen fick jag springa som en tok och hann precis med bussen, bara för att inse att jag glömt visa kortet hemma och alltså kunde glömma att handla på vägen hem. Nice.

Väl på jobbet gick första timmen helt ok och jag tyckte jag låg bra till, ja alltså.. tills orderstarten började ropa i högtalarna och härja och jag insåg att jag visst kanske inte låg så bra till. Kände mig lite bedrövad fram till frukost då tårarna steg i ögonen... Min mat var borta! Bara det att det var den ju inte egentligen. Jag öppnade kylskåpet och kunde inte hitta min påse med frukost och lunch i. Och som jag letade, letade i den andra kylen med och kände paniken komma. Jag var ju döhungrig. Muttrade något bedrövat att min mat var borta och en kvinna som var i köket med mig öppnade kylen och frågade vad jag haft för påse. En apoteket påse säger jag och kommer på att nej, det hade jag ju inte alls - en prasslig påse. Visar sig omgående att min påse är det första du ser när du öppnar kylen..

Behöver jag säga att resten av dagen fortsatte i samma anda ? Haha, det var bara en sån dag helt enkelt. En ren cirkus.

Lill chefen (erm hon är någon slags underchef sammordnare nånting) kom strax innan två och frågade om jag kunde jobba över... njaaaaaeeeeeeee näeeeeeee.. säger jag istället för att bara säga nej. Min hjärna funkade liksom inte. Jobba över när fötterna värker, nej tack. Åtta timmar är nog för min del.

Har lite smått panik över sommaren nu då jag fått beskeded att det inte blir heltid för de har överskridit budgettten och bara kommer ta in konsulter i nödfall. Toppen. Dags att paniksöka alla jobb som låter det minsta ok och hoppas på det bästa. Nåja, jag ville ju faktiskt ha miljöombyte även om jag hade tänkt mig det på mina villkor.

Såg en film igår och gillade detta citat We do what we have to do, so we can do what we want to do. Så sant så sant så.


Inget mer jobbtänkande ikväll, nu ska jag njuta av vetskapen att jag är ledig imorgon. Och att jag har hästapållisan!

när hela kroppen skriker - nej jag vill inte, låt mig sova förfan.

Idag gav jag nästan efter för känslan, viljan, lusten att försova mig. Dra täcket över huvudet. Förbannade arbetsmoral jag klarar inte av att göra det.

Bultande fötter, värkande rygg. Stelheten från lördagens ridning sitter fortfarande i - det märks som tydligast efter ett par timmar av plockande, packandes backar. Dessa förhatliga blå backar som bara väller in på stationen i oändlighet. Det tar aldrig slut. Varorna gör det dock, och då måste man springa och leta.

Sluta handla på apoteket förfan. Lite kul är det dock, idag har det gått hundra millioners allergitabletter. Det märks att våren är här i full blom. Och på radion spelar de den förhatliga allergireklamen med den hemska sången medans jag packar 150 clarityn askar till.

Runt lunch luktade det rök... mycket märkligt till en början med arbetskamrater kikade på gp.se och det brann visst i Skatås. Skogsbrand, det var som fan. Måste in och läsa lite själv efter en välförtjänt dusch.

Fan det känns som sommar idag! Solen stekte i ansiktet på mig medans håret dansade i vinden och irriterade mig till vansinne. Det här är inte väder att vara instängd i en kvav lagerlokal med dånande rullband och backar efter backar efter backar..

Jag ser en framtid utan blå backar, rullband och instängdhet. Snart så, snart är den här. Jag kan inte vänta.

Men blåsigt som satan.

Är för trött för att ut och njuta av vädret, mina ben protesterar över minsta rörelse och jag måste överleva både tisdag och onsdag på jobbet. Urk. Finns roligare saker att göra i det här vackra vädret.

På torsdag är jag ledig, då bär det av tidigt till stallet för en härlig långtur med knaspållan. Ser fram emot det redan även om ridmusklerna (läs: hela kroppen) inte riktigt återhämtat sig sedan i lördags. Härligt att ha pållan på helt lediga dagar, ger mig gott om tid att rida och pyssla i stallet och sedan bara njuta av en ledig eftermiddag och kväll.

Det får vara det jag har i sikte när jag står och packar mina lådor imorgon och onsdag. Dagarna blir liksom inget annat än jobb, trötthet, sömn, jobb. Ungefär.

Lyckligtvis är mitt arbete av det slaget att det motiverar all slags studier något sjukt mycket. Det finns inget jag hellre vill göra när jag packar mina lådor än att slippa!

Dissade mamma bordet idag och rasterna var faktiskt mycket angenämare när jag slapp lyssna på deras tjat om vad de klädde på ungarna imorse och allt sånt. Kanske ses som associalt men jag är inte på jobbet för att vara social.

Och idag avnjuts det saffranspannkakor hemma hos mig. Mums!

Härligt röd-orangea blir de med saffran i och smakar gudomligt gott... Åh vad jag är hungrig!

Öl alltså. Nu sitter jag här sliten, bakis och miserabel. Haha..Ungefär.

Vi shottade visst lite med - skålade över storslagna planer och över vårt brillianta tänkande. Brilliant och brilliant.. Det är lustigt hur många bra idéer man får när man är lite, aningens onykter.

Givetvis blir det också så att i takt med att drickandet går snabbare och onykterheten ökar beställs det ytterligare mer.. Skål för ett otrevligt uppvaknande dagen efter, eller vad säger man.

Aldrig lär man sig, trots att jag blivit äldre och visare.

Fick med mig fotograf (jonna) ut till stallet tidigt igår... Stackarn gick medans jag red, haha. Blev en hel hög med bilder och flera jag är riktigt nöjd med.. pållan och jag vi passar rätt bra ihop måste jag säga.



Vi galoppade lite för kameran, stollan var lite hoppig och skuttig för att inte glömma pigg! En del av hennes charm kanske man kan säga. Det är kul med en häst med sån energi och vilja, hon är enormt positiv under sadeln.

Jag skulle kunna babbla på i ett låångt inlägg om hur söt pållan är och hur gärna hon bara vill springa det fortaste hon kan... Det är lustigt det med hästar och att springa... De älskar det och vissa verkar leva just för att få springa fort. Fascinerande..

Ont i baken har jag och stel och öm överallt - bara för att jag var för lat och hoppade över att stretcha igår. Mmm vad jag ser fram emot nästa tur med damen!

Är jag det nu ?

Sitter och tar igen mig efter gångna veckan med te, cola och singoalla. Tittar då och då på den lilla upphöjningen i fleecefilten på soffan där tossan krupit in och ligger och sover, sånt mys att se hur hon andas där under filten.

Har upprört missarna idag med dammsugaren, den tycker de inte om alls. Men det blir bättre och bättre för varje gång.


(Haha, nej hon blundar inte för blixten bländade henne. Såhär låg hon innan kameran åkte fram ens)

Igår kväll just innan jag skulle skutta i säng gjorde kissarna det största framsteget på mycket länge. De har varit lite tillbaka dragna oh tveksamma efter kastrering och behandling med spot-on tidigare i år. Mamma katt har dock gjort tydliga framsteg och kommer nu gärna fram och hälsar på mig.

Under gårdagskvällen fick missarna, alla tre, ett kel och gosryck och började åma sig och kråma sig och stryka sig mot varandra. Det är då det händer! Tossan springer mot mig, sniffar på min hand och stryker sig mot den. Efter detta springer hon fram och tillbaks på sidorna om mig och låter mig stryka henne från huvud till svans varje gång hon passerar. När jag ställer mig upp springer hon fram och stryker sig mot mina ben - det har hon aldrig gjort förut.

Behöver jag säga att jag kröp i säng med ett stort leende och en varm behaglig känsla inombords... Min lilla tossa.
Och idag kom hon springandes när jag hukade mig och ropade på henne och visst fick jag klappa. Underbart med mjuk, len kissepäls under mina händer.

Då så damp boken ner i brevlådan.

Och det är åter dags för mig att börja läsa lite smått, studera om ni så vill.



Låter inte överdrivet spännande - ser inte heller särskilt spännande ut. Som tur är har jag redan läst den andra boken till kursen utan och innan för någon höst sedan, så den kunskapen bör finnas i mitt huvud, någonstans.

Jag har så sm¨ått börjat etablera rutiner. Inbillar jag mig. Nu går jag varje dag, även om mina fötter och ben inte alltid sammarbetar som de bör. Stiger också upp mycket tidigare än innan - detta har jag solen att tacka för. Vem kan sova när du långsammt bakas som vore du i en ugn? Ja, jag har morgon sol... på mina två gigantiska sovrummsfönster som glatt ser till att all denna värme vår kära sol skickar mot dem når mig och mitt rum x100. Tack så mycket du som valde fönster till denna lägenhet, tack så mycket solen.

Imorgon kan det gärna få regna. En dag nerbäddad i soffan med filmer och mys vore inte helt fel. Men så länge vädret är som idag och igår och i förrgår och... Så blir det ingen stugsittardag för mig. Vackert väder är till för att njutas.


Vem vet hur sommaren blir?

Älskling!

Thats all i wanted to say. *sniffs* I do stink. I better shower! lol

Detta är ett defenitivt måste:
http://www.youtube.com/watch?v=zOymelSOQkI

En serie om vilda mustanger i sex delar. Såg nyss alla delarna och det är vackert och enormt kul att få följa hingsten Cloud från föl till äldre hingst.

Bara ett litet tips för en rengnig dag!

Det är lättare sagt än gjort.



Svanstackaren var alldeles för upptagen med att putsa sig för att bry sig om mig och min kamera.

Idag har det prommenerats i närmare tre timmar... Slottsskogen var destinationen i sällskap med Jonna. Underbar dag även om vinden var lite kylig men det kändes som sommar!

En hel del fotande blev det, även om resultatet blev lite si och så. Något nöjd med den lilla anden är jag:




Och vi såg lamm! Både svarta och vita och svart/vita och grå små bedårande söta lamm!



Vilken fantastisk vecka det har varit! Och är.. Imorgon ska jag till stallet och rida ut, bara att hoppa tt vädret håller i sig för det vore perfekt!

av yrken som förkortar arbetsverksamma antalet år.

Ingen överraskning att mitt nuvarande extra/sommarjobb sänker antalet år innan pension ganska rejält. Ingen statistik på journalister dock så jag förmodar att jag kommer vara arbetsför en lång tid framöver när jag är färdigstuderad.

Det är en märklig känsla att komma till mitt lager. Surrealistiskt på något vis - sammtidigt som det är så verkligt. Här jobbar ett antal människor dag efter dag år efter år. Det finns kvinnor på det lagret som har varit där i 40 år. När jag försöker tänka positivt (har säkert redan nämnts här) brukar jag säga att Tamro håller mig i kontakt med verkligheten. Haha, ändå känns det som att kliva in i en annan värld när jag kommer dit. Världen utanför existerar inte i denna plats av banor av rullande band, hyllor och åter hyllor, rullfack och pillerburkar/askar/shampoo - you name it - i oändlighet.

Den känsla av lättnad som sänker sig över mig när jag inser att jag aldrig, aldrig någonsinn kommer att bli fast där, bli en av dessa som rutinmässigt år efter år efter år stiger upp och släpar sig till jobbet med blytunga ben. Samma känsla som infann sig när jag jobbade inom vården - jag bara visste att jag måste bort därifrån, att det inte var för mig.

Ändå så är jag helt fantastiskt bra med äldre, omtänksam och förstående, engagerad och empatisk. Jag borde passa perfekt för vårdarbete just för att jag är så otroligt bra på det. Men det fungerar inte. Det går inte mentalt för mig, precis som det aldrig skulle fungera för mig att gå på lager år ut och år in.

Man ska ju prova på en hel del för att inse vad man är bra och dålig på. Vad som passar mig helt enkelt. Hästar och barn skulle jag lätt kunna jobba med, djur i övrigt med. Men nu är det journalist jag ska bli och jag kan faktiskt inte tänka mig något som skulle passa mig mycket bättre. Så länge jag kan minnas har jag älskat att skriva. Och visst ska man väl sträva efter att göra något man verkligen vill?

Jag får sådana sommarkänslor av de blommande träden kring näckrosdammen, den blå himmeln och den än så länge skarpa solen i mina ögon. Det här kan jag vänja mig vid, inget mer snö i vår - snälla?

Ungefär.

Så känns det här i den större staden på västkusten idag. Solen skiner, vinden fläktar, måsarna skriker och folk i massor hopas i parker och kring torg. Små bebisar på filtar, hundar, par som retas och busar i solskenet på en filt. Visst är våren här med buller och bång.

Nu väntar jag bara på den sista stora snöstormen att larmslå västsverige innan den regniga sommaren tar över från vår-vintern.

Det är mindre behagligt att prommenera när det sitter en blåsa i storlek femkrona på hälen. Ont och mycket obehagligt måste jag säga. Svängde förbi apoteket en liten sväng och köpte skoskavs och blåsplåster, hoppas att det hjälper.

Jobbet var vänliga nog (besparingsskäl skulle jag tro) att flytta starten på morgondagens pass till 9:30. Hela 2½ timme senare än vanligt. Kan inte bli mycket bättre! Hela dagen kommer kännas mycket lättare och gå snabbare och jaaa, härligt är ordet.

Vadan detta, shockrosa soptunnor uppradade längst avenyn ?

Långt ifrån en vacker syn om jag får säga det själv. Kanske står de där för att det ska vara omöjligt att missa dem, för är man inte färgblind så sticker de i ögonen kan jag lova.

Vilket påhitt. Haha

Tack för en fantastisk dag lilla häst. Vädret gjorde sitt men det var pållan som lyfte dagen till skyarna.

Sliten som jag är efter en hård vecka blev det en rätt lugn runda idag, lite trav och en kort galopp uppför en backe ... damen var full av energi och såg spöken överallt. Vi lekte lite cirkus med inför småungar i en trädgård när tre ryttare galopperade förbi på ridvägen paralellt där vi red.. damen blev något hoppig och studsig och springig i benen och hoppade jämfota på stället i ivern. Lite sött, fast inte bra att hon stressar upp sig. Tycker de som red i skogen gott kunde skrittat den lilla biten - de visste att jag red där då vi mötts bara några minuter innan. Men det gick ju bra och knasfian lugnade ner sig snabbt.

Hennes hag och boxgranne gick rätt igenom tråden just innan vi skulle ut, verkar som att han plötsligt saknade sin kompis. Den lilla, eller ja - han är en riktig bjässe, stackaren har varit sjuk och beandlats och vilat en längre tid så jag förstår att det finns en del energi lagrat i den.

Härlig dag i stallet, mockningen tog lite mindre tid än sist, jag kanske börjar bättra på min teknik? Nu börjar pållarna gå ute längre med så det blir mindre att mocka i boxen förhoppningsvis.

Kan inte vänta till nästa gång jag ska ut, då blir det upptäcktsfärd efter nya spännande vägar tror jag.

Vaknade jag.

Märkligt, som att kroppens egen lilla klocka programmerat in tiden på något vis. Mitt alarm har gått av just kvart över fem både torsdag och fredag. Något förvirrad titade jag på klockan och häpnades över det exakta klockslaget - trodde för någon sekund att jag skulle upp och åka till jobbet idag. Haha.

Insåg snart att så inte var fallet och somnade om igen. Fascinerande, kanske har att göra med att jag var inställd på att stiga upp i tid och hinna med bussen till stallet idag? Kroppen visste att jag skulle iväg den tog bara lite fel på tiden så att säga.

Igår morse var det pest och pina när alarmet gick av. Hade sovit sött som en liten prinsessa sedan tio tiden torsdags kväll och hela kroppen bara skrek efter MER, mer sömn, mer! En kort sekund drog tanken om att försova mig genom mitt huvud, jag försover mig aldrig tänkte jag, andra försover sig ju - varför kan inte jag? Det vore så enkelt att ligga kvar en timme till, sen skutta upp och iväg och ringa och säga att jag blir lite sen... Jag fick ett blankt nej på den frågan från min arbetsoraliska sida och släpade mig upp.

Det är för överlagt att vakna, ligga och reflektera över det och sedan stänga av alarmet och försova sig. Jag kan inte. Försover jag mig, då gör jag det på riktigt!



Appropå något helt annat så är det en helt fantastisk vårdag här i Göteborg, strålande solsken och människor i stora hoper över hela staden lapandes sol. Fryslort som jag är tyckte jag vindarna var i det kallaste laget men var det bara lä så höll jag på att smälta!

Hoppas att ni alla passar på att njuta riktigt ordentligt av den här rariteten.. man vet aldrig hur sommaren kommer att se ut.

Hopplöst !

Jag går och går och går ... nu har jag blåsor på fötterna. På något vis är det roligt att räkna steg. Idag jobbade jag så det var kul att se hur mycket man går där. Ungefär 8 kilometer kom jag upp i under dagen, bara på jobbet! 12.49 kilometer totalt .

Är så trött nu så det är bedrövligt, helg ska bli helt underbart och söndagen vigs helt åt sömn och slappa.

Mina stackars fötter. Näe, nu blir det bara gnäll här. Haha, ska krypa i säng tidigt idag.

Just nu känner jag mig rätt ospännande på något vis. Vet inte varför men kom att tänka på det när jag var ute och gick tidigare.

Det händer visserligen inte så värst mycket just nu, jag väntar på att få jobba mest hela tiden känns det som. Letar lägenhet söker jobb och pysslar lite smått. Inte värst spännande egentligen. Jag sover en himmla massa också, det är bara så svårt att låta bli. Sängen är så skön och var och bekväm och sömnen håller mig fast i ett järngrepp och vägrar släppa taget. Blir så ibland, just nu känns lite som ett mellanting. Jag väntar på att göra de sista veckorna av terminen, på sommaren och att jobba heltid. Just inget att se fram emot men det är så det ser ut. I år tar jag dock ledigt ett par veckor - jag orkar inte jobba hela sommaren, då dör jag.

Snart fyller N år, gammal blir han också, haha. Och efter det är det dags för honom att skriva antagningsprov - så spännande. Är övertygad om att det kommer gå alldeles utmärkt och sen är han snart också student. Är så spännande för hans del, och min med för den sakens skull - givetvis.

Livet som journaliststudent är inte överdrivet glamoröst än så länge, men det kanske kommer. Håller nog fortfarand på att vänja mig vid det hela. Ibland slår det mig, som en blixt från klar himmel och ett stort leende sprider sig på mina läppar. Precis som när någon frågar: Vad pluggar du? Åh, jag? Jag läser till journalist, sagt med löjlig stolthet i rösten givetvis. Det är rätt stort, det går bara inte att komma ifrån.

Hahaha, nu kastade Dash mat över halva rummet och jagade det. Sötispojken..

När man försöker vara duktig...är det alltid något.

Skulle ringa och få symbicort receptet förnyat, har väl så det räcker månaden ut ungefär. då har de ingen telefon tid på eftermiddagen. Underbart.

Får ringa imorgon på rasten från jobbet och hoppas att jag kommer fram. Bra Evelina, jättebra att du är ute i god tid. Med min tur får jag nog inte tag i dem förräns nästa vecka. Suck. Med kissarna klarar jag mig inte utan skiten heller....Nåja, ingen idé att stressa upp sig över detta. Lite tröttsamt är det dock.

Sitter här och bara sitter. Huvudet är helt tomt och jag har ingen lust. Nej, jag vill inte. Vad vet jag inte, haha. Jag vill bara sitta här under min korkek och lukta på blommorna
Ferdinand, en bit av TV-historien inbakad i Kalle Anka innan Kalles jul fördärvades av Disneys desperata reklam för nya tecknade filmer. Förstår de inte att det var mycket bättre back in the days ? Lambert - lejonet som växte upp i fårflocken och skyddade dem mot vargarna! Jag älskade det klippet!

Numer är Kalle Anka inget att hänga i granen. Beror det på att jag vuxit upp eller programmet blivit sämre ? Kanske är det en kombination utav båda. Jag förstår inte var Kalle Anka kom ifrån helt plötsligt heller - nu är det nästan sommar. Det är långt kvar till vintern och julen, tack och lov.

Jag tar det lugnt idag, det har jag förtjänat. Ingen walk over dock i stegräknar tävlingen, jag leder ju förbövelen. Några ynka steg ska det väl skrapas ihop under dagen.  Ännu är det inte läggdags.

Idag är jag seeeg, trött och lite stel i vissa prommenad relaterade områden.

Möjligt att jag tog i lite väl mycket igår. Jag hade visst lyckats hålla mig uppe i över 60 steg/minuten i sådär 17 tusen steg. Visserligen visste jag nog att jag går rätt fort redan innan men det är kul att se att jag går i rask takt merparten av alla steg (ynka tre tusen hamnade i kategorin under sextio per minut).

Solen skiner och värmer upp lägenheten likt en bakugn, ungefär. Dashy sitter och solar och spionerar på kvittrande små fåglar i fönstret. Inte länge kvar innan de inte längre än *mina*. Det gör ont inuti mig att tänka på det. Mina små söta pälsbollar, vart ska ni ta vägen utan mig? Och hur ska jag klara mig utan ert underbara sällskap...

Det är en alldeles för vacker dag för att sitta och sucka över vad som komma skall. Allt bra har ett slut, någongång... Och missarna kommer att få det toppen hos någon annan, de finner sig ganska bra i saker och ting.

Idag känner jag en viss motvilja till rörelse. Jag har ingen som helst lust att gå överhuvudtaget. Tror det får bli en liten sväng bara och njuta av solen. Snart åker kapporna åt fanders och kavajen på. Det känns som att det är sommar redan!

Minst tio små majblomms-säljande ungar har rusat fram till mig under dagen "vill du köpa en majblomma?". Hela Göteborg kryllar av dem. Som myror ungefär fast i barnform. Såg den sötaste lilla, halvmetern hög - han kan inte ha varit särskilt gammal inte.

Det om något är väl ett vårtecken? Härligt varmt och soligt är det här idag, jag har prommenerat fötterna av mig och nu strejkar jag. 20 000+ steg har det blivit, det är mer än nog för en dag. Nu ska det drickas te och njutas av lediga dagen. Snart är det helg igen och då blir det en lång härlig uteritt i det förhoppningsvis fortsatta vackra vädret!

Föräldrarna är besatta av steg. Och oj vad de går. Haha. Galna, igår var båda över 10 tusen innan lunch.
Fick mig en egen stegräknare av dem så nu ska det räknas steg (vi har en tävling på buke med så jag får anstränga mig lite extra den här veckan). Hitills idag har det blivit 13 759 steg. Inte illa med tanke på att jag sov till 11, haha.

Förhoppningsvis blir det Slottsskogen med Jonna imorgon, då kommer jag komma upp i en jäkla massa steg kan jag lova. Plockar med mig kameran i högsta hugg också och passar på att fota lite djur & natur. Det är kul att leka med kameran fast nu vill jag så gärna så gärna ha en Nikon givetvis...Men det får vänta och bli lite senare i framtiden helt enkelt.

Det är så smått dags att börja tänka på det där med körkort. Jag vill gärna ha ett innan jag är klar med utbildningen - det ger mig ca 2½ år att övningsköra, plugga teori och köra upp. Det ska nog gå. Får söka jobb i Örebro kommande två sommrar och tvinga lillebror att köra med mig. Han är lite mer pedagogiskt lagd än min käre far och exploderar inte heller om man gör nått knasigt. Att köra med farsan skulle nog stressa livet ur mig. Haha. Nåja, vi får se. Måste spara ihop pengarna till att betala lektioner m.m också. Men som det ser ut är det en klar fördel att ha körkort i journalistyrket så det är bara att bita ihop och investera.

Vad skönt det är att vara hemma hemma. Räknar inte Täby som det längre även om det heter hemma det med. Jag åker hem och hälsar på. Ungefär.

Men Göteborg är hemma nu för tiden. Väldigt mycket hemma. Örebro vet jag inte om jag skulle vilja bo i mera. Jag har gjort den staden känns det som. Visserligen börjar det kännas som att jag gjort Göteborg med vid det här laget men ett par år till blir jag kvar innan jag ger mig ut på nya äventyr.



Visst är det vackert där ute ? Smög runt och fotade omgivning, pållar, katter och lite av varje igår. Passade på medans det var solsken och fint väder. Resten av bilderna finns på pixbox om någon skulle vara intresserad, sådär 130 stycken eller så. Haha.


Katzor var riktigt rar och ställde upp som modell emellan gos-sessionerna (den kissen har seriös kelsjuka, kurr kurr *gull gull* konstant!)

Är något nöjd med ovanstående foto på donnan. Så perfekt inramat med granriset...Söt missen.

Helgen var helt klart lyckad men det är som de säger There's no place like home, and no bed like your own ...lol. Ok, det sista hittade jag på men det lät bra och det är det som är det mest underbara med att komma hem - att få sova i sin egen säng!

I Göteborg sjunger fåglarna, solen kikar fram bekom de massiva molnen och.. för en gångs skull, regnar det inte.

Mmmm så sitter jag här i Öret en lördagkväll lite små lullig. Systeryster och lillebror har vart här större delen av kvällen. Har knäppt ett par landsbyggds foton med, för mina utomlands vänner så att de får se hur det ser ut i Täby, Örebro.

Vilket jävla skitväder det har varit. Det låg snö i götet imorse och Skövde var täckt i en vit massa. I Örebro regnade det bara dock...

Niceee att vara hemma och klappa på familjen dock :D

Ahhh helvete, hoppas det inte påverkar mig imorgon.

Pratade med Jonna, hon satt i Örebro och skulle med tåget till Göteborg som var försenat, först en timme, sen en halvtimme till sen ytterligare en timme.

Sist vi pratade skulle det tillslut i alla fall gå 21:30, sådär 2-3 timmar sent. Tydligen hade det skett en olycka någonstans. Nåja, det märker jag väl imorgon. Men det känns inte så där jätte lockande att sitta på stationen och vänta om det skulle vara krångel imorgon med.

Sist jag åkte hem hade jag grymt fly dit bara för att på måndag morgon 06:00 sitta på ett iskallt tåg utan el. Det hade stått inne hela natten och det hade visst varit strömavbrott så metalgrejen som leder strömmen till loket var nere. Det innebar två timmars frysande på ett tåg de inte visste när det skulle avgå (vågade alltså inte hoppa av och springa in på pressbyrån). Inte coolt!

Hoppas på bättre tur den här resan. Har fönster plats tur och retur, yay.

Gubben: fan vad du stånkar då, vad gör du?
Jag: Uhm jag är ute och går, men alltså. jag andas ju knappt, jag hör inget
Gubben: skojar du?
Jag: Eh, näe.. alltså, jag andas helt normalt..
Jag: fast det kanske är astman eller nått, när jag snackade med morsan frågade hon om jag gick i uppförsbacke ..näe, jag går i nerförsbacke sa jag. hon tyckte jag var så anfådd
Gubben: Ja men nerförsbackar är mer ansträngande för kroppen..
Jag: men jag försöker gå rätt mycket i alla trappor och backar o så för flåset..
Gubben: varför ska du gå så mycket? då blir du ju smal som en pinne
Jag: Ah men alltså, för astman...
Gubben: Jaha ja men dåså.. blåser det mycket där?
Jag: Ja...en del
Gubben: Ja men då kanske det är det, nej nu får du snacka med morsan


Jag var ute och gick.. Till saken hör att jag precis börjat gå och gick på flatmark och andades knappt. Haha..

Det är nog magkatarren som är igång och bråkar i alla fall. Brukar inte hjälpa nämnvärt vad jag gör, den försvinner när det passar den. Suck.

Fredagkväll, härligt. Fast veckan var ju inte så tung som väntat, haha. Långt ifrån. Skönt med ett par dagar lediga i alla fall, det behövs. Även om jag inte jobbat så mycket totalt sett i år.

Ikväll ska jag påta ihop nått filminlägg. Får försöka bli lite bättre på det. Rekomendationer så att säga. Det var väl det som var lite tanken med bloggandet från början, filmrelaterat tjafs. Vi får se, har ett par på lagret som alla bör ha sett. Men nu är det strax dags att svänga ihop lite mat, Mmmm......

Jag behöver en tangentbordsdammsugare nu genast!

Läste senaste inlägget och det saknas bokstäver både här och där. Det funkar inte. Det ser så jäkla nonschalant ut om bokstäver faller bort både här och där. Jag kan stava, det är inte det, ok. (till det mesta i alla fall)För alla språkpoliser där ute. Något frustrerande men så blir det kanske när man äter vid datorn... Det är ju inte bara en eller två knäckebröds smulor som sprätt iväg och hamnat i tangentbordet om vi säger så.

Får sån lust att bara vända upp och ner på hela datorn och skaka den.. men jag misstänker att det kanske inte är sådär överdrivet smart, haha..

Börjar så sakterligen vakna till liv i Göteborg och i mig.
Känner att jag börjar bli lite tjatig i mitt användande av ordet underbart men jag kan verkligen inte beskrova dagen på något annat vis.

Idag har jag besökt en kyrkogård för första gången på sådär tio år. Högst spontant råkade jag hamna där och strövade runt och förundrades över hur stillsam en plats i centrala Göteborg ändå kan vara. Jag som inte är religiös någonstans fann det hela rätt mäktigt ändå. Fast för min del är kyrkogårdar inget religiöst - det är en plats att ta farväl. En plats att minnas alla stunder man haft tillsammans, att sakna, längta och sörja. Lätt för mig att säga som aldrig förlorat någon närstående under mina 25 liv på denna jord.

Alla dessa vackra och mäktiga gravstenar fick mig att på något vis känna en enorm respekt för livet. Det var familjestenar, stenar där hustrun dött innan maken som även han begravts på samma plats - ristad i samma sten. En sten var närmare två meter hög, jag undrar vem som reser meter höga stenar efter någon? Den var från början av 1900-talet och inskriptionen löd God Värd ...eller kanske värld ? Det syntes inte så bra och jag stannade inte för att läsa bättre. Önskar att jag haft min kamera med mig, men då väcks frågan plötsligt - är det respektlöst att fotografera på en kyrkogård?

Det var så vackert...

Haha, var inne på willys en sväng för att handla och i kassan står det en ung kille med sin lilla son (en halvmeter hög eller så) på kanske 4 år. Pappan ger kassörskan en sån där mini-chockladkaka sweizchernöt (jag kan fan inte stava till det) och förklarar att sonen fått med sig en sån hem igår och glömt betala - eller ja, han visste inte att han skulle betala. Kassörskan är väldigt förstående och drar chockladbiten och räcker fram den till pappan. Nej, nej säger denne, den han tog igår åt han upp så den här får han inte, så får han lär sig en läxa. Så betalar han chockladkakan och vänder sig till sonen - sådär, nu har du gjort rätt för dig.

Det låter så elakt i text men det var verkligen supersött och pappan lät inte alls arg eller elak. Jag tror den lilla pojken skämdes lite grand dock men det kommer han nog över.


Ja se, det är inte lätt att vara liten.

Vafals! Det var ju varmt ute.. men mina öron frös till is och gjorde ONT! fick knata runt med luvan på fast jag höll på att svettas ihjäl, lovely.

Gick lite vilse gjorde jag också, bara sådär. Hade en helt klar blick av vart vägen jag knatade på skulle leda mig men inte var det så simpelt som jag trodde. haha.. tro fan att jag tänkte vända heller så där gick jag och muttrade för mig själv om sol, vind och frusna öron medans magen genast tog tillfället i akt och började göra riktigt ont igen. Vad är det för fel på mig idag egentligen? Va? Jag bara undrar.

Kanske är det inte riktigt min dag idag, bara att konstatera. det får bli proviva, kärleksmums (ha, inte så bra för magen men är det synd om mig så är det synd om mig) te och Mafia Dynasty för hela slanten idag. Det är jag å Alfred. Ehm, jag och min bok och mitt täcke ska det vara!

Det låter så mycket vackrare på engelska.. Mist. Fast dimma är ett vackert ord det med.
Vaknade till imorse och gatan, staden var täckt i en, inte särskilt tung men ändå tät, dimma. Härligt att få krypa ner i säng igen och stiga upp till fågelkvitter och solsken.

Gårdags kvällen avslutades med magont, illamående och bubblande mage. Min kära mage är inte glad på mig och jag begriper inte varför. Jag har ätit jättebra senaste tiden och igår åt jag - vad jag vet - inget som borde upprört den så till den grad. Vaknade med magont givetvis, det har en tendens att hålla i ett tag och inte gärna släppa. Inte trevligt alls. Ska handla lite proviva och annat sånt som egentligen inte hjälper men hoppas kan man åtminstone. Får nog bli en lång prommenix med, att röra på mig bör ju inte skada elak mage i alla fall.

Shiiiit, jag lokaliserade aldrig mp3 spelaren igår. Hm, det får bli dagens projekt då. Haha. Varför göra något igår som jag kan göra idag. Eller så är det ju inte men haha.

Och ! Jag ska hämta ut min maffia bok och gotta mig med att läsa i den och äta snäll-mot-magen saker och hoppas att den tar sig samman.

Men nu ska jag ut i den vackra vårsolen och njuuuuuta.

Är det helg.

Denna helg innebär det ett antal timmars tågåkande fram och tillbaka. fönsterplats båda resorna dock, härligt. Det är underbart vackert mellan Göteborg och Örebro i mitt tycke.

Min kära mp3 spelare valde ett dåligt tillfälle att haverera. Jag har i det närmsta dödsförklarat den och sörjer både sällskapet och all den musik som fanns på den å det grövsta. Nu ska jag ge mig på att lista ut hur den lilla svarata saken jag fick av lillasyster fungerar. Om jag kan hitta den. Det går inte att åka tåg i närmare tre timmar utan musik, det är omöjligt. Även om så mp3 spelaren inte spelar något annat än pearl jam i en timme fast den är på shuffle (min numer döda mp3 spelare i höjden av sin storhet, den har inte fungerat tillfredsställande sedan jag köpte den), musik är musik och jag kan inte leva utan det.

Dagens projekt kanske, lokalisera och få igång den lilla runda svarta saken. Eller kvällens projekt kanske. Fan, jag behöver en såndär tangentbords dammsugare, vissa av knapparna börjar bli lite sega. Jag vill inte veta hur mycket katthår m.m som bor i mitt tangentbord. Uscha. Eller i fläkten för den delen, blir till att städa datorn när kissarna flyttat. Eller sanera kanske är ett bättre ord.

Innan jag dör av hunger, haha..

Något hungrig ja. Men snart så, bara några minuter till sen får jag äta. Det ska bli något gudomligt gott måste jag säga. Vilken perfekt dag det har varit! Jag mår sååååååååååå sjukt bra :D fast jag är trött, mör och öm och säkert inte kommer att kunna röra mig imorgon. Det här är livet.

Vad är väl mer underbart än en lååång uteritt en vårdag som denna ?

Solen sken på oss och det blev till att utforska okända marker (ja, för min del - pållan har nog varit där förut) då det var vägarbete mitt i vår framfart. Det kändes aningens säkrare att svänga av och ge oss ut på äventyr än att försöka ta oss förbi lastbil,grävskopa och alla dessa passerande bilar.

Vilka underbara ridvägar det finns där omkring, som en dröm. Anlagda ridvägar i oändlighet, perfekta för att låta hästen sträcka ut i trav och galopp. Och visst både travade och galopperade vi en hel del. Vi tog även en avstickare från de skyltade vägarna och hittade en söt liten anlagd väg över ett kalhygge. En och en halvtimme var vi ute i det vackra vädret och bara njöt.

På vägen tillbaks till stallet blev tossan givetvis rädd för den välta vägkon som låg över vägen och kastade sig en sådär fem meter ut på ett gärde.. tur att jag har ok balans! Det kändes mindre roligt i mitt högra lår. trodde jag hade sträckt det - aj. Men det känns helt ok nu som tur är. Stolla, hon kunde inte nosa på konen när jag försökte lugna ner henne och förklara att det inte var något farligt - men trampa på den gick visst alldeles utmärkt. Haha..

Så mör jag ska vara imorgon, men det är det värt. Jag har hittat det jag har letat efter så länge...En dag i stallet gör under för aptiten haha. Halm måste dock vara djävulens påfund säger jag bara. Det ska inte ta en halvtimme att mocka EN box...haha

Det blir dammigt av att ha katt.

Det blir också väldigt hårigt... plötsligt drabbas jag av en panikartad lust att städa. Det händer inte ofta men nu bara måste jag städa hela lägenheten - snarast!

Nu är det dock ut i solskenet och iväg till stallet som gäller.. härligt ! Enligt vädret skulle det vara molnigt hela dagen men jag ser minsann en liten sol kika fram!

Bäst att skruda upp i ridkläderna lite snabbt så att jag inte missar bussen.

Och veckan känns inte alls särskilt tung längre.

Efter en längre pommenad i underbart vårväder njuter jag nu av min lediga kväll. Lovely. Allt som saknas är ju jij... hade varit perfekt....

Imorgon ska det visst inte regna som tur är. Då ska jag iväg till stallet och försöka vara lite mer systematisk när det gäller mockandet. En något längre uteritt med damen och njuta av det härliga vårvädret och kanske utforska nya vägar. Eller så får det bli den väg jag faktiskt hittar till, haha. Vi får se imorgon. Kanske att jag vaknar med en enorm upptäckar lust och inte kan bärga mig att ge mig ut och leta nya ridvägar och rida vilse och ... eller så kör jag det säkra före det osäkra. Time will tell..

kan ibland kännas hopplöst.

Det spelar ingen roll hur mycket jag hoppas att de inte ska ringa in mig ikväll. Ringer de så ringer de och det är det. Skit är vad det är. Ja, jag är gnällig som fan idag för jag vill inte, helt enkelt. Jag kör en struts och stoppar huvudet i marken så varken syns eller finns jag. Det låter trevligt.

En kopp te får det bli och en trevlig bok. Tidernas största bedrägerier ligger här intill. Och på Johannebergs Livs ligger ett exemplar utav Mafia Dynasty och väntar på att jag ska släpa mig dit för att hämta ut den.

Nej, jag vill inte vill inte vill inte.

Sitter här något nyvaken, öm och stel fortfarande och hoppas, hoppas - hoppas så innerligt att jobbet inte ringer och bokar på mig för ikväll. Är preleminär bokad hela veckan, jag hatar det. De stjäl min tid, energi och lust. Om de kunde boka på passen lite i förväg så att jag inte var så handikappad och tvungen att sitta och vänta på det där samtalet eller smset som säger "Tamro har bekräftat kvällens/morgondagens pass".
Jag vill kunna planera in saker men istället sitter jag här och våndas. Jag vill kunna säga att jag kan ta hästen imorgon (det kan jag visserligen, yay!) och på fredag. Men på fredag är jag preliminär bokad på kvällspasset och det innebär att de kan ringa och boka på mig under hela fredag för- eftermiddag. Tur att jag ska ha pållan på helgerna i fortsättningen.

Visst är det så att jag behöver jobba... men visst fan kunde jag väl göra så under bättre omständigheter? Jag gillar flexibiliteten och friheten. Att få fylla i tillgängligheten själv och all tid utöver det jag fyllt i kan jag säga att nej, jag kan tyvärr inte jobba. Jag gillar också att ibland blir det inget av att jobba - även om jag är prel. bokad. Jag gillar inte att de kan prel.boka på mig veckor i förväg och sedan inte bekräfta förräns samma dag. Det är något så sjukt begränsande och för att inte nämna stressande. Det förstör hela dagen att behöva vänta på att de ska höra av sig.

Så, ja. Jag kanske inte är så nöjd ändå. Men som jag försöker tänka - så ska jag vara glad att jag har ett jobb i alla fall. Det är det inte alla som har. För att citera en av världshistoriens större skämt - still the search goes on. (Om det inte ringer några klockor så tänk Hasselhoff och Looking for freedom.... hahahaha ) Bara tanken på videon till den låten får mig på bättre humör.

Dags att svänga ihop lite frukost, påta med hemside-uppdateringar och pyssla. Solen skiner men himmlen är grå. Snälla, vänliga vädergudar, håll på regnet åtminstone tills ikväll... jobbar jag inte vill jag ta en lång mysig prommenix i det vackra solskenet.

Nu har jag äntligen en pålle igen att se fram emot att åka ut till.




Haha, inte den mest smikrande bilden kanske men jag tycker den är söööt. Det blir en bra vår tillsammans med damen A ska ni se. Och inte kommer bloggläsare att förskonas av bilder på denna fyrbeningen. Det blir nog både en och två och ... ett antal bilder och hästrelaterade texter framöver ska ni se.

Här sitter jag nu, stel, öm och mör efter gårdagen och kan inte vänta tills nästa gång. Nog ska vi ha kul ihop pållan och jag, än bättre kommer det att bli när vi lärt känna varandra lite bättre.

Once a horsienerd, always a horsienerd ...

Usch, strax innan jag vaknade i eftermiddags drömde jag något sjukt obehagligt. Mitt ansikte var täckt av utskjutande nålliknande saker (alltså nått som kom inifrån och stack ut ur ansiktet ett par centimeter) i blod.. de påminde lite om tallar längst ut och det var fullt ut av dem. Jag drog ut dem långsamt en och en för någon i drömmen sa att jag skulle göra det. Sedan sprang jag längst en gata med ett paraply för mitt ansikte för att ingen skulle se mig.... När jag tillslut stannade såg jag mitt ansikte speglas i ett fönster och de läskiga spröten, eller vad vi nu ska kalla dem, var borta.

Ryser bara jag tänker på det. Knepigt det där med drömmar egentligen, var får man allt ifrån? Mitt stackars ansikte. Haha...

Dagen avnjuts i sakta mak som sig bör en söndag som denna. Ska kila ut och köpa kattsand lite senare, börjar bli lite väl dåligt av det i lådorna. Sedan ska jag ge mig på att färga håret om det vill sig. Är lite smått stel i armar och axlar efter mockningen igår, det tog sin lilla tid och det var läääänge sedan jag mockade halm. Kanske får det bli en liten prommenix med nu när jag tänker på saken. Det är ju ljust ute länge nu och det ska man ta vara på. Dessutom så regnar det inte, änn. Det kommer säkert. Kanske får släpa med mig kameran ut och se om jag hittar något kul att fota. Är visserligen en något grådaskig dag så det blir väl inget vidare i det ljuset men, men. Vi får väl se.

Veckan ser intressant ut. En himmla massa jobb, om de nu bokar på mig. Annars hoppas jag på lite hästnörderi snart igen. Ska ju hem till föräldrarna i helgen så då blir det inget, tyvärr.

Snart är det sommar ! Ge mig ett nytt jobb, ge mig en ny lägenhet - någon, snälla ?

Åh, fan. Just det ja - jag måst deklarera. De slantarna vill jag hemskt gärna ha innan midsommar.

trevlig söndag, njut av den så länge den varar!

Sitter jag här med min kopp te, värmedyna på ryggen och Ringu 2 på TV:n.

Härlig är känslan efter en uteritt och dagens låter mig få veta att jag lever. Shit vad jag har tappat i ridmuskler och ridkondition/uthållighet. Det kändes i ben och bak väldigt snart in i ritten men det ska bli bättre efter ett par gånger skulle jag tro. Ytterligare en anledning att investera i gymkort snart. Måste bli lite smidigare och lite starkare. Var något slut redan efter mockning och höpåsfyllning, haha. Ynkligt.

Får skylla på att jag jobbat en del och är trött och seg från det. Vilken bra jävla dag det har varit ändå. Nu vore det inte helt fel med ett varmt långt bad med massa bubblor.

Hoppas, hoppas, hoppas att jag får en av alla de millioner lägenheter med badkar jag sökt. Eller en med balkong... Åh vad jag gärna vill ha en balkong att sitta ute på varma sommardagar och ljumna sommarkvällar. Och släpa med mig lappien ut och sitta och skriva och kika på förbipasserande. En dag är det min tur. Då dimper erbjudandet ner i inkorgen och jag kan börja packa och planera flytt.

Min tur kommer. Det gör den alltod, förr eller senare. I år har jag haft bra flyt med påbörjade journalistikstudier, första frilansjobbet, en härlig häst som dykt upp i mitt liv. Det är säkert massa mer jag inte fått med, men poängen är i alla fall att good things come to those who wait. Or to those who reach out and grab them with both hands. För min del har det kommit genom väntan, men jag tvekar inte att kasta mig över möjligheterna när de dyker upp.

Carpe diem. Eller carpe noctum kanske är mer passande för tillfället.

Red jag ut ensamen på idag. Andra gången jag besökte stallet, ägaren var med en liten sväng och förklarade samt pekade ut vägen till en trevlig ridslinga med bra med backar.

Var ju tänkt att jag skulle rida ut i sällskap men det var visst dressyrkurs i ridhuset och ungefär alla skulle vara med på det. Inget som gjorde mig något, jag trivs bäst när det bara är jag och pållen i alla fall. Det som är är ju att det är lite småsvårt när jag inte hittar i området överhuvudtaget.

Både pållan och jag överlevde ridturen dock och hade väldigt kul också. Fast donnan blev nog lite frustrerad att jag satt och höll tillbaka henne. Emellanåt var det som att sitta på en gunghäst och varje gång jag bad om trav började hon galoppera på stället. Haha. Första galoppen uppför en backe blev det full fräs - jag var inte riktigt med på noterna och trodde ett par sekunder att fan nu sticker hon. Men icke då, damen ville bara länga lite uppför och lyssnade alldeles utmärkt på mig när jag tog tillbaks henne.

Det känns som att jag hittat my long lost friend i den här hästen. Om vi borser från benviftande (som inte är så farligt) och bitandet i luften. Hon tycker inte nämnvärt mycket om att borstas eller sadlas men menar inget illa.




Visst är hon väl en sötnos ?

får det bli ikväll.

Ryggen känns lite små seg. Tror det har en del att göra med regnprommenixen igår. Inte så smart att ut och gå och bli genomblöt och nedkyld direkt. Försent att göra något åt det nu dock. Sitter med värmedynan på och smuttar te som vanligt.

Har skickat lite jobbansökningar, sökt lägenheter. Åh ! det är så typiskt nu när jag letar billigare boende dyker det upp millioner med bra, billigare och större lägenheter än den jag har. Och jag får ingen. Jag vill ha en av de där 40+ kvadratarna med badkar och balkong - hur gör man för att få dem? Jaja, jag fortsätter söka, kanske en dag blir det min tur. Tills dess får jag ruttna här i min 33 kvadratare a'la barack stil. Badkar vore himmelriket. Jävlar vad gött det vore.

Mailade jobbet med ang. nästa veckas prel. bokningar. Måndag 15:30-23 och tisdag 7-12. Jobbar jag till 23 är jag inte hemma innan midnatt och då ska jag vara på jobbet om sju timmar. Funkar inte för min del, även om det bara är en gång. Men går jag med på det en gång så blir det fler, lika bra att säga ifrån första gången så vet de var jag står där helt enkelt.

Mmm... vad skönt det ska bli att krypa ner under täcket i min underbart bekväma säng. Snart så, snart ska jag sussa sött.

Det ska mitt jobb ha kredd för. Även om jag inte ser fram emot att gå dit så visst ser jag fram emot att komma hem, mot att få vara ledig.

Precis allt känns så mycket lättare och roligare efter ett par pass på jobbet. Eller nja, det är ju inte sant. Fötterna och benen är tunga som bly och vägen hem är lång. Men väl hemma är det underbart att få njuta en lång varm dusch, laga middag och svepa täcket om mig och bara njuta av att vara.

Det finns inget som inspirerar och motiverar studerande som en dag på mitt jobb. I ärlighetens namn är det inte ett dåligt ställe. Det är väl mest att arbetsuppgifterna är rätt monotona, omväxling finns det inte mycket utav och det är slitsamt.

För min del är det väl värst att jag blir så trött. Har ont överallt och orkar inte med något mer om jag jobbar en dag. Inte bra. Men, men... Snart ska det inhandlas gymkort! fan vad jag ser fram emot det. Jag behöver träna. Så är det bara. Styrka lite, smidighet och kondition mycket. Koordination osv med.

Vore trevligt om jag fick min första frilanslön så jag kunde göra den investeringen. Men den kommer väl snart. Blev lite dumt med fakturakrångel och allt det där. Fan vad klantigt att skriva fel siffra i kontonummret. Haha, amatör som jag är.

Nästa vecka ser tung ut. Enormt tung jobbmässigt. Jag får se det som motivation på burk i kombination med pengar på kontot. Det kunde ha varit värre.

För då blir du blöt. Riltigt jävla genomvåt.

Som jag, denna vackra, gråa blöta onsdag här i Göteborg. Jag borde ha prommenerat imorse som jag hade tänkt. Men icke. En timme blev det i alla fall i det strilande regnet. Tog kanske tio minuter sedan var fötterna blöta, ytterligare tio och jag funderade på att vända hem men konstaterade att jag nog inte kunde bli mycket blötare och beslöt att fortsätta.

Nu sitter jag här med min kopp te, värmedyna, nyduschad med handuk på huvudet och inlindad i ett täcke. Glöm att jag går utanför dörren något mer idag.

faller i från himmelen.

Regn kallas det visst för. Och världen utanför är blöt, grå och fuktig. En liten fågel sjunger glatt. Det får mig att tycka att solen borde skina, men icke. Fönstrena är pärlbeströdda - eller ja, vattendroppsbeströdda. Kvitter, kvitter, kvitter.

Jag ska i alla fall gå, i regnet. Det får bli vinterkappan med luva så håller jag mig torr och varm. Alldelles för varm med största sannolikhet, men hellre för varm och torr än kall och blöt.

Funderar lite smått på att ge mig på att färga håret ikväll, börjar se ut som en liten trollunge vid det här laget så det är väl så dags. Borde ringa A.W ang det där jobbet de ringde om igår. lite läskigt sånt där, vet inte om jag vill ha det ens. Fast det villl jag ju, egentligen.

Haha, jag är så bra!

Skulle vara duktig och laga kikärtsbiffar igår. Vegetarian som jag är så bör jag leva på bönor, linser, kikärtor m.m I avsaknad av matberedare tog jag potatisstanzaren och mosade ihop en gegga av ingredienserna. Pytsade upp ett par klickar i stekpannan och stekte. Det såg ju inte alltför imponerande ut men optimist som jag är tänkte jag att de säkert skulle smaka bättre. Yeah, right. Det var första och sista gången jag lagar något dylikt. Haha

Jag försökte i alla fall.

Med våren kommer tröttheten.

Hade i dag ambitionen att stiga upp 8, eller 9.. men det blev halv elva istället. Ögonen känns puffiga och irriterade. Kroppen seg och däst. Huvudet känns dock helt ok. Jag är klarvaken till och med, nu när jag inte ligger i sängen.

Irriterande, men det är samma sak varje vår. Borde ha lärt mig vid det här laget. Lite självdisciplin ska jag väl lyckas manifestera åtminstone ? Samma diskussion med mig själv varje år med. Stressad blir jag när jag sover längre än planerat, känns som att jag sover bort halva dagen och jag borde ju... Dessa borden. Bort med dem, schash ! Nu ska jag städa efter kissarna, servera dem lite nytt vatten, god mat och sedan ordna lite frukost åt mig själv och slappna av, ta det lugnt.

Jag har ingen anledning till att stressa i dag. Ledig. Det är vad jag är, det är min lediga dag. Och den ska jag njuta av. Ta en lång prommenad frammåt eftermiddagen och bara njuta av luften, våren och låta tankarna vandra. Jag älskar att gå, mina tankar flyger fritt och associerar med än det ena än det andra av allt jag ser runt omkring mig.

Nu provkör de visst frittfall på Liseberg. Är det snart dags för dem att öppna för året? Usch, att behöva lyssna på skrikande människor sena kvällar i år igen.

det är vår!

Eller ja, så känns det i alla fall. Hoppas den underbara, underbara värmen håller i sig. Nu är jag trött på slask och regn och blåst. Jag vill ha sol och värme. Underbara härliga efterlängtade vårsol som värmer mina kinder då jag vänder mitt ansikte mot henne. Härliga vårdvindar med underbar värme. Det är livet.

Inga fler isande vindar som biter i skin och skär genom märg och ben. Endast smekande, lena härliga solkyssta vårvindar som leker i mitt hår och dansar i löv och kvistar.

Underbart är dagens ord. Underbart !

Nästa vecka beger jag mig uppåt i landet. Hoppas att våren hunnit dit vid det laget. Där ska jag gotta mig på landsbyggden med föräldrar, syskon och katter. Kära lilla Täby by beläg i ingenstans strax utanför Örebro. Med skog och ängar och hästar och åter hästar. Där ska jag smyga mig ut och spana på årets fölungar hos grannarna. De är så härliga när de leker de små liven, fulla av energi, livslust och glädje. Ibland får jag lust att likt fölen själv bocka och rusa i full fart över fälten, göra små utfall och sparka med både fram och bak, ställa mig på bakbenen och fäkta i luften för att i nästa sekund kasta mig iväg i vinglig galopp. Ibland vill jag vara häst men ännu hellre en katt.

Ska jag klämma ur mig.

Dagens projekt är simpelt. Läsa ledare och debattartiklar. Lite research och funderande, kanske en ansatts till att börja skriva. Typiskt att jag sålt boken Massmedier, den hade varit praktisk att ha till hands även om jag minns det mesta som står i den.

Denna student lever sedan livets lata dagar fram till slutet av maj då jag olyckligtvis måste medverka vid övningar och föreläsningar vid Förvaltningshögskolan. Roligare saker kan jag tänka mig, men det ska visst vara mycket användbart för blivande journalister så jag får bita ihop och se glad ut. All kunskap är bra kunskap. Eller något sådant. Inom sitt ämne kan man i alla fall inte lära sig för mycket.

Livets lata dagar kommer förmodligen med största sannolikhet innebära att slava på fabrik. Det oglamorösa livet av en journaliststudent. Inga rosafärgade glasögon på här inte, ut i verkligheten - det är där det händer. Handledaren inför reportaget tyckte att jag kanske skulle skriva ett reportage om min arbetsplats. Haha. Som att jag inte får nog av stället när jag är där och jobbar.

Dags att maila ämne till lärare och sedan börja spåna lite. Nu är solen framme, jag som var övertygad om att det skulle regna i eftermiddag. Hmmm.

Nej, utan snus och mat försmäktar jag på en öde ö !

Länge leve pippelotta eualia krusmynta långstrump. fan nu glömde jag säkert hälften av namnen och stavade nog det mesta fel med för den delen.

Det har saknats att blogg lite grand. Inte så värst mycket men lite i alla fall. Om två månader förlorar jag mina små pälsbollar. Det skär i hjärtat att tänka på det, de äm *mina*. Men jag kan inte ha dem kvar. Livet är inte rättvist emellanåt. Ångrar inte en minut att jag tog mig ann de små liven men det gör ont, det är inte kul att inte kunna ge dem ett hem livet ut. Mina små vilddjur de kommer alltid leva hos mig, vilket fantastiskt halvår det har varit hitills med dem. Åh vad jag ska sakna små galopperande kisse tassar över golvet, dunsarna när de rusar över soffan, högtalare och fönsterbrädan. Ljudet av små klor som förtvivlat försöker klamra sig fast vid fönsterbrädan och slutligen dunsen när en klumpig liten kisse ramlar ner där ifrån. Kurrandet om morgonen när de tre säger godmorgon till varandra, gnuggar huvuden och kelar.

Det är tungt. Men sånt är livet. Sådana underbara små varelser är garanterade att få ett bra liv. Hos en bra människa, någongång i framtiden. Den rätta människan ska bara dyka upp och hitta dem. Jag försöker hålla modet uppe och inte förtvivla allt för mycket. Kan man sakna något som inte lämnat mig ännu ?

Nästa månad firar vi ett- och tvåårskalas. Eller nej det är ju den här månaden. Då ska jag hitta på något extra gott åt de små och mamma katt. De har blivit stora kissar nu, alla tre.