movienerd

Haha, idag var förvirringen stor.

Hästägaren ringde och väckte mig och meddelade att min (eller ja hennes) pålla hamnat i stora hagen vid utsläppet. Illavarsalande då hon är omöjlig att fånga. Jag släpar mig upp och beger mig av, inställd på att få jaga häst hela halva dagen ungefär.

Nästan framme i stallet ringer hästägaren igen... Hon ursäktar sig och säger att hon strulat till det den här helgen. Tydligen har hon gett båda medryttarna (mig och en annan tjej) idag när hon skulle frågat mig om jag kunde byta tills imorn. Andra medryttaren är redan i stallet och har fixat allt men får inte tag i hästen och har inte tid att försöka längre.

Så, jag slipper mocka m.m och kan fokusera på uppdrag: fånga omöjlig häst. Hälsar på andra medryttaren och snackar lite, hämtar en hink havre och några äpplen och ger mig ut för att - inför publik - försöka få in knashästen.

Lämnar hinken utanför och tar med mig ett äpple in i hagen... Går fram till en annan häst nära tossan och låter den äta halva äpplet sen närmar jag mig knashästen som springer iväg. Spring då, mumlar jag och knatar efter - hela tiden bakifrån snett från sidan så att hon "vallas" framför mig. Tog inte mer än en minut eller så innan den omöjliga hästen vänder sig om och knatar fram till mig för att äta sitt äpple.

Är omåttligt nöjd även om jag vet att det kanske bara var just tur att jag fick tag i henne så lekande lätt. Vi får se nästa gång helt enkelt. Men jag hoppas ändå att det var mer än bara tur bakom. Givetvis fick hon mumsa i sig havren i hinken för att hon vart så duktig.

Blev en trevlig dag idag minst sagt med en liten skrittur i närområdet och sedan en liten prommenad i grimma och grimskaft så hon fick beta lite gräs och jag fick lite sol.

Nu vill jag tillbaks ut i stallet igen...

Nu har jag mitt offentliga dokument.

Ett besök i stadshuset som hänvisade till diariet där en mindre glad receptionist hänvisade vidare sex trappor upp. Då är det bara till att skriva imorgon då, det här blir bra ska ni se.

Vsd mycket enklare allt blir när man tar tag i saker och ting. Nu bara till att visa förståelse för hur det fungerar här i Göteborg också. Det bör bli intressant. Tur att jag allt som oftast tenderar till att vara övertydlig i alla fall, det gör det lite enklare att uppvisa någon slags förståelse. Eller kanske är det snarare så att oförståelsen blir total.

Det här med förvaltning och jag verkar inte vara en särskilt god kombination. Jag ska plåga mig igenom Den svenska politiken återigen i sommar och hoppas att jag efter det är lite visare. Tveksamt.

Urk.

Imorn ska jag jaga offentliga dokument. Haha. Det ska bli kul, eller inte. Nåja. Det går vägen ska ni se.

Snart så, snart har jag mina två sidor skrivna som visar att jag har förståelse av hur den offentliga förvaltningen fungerar och dess regelverk. Och jag kommer även kunna tillämpa den i praktiken. *nickar*.

Visst kan man visa förståelse fast man i själva verket inte riktigt har någon koll överhuvudtaget?

Nästan, nästan sommar.

Efter en mycket sömnig morgon med uppstigning alldelles för tidigt och förvaltning och offentlighet på schemat kändes det inte mer än rätt att ge mig ut på ankunge jakt med kameran i högsta hugg.

Jag är mycket svag för djurbebisar av alla dess slag och just ankungar har jag varit ute efter ett bra tag nu men aldrig lyckats springa på dem när jag haft kameran med.



Men idag hade jag, som synes, lite mer tur! Blev i det närmsta omringad av små dunbollar som pep sött och tittade bedjande på mig. Skämdes som en hund över att jag inte tänkt längre och tagit med mig lite bröd åt de små liven.



Fler än sju är jag säker på att de var, men några var nog fortfarande i vattnet när jag tog den här bilden. Som synes så var de inte direkt rädda för människor eller särskilt blyga. Stog på huk och fotade dem uppifrån och då sprang det minsann två små mellan benen på mig. Haha..

Och en liten rakare skuttade i ett försök att få tag i mitt knä. Om han tänkte äta det eller om det bara var ett försök att skutta upp på det vet jag inte riktigt men riktigt bedårande sött var det i alla fall.



Är osäker på om den hoppar eller om den skakar av sig vattnet a' la hund. Sött är det i varje fall.

Nu blev det återigen ett inlägg fullproppat med bilder, men det är så svårt att låta bli och de är så bedårande söta. tillbringade över kvarten med att titta på dem och knäppa kort. Det var precis vad jag behövde idag känner jag. Litet, sött och så fulla av liv.

Resten av bilderna finns http://www.pixbox.se/alb_show_id808599_page0.html

Bokstavligt talat har jag smakat på havet idag. Det var blött och väldigt salt.

Hade i vanlig ordning ingen lust att stiga upp eller att åka till stallet imorse.... jag var ju trööött. Tog mig i varje fall upp och ut till en strålande dag!

Planen var att leta rätt på alla dessa skogsstigar det talades om men i stallet råkade jag på två tjejer som skulle rida ut ihop och frågade om jag inte kunde få följa med. De skulle ner till militärområdet eller vad de nu kallade det, jag som bara kan två vägar (numer tre) var bara glad att kunna lägga ytterligare en runda till listan.

Och vilken runda ! Fina gräsvägar att trava och galoppera på, en lite kortare grusväg för trav och sedan skritt över en sandplätt för att rida över små klippor och ner på en sandstrand...

Där låg havet utbrett framför oss. Eller nja, det var en liten bukt av havet med en strand och en stor sluttande klippa. Vattennivån var inte mycket högre än hästarnas knän och i sanden låg maneter som inte hade hängt med när vattnet drog sig tillbaka. Vi skrittade runt lite ev sväng, mest för att konstatera att alla tre hästar glatt knatade i. Sedan travade vi in till stranden och vände om i galopp över till andra sidan. Tre galopperande hästar i havet... kan inte resultera i mycket annat än blöta ryttare! Givetvis fick jag vattnet i ansiktet och i munen.. varav min högst ofrivilliga smak på havet... och det gav mersmak!

För andra galoppen red vi en och en genom vattnet och upp på stranden.. vilken fart det blev på knashästen, så kul hon hade!

Åhhh, jag vill rida dit igen, nu genast. Vilken perfekt underbar dag det har varit!

Jag har ridit i havet... det har jag alltid velat göra och nu har jag gjort det. Högst oplanerat och spontant, vad härligt att ha ett stall nära till havs!

Haha vilken nörd jag är.

Gårdagskvällen tillbringades framför Champions League final - Manchester United - Chelsea. Matchen gick av stapeln på en mycket grön fotbollsplan i Ryssland.

Vad säger man, kunde inte önskat mycket mer som uppvärmning inför stundande EM. Bara att hoppas att EM matcherna blir av liknande kaliber för gårdagens var inte att leka med.

Jag är inte någon inbiten fotbollsnörd men landskamper och större mästerskap tittar jag gärna på och följer eauntusiastiskt. I sommar stundar alltså EM och tour de france - som jag även numer gärna tittar på - och ett OS i Kina.

Är inte alltför exhalterad inför OS med tanke på hur det ser ut på vår sida med hästhoppningen. Läste en något dyster krönika på det ämnet här om dagen, men vi får väl se. Svenska lager gör nog alltid sitt bästa och vem vet hur långt det kan ta oss.

Once a nerd, always a nerd. Remember - nerds have more fun than ordinary people!

Nope.

Ingen anledning överhuvudtaget. Förutom just den lilla detaljen att jag har sista hemuppgiften hånleendes mot mig. Ha, de är smarta lärarna på JMG som utformar uppgifter som är tillsynes simpla men blir ack så komplicerade i hjärnan på en ambitiös men något förvirrad liten student.

Jag ska pressa mig igenom Den svenska politiken och hoppas att det ger mig svar och vägledning i all denna förvirring. Efter detta blir det ut att jaga offentliga doument. Haha, jag kan redan se mig själv ståendes vid en disk småviskandes att jo, du, jag vill begära ut.... Nåja, alla har de väl varit där någon gång, de som studerat vid JMG förut. Och alla har de tagit sig igenom det, så det är klart att även lilla jag ska lyckas. Det gäller bara att ha en plan, så att säga. Eller - ett litet tjusigare ord - en strategi.

Jag har al tid i världen. Om det inte vore så att politikbokshelvetets sidor tar evigheters evigheter att läsa. Det är deprimerande när knappa 20 sidor lästs igenom på blanka timmen. Sådant är jag inte van vid. Det känns aningens grymt att lägga detta såhär på sluttampen, som att vi inte redan nu är i behov av lov och ledighet. Då ska de ytterligare krama musten ur oss och skratta där vi förtvivlat sprattlar och krälar runt i en liten hög på golvet, letandes efter smulorna av alla de ambitioner och all den energi vi var fyllda utav vid terminens slut..

Och detta från mig, som vart ledig i sådär fem veckor eller mer vid det här laget.. märkligt att ledighet kan skapa behovet efter mer ledighet. Men så har jag visserligen arbetat en del och stressat än mer.

Nåja, nu får jag ta och skärpa mig och bita ihop.

Ännu är det inte dags att få panik.

I dag fanns det ingen stopp på keligheten... I en halvtimme tror jag inte jag gjorde annat än stå på huk och gosa med den lilla damen som sprang runt runt runt mig och var alldelles till sig. Att hon blivit så kelig.. det värmer i hjärtat, något så oerhört.

Min lilla tossa. Jag får klappa och klämma och ha mig nästan överallt, magen är inte helt ok ännu men det är rätt troligt att hon nog är lite kittlig där att dömma av hennes reaktioner. Nog har hon blivit handtam allt! Mer än jag hade kunnat vänta mig då jag fick hem henne liiiiten och dan för halvåret sedan..



Visst var hon väl liten? Och så ynklig när hon gick runt och peep och hade sig.

Något bra har jag i alla fall gjort med att ta hem dessa tre små monster, trots att tapeterna är sönder rivna och jag åker på att tapetsera om innan jag flyttar. Det får det vara värt helt enkelt.

Snart byts mina tre pälsbollar mot systerysters två i Örebro där jag spenderar sommaren. De rvå är å andra sidan väldigt tama och keliga och vill vara med. Och föräldrarnas två ute på landet... för nog blir det ett par turer ut dit åtminstone när jag då ändå är i samma stad.

Sommar i Örebro, tja... det har jag ju klarat mig igenom många utav hitills och överlevt så det blir nog alldelles utmärkt. Hoppas, hoppas, hoppas att jag och Liea får tid till en liten nostalgitripp.

Nu ska det dukas frukost och vaknas till liv här. Ute är grått och snart regnar det väl. Tossan har krupit in under sin filt och lagt sig till rätta. Tack lilla katt för att du kom fram och önskade mig god morgon, mycket trevligare än så blir det just inte såhär en grå, kylig dag med fåglarna kvittrandes utanför fönstret.

och pust.

Såg just sista examinationsuppgiften. Det verkar bli helgstudier och en hel del hårslitande nu sista veckan och en halv. Här läser jag och läser men blir inte mycket klokare för det, haha. Nåja det löser sig nog.

Idag blev jag erbjuden jobb på island. Det ni. Synd bara att det var något (läs: alldelles för) dåligt betalt. Men, men nästa gång kanske. Allt letande och sökande verkar i alla fall ge avkastning så snart är det lite mindre stress för min del, hoppas jag.

Men så var det sista examinationsuppgiften med, det blir lite huvudbry. Som vanligt är den ganska vag, eller åtminstone är den i mitt tycke vag... Lite flytande sådär, men meningen är väl att vi ska tänka lite själva. Det blir nog bra, det skulle åtminstone inte skrivas sådär väldans mycket i alla fall.

Nu igen, haha.

Söker jobb som en tok sedan förra veckan då det verkar skita sig för mig i sommar, får inget klart besked bara en massa "jag återkommer" eller "det finns goda möjligheter till arbete" och så vidare. Men säg då ja eller nej och sluta dra ut på det hela, jag blir så förbannat frustrerad så det är inte sant.

Alltså söker jag en hel massa annat och hoppas att när de väl får ändan ur vagnen att jag kan säga att nej tyvärr, jag har fått ett annat jobb. De kan väl knappast vänta sig att jag snällt ska sitta här och rulla tummarna medans jag väntar? Nej du.

Idag ringde bemanningen - jag känner mig märkligt lojal mot dem numer - och ville erbjuda mig ett sommarjobb. De ringde mig först för de vet att jag fortfarande letar... Men det är ett jobb på 24/veckan i sådär 7 veckor och det funkar inte. Visst att det vore slappt att jobba 3 dagar/vecka och vara ledig resten.. Men jag behöver jobba heltid de veckor jag jobbar.

Har i alla fall slängt iväg ytterligare ansökningar idag och det är bara att hoppas att någon hör av sig inom en snar framtid. Kvalificerad för något bör jag vara, kan tyckas.

Tyvärr måste jag återkomma imorgon ifall jag vill ha tre dagar i veckan jobbet eller inte, så det lutar åt att tacka nej och hålla ut och hoppas att nått av alla de jobb jag sökt nappar.

Söker ju i tre städer det borde ju dimpa ner något trevligt i knäet på mig snart tycker jag. Men som vanligt, vi får se. Löser sig gör det ju alltid, som min käre far brukar säga. Han har inte haft fel hitills i alla fall.

Mmm, kameran fick följa med ut. Var på jakt efter ankungar men hittade inga...



Tycker den här blev rätt nice. Buskarna kring näckrosdammen har börjat knoppa. De vita har redan slagit ut i blom men dessa kommer lite senare.

Sen försökte jag mig på lite kreativitet och fota en mås som flög och reflekterades i dammens vatten men den blev lite liten..



Kanske funkar ändå.

Inga ankungar som sagt, tyvärr. Men likväl tre änder.



Simmandes i formation och allt. Inte illa ankor små.

Nu blir det inte någon mer rörelse för mig idag. Känner mig smårisig och öm och inte hundra helt enkelt. Mycket te, inlindad i mitt täcke ska jag sitta här och ta det lugnt mest hela dagen. Läsa lite politik om jag kan förmå mig själv till sådant en söndag, jag tvivlar men vi får se.

Det var inte så ruskigt kallt ute ändå... men så hade jag vinterkappan med luvan uppe också.

Så slog vädret om från stekande het sommarvärme till stillastående kall molnighet. Det känns som att världen utanför är inbakad i bomull, molnen tynger ner och sprider sin tunga gråhet över hela staden.

Näsan är lite rinnig och snufvig och irriterande, jag inbillar mig att det är allergi så behöver jag inte bekymra mig om ifall det är dags för vårens första förkylning eller ej. Imorgon finner jag mig återigen i föreläsningssal, koncentrerat lyssnande till föreläsarens malande om förvaltningsrätt...Oh så spännande. Snarare kommer jag få kämpa med att försöka hålla mig vaken och koncentrerad nog att ta in minsta lilla information. Det var ett litet tag nu sedan sist.

Sommaren känns härligt öppen på något vis, även om avsaknaden av jobb tynger mig något. Men det löser sig tillslut, det gör det ju alltid. Och kanske är det bra ändå att jag får lite ofrivillig semester? Det blir lättare med när kissarna flyttat, då är jag inte så bunden till lägengheten längre. Men visst ska jag sakna de små liven något oerhört. just nu är det overkligt att tänka mig en tillvaro utan dem. Mina små knasbollar, knäppkatterna...och lilla tossan som blivit så oerhört kelig och tillgiven senaste veckorna. Nu gosar vi flera gånger om dagen och hon kommer springandes när jag hukar mig ner och ropar på henne. Kom bäbis, jaaa kom tossa. Och hon kommer springandes..

Bubbelibubb, eller ja, lillpojken som numer är gigantisk - jag vet inte hur han gör det men det säger bara poff över natten och han har vuxit minst två storlekar. Med tanke på hur stor han blivit är han oerhört feg, fast det är lite sött. Säger jag hej bubbelibubb så höjer han sitt huvud och blinkar, det ser precis ut som att han ler åt mig.

De har blivit rätt harmoniska under det här halvåret hos mig... innekatter ut i tåspetsarna numera som sover under filtar och möblerar om handdukarna jag lagt in i kartongen åt dem. Lite har jag nog skämt bort dem, haha, men det är ju så det ska vara. De har mig virad runt lilltåklon och jag lyder minsta lilla vink, väldresserad människa som jag är.

Springer Göteborgsvarvet i molningheten.

Såg en lång orm av springande människor ringla sig över götaälvsbron och ner på östrahamngatan mot avenyn när jag satt på bussen hem från stallet.

Jag har inte sprungit idag, det överlät jag åt hästen. Och visst har vi tagit ett antal härliga galopper under dagens tur, även om knaspållan tyckte det gick alldelles för sakta och ville springa fortare och längre. Själv tyckte jag nog att hon fick sträcka ut fint så det räckte men ibland tycker inte ryttare och häst detsamma. Som när jag får galopp när jag ber om trav, en gunghästaktig galopp i sidled allt som oftast då när hon vill fram, fram, fram och jag, ja jag vill bara att hon ska lyssna. Det finns energi där, det är bara att konstatera - enormt mycket energi.

Så sitter jag nu här återigen, mör och öm och utsvulten efter en dag i stallet. Nöjd, mycket nöjd. En dag, snart ska ni se så är bromssträckan inte 20 galoppsprång längre, vi jobbar på det. Ett litet steg i taget helt enkelt.

Såg jag igår kväll.

En film om en man som plötsligt finner sig i en sjukhussäng oförmögen att röra sig eller tala. Hans enda medel för kommunikation blir genom en eller två blinkningar i det enda av hans fungerande ögonlock...

Det hade kunnat varit en grymt tung och deprimerande historia om en människa utan livsglädje eller vilja att leva... men istället visade det sig vara en fantastisk berättelse fylld av härlig sarkasm och underbar självironi. Det är en verklighets baserad histria som vi nog alla hört talas om... Mannen som är fånge i sin egen kropp och dikterade en roman genom ögonlockets blinkningar... vackert och samtidigt så hjärtskärande grymt.

Manuset är brilliant och filmen fantastiskt välgjord. Symbolerna och liknelserna duggar tätt och det är en fröjd för både öga och sinne. Jag småskrattade för det mesta filmen igenom, förutom just en scen där tårarna strömmade upp och fyllde mina ögon innan de sakta rullade ner för mina kinder. Den scenen gjorde ont, jag kände all den förtvivlan den ville förmedla och just i den stunden kände jag mig helt miserabel. Det dröjde dock inte länge innan jag återigen drog på smilbanden åt någon fyndig kommentar eller ordlek.

Kanske känns det igen så mycket mer då jag arbetat med människor i nästan samma situation. Äldre som inte kan annat än röra armen lite upp och ner, inte klarar av att prata annat än att grymta och ser på dig med panik i blicken när det trugas med kaffekoppen. "Ska du inte ha lite mer kaffe, det tycker du ju så mycket om" ... Vad visste vi om det annat än vad anhöriga berättat? Där satt den stackars mannen fången i sin rullstol fullständigt utlämnad till oss utan någon som helst möjlighet att protestera eller ta sig där ifrån.

Ni som tänkt avstå från att se The Diving Bell... tänk om, den är väl värd tiden och ni kommer inte att ångra er.

I egen hög person:



Och stor har han blivit med! En tiger i kattformat. Visst är väl svansen helt underbart söt? Haha, knaspojken.

Istället för omöjligheter. Det är väl vad sådana som jag gör? Obotliga optimister, alltså.

Ibland känns det kanske lätt hopplöst, men se så mycket enklare det blir om jag (jag skriver jag och inte man för jag menar mig själv) helt enkelt slutar stressa och ser alla fantastiska möjligheter som finns uppduktade på glänsande fullspäckade silverfat där ute.

Sommaren ligger öppen framför mig, som ett långt oändligt hav, min att göra vad jag vill med den. Och nog ska den bli bra, den ska bli mer än bra - den ska bli helt fantastisk, sanna mina ord.

Ta ett djupt andetag och se möjligheterna - de är oändliga!

Kunde inte säga det bättre själv.



Syrener, blommor och sol.



Och en långprommenad till Delsjöbadet och tillbaka blev det.



För att spinna vidare på rubriken - don't let it get away...

Japp, har varit ute och lekt med kameran och prommenerat idag. Mys.

Ja, bollen, som ska vara i rullning för att det ska hända något.

Det står still nu, bollen har fastnat i ett hål och kommer inte upp. Om jag kryper in i hålet och blåser då? Kanske den lossnar då? Rulla, rulla, rulla - händ nått nu.

Jag tycker inte om att vänta, att leva i ovisshet. Det är alldelles för nära sommaren för det. Och fast jag inte ska stressa så gör jag nog det, på ett halvt omedvetet plan sådär någonstans. Jag gillar inte när bollen inte ligger hos ig, när den ligger stilla, stum och död på andra planhalvan.

Tålamod säger de. Tålamod... Det är inte de som väntar. Undrar om det är någon ny fluga det här med att hålla folk på halster. Kanske för att se hur lång tid det tar innan vi bryter ihop och skriker - ge mig det förbaskade jobbet nu då! Jag har väntat länge nog.

Eller så är det kanske bara så att jag är oerhört otållig och helt enkelt får ha lite tålamod...

Blev hemma idag.. vaknade med dånande huvud och feberkännigar. Nu kittlar det i skinnet och ilar i benen och känns obehagligt.

Låg i sängen fem imorse och övervägde att proppa mig full med värktabletter och släpa mig iväg men kom fram till att det nog vore en dålig idé. Somnade om och drömde att jag var på jobbet och förvirringen var stor när jag vaknade halv sju för att ringa in sjukanmälan. Det är en sådan ångestladdad sak att göra, jag hatar att sjukanmäla mig. Som att det på något vis skulle vara mitt fel att jag inte mår bra, att jag inte kan jobba. Eller mer som att jag ska behöva må dåligt för att jag inte mår bra, ha dåligt samvete över att vara hemma när det händer så oerhört sällan.

Är detta förknippat med den obarmhärtiga arbetsmoralen eller med det dåliga samvetet - rädslan att vara en dålig anställd. Men jag är inte rädd för att vara en dålig anställd, är jag sjuk så är jag sjuk. Men trots detta kommer det dåliga samvetet. Lite värre var det väl när jag jobbade inom vården, medarbetare och boenden var så beroende av frisk personal på plats. Kanske det dåliga samvetet kommer med oflexibla arbeten? Det låter väldigt logiskt nu när jag tänker på det. Fanns det utrymme för flexibilitet skulle det inte vara lika ångestladdat att en dag eller två ligga hemma. För då skulle de missade dagarna kunna tas igen med extra effektivt arbete resterande dagarna och kanske lite extra tid någon kväll eller så.

Jag är så enormt glad att jag snart kommer ifrån dessa oflexibla arbeten med monotona arbetsuppgifter och ständiga krav på effektivietet. Det finns en gräns hur effektiv man kan vara när det gäller fysyiskt arbete.

Idag kurerar jag mig med litervis av vatten och grönt te. Förhoppningsvis är det bättre redan imorgon. Jag hoppas.

Beställning lagd på adlibris.se och snart dimper följand titlar ner i brevlådan (eller nåja, den lilla kvartersbutiken tillika postombudet):


 Varulvsvalsen av Sigge Eklund

En gyllne bur av Carmen Bin Ladin

Drömfakulteten av Sara Stridsberg

Fördjupade studier i katastroffysik av Marisha Pessl

Lasermannen av Gellert Tamas

Utöver nämnda titlar ska The Historian och Mafia Dynasty läsas klart. Förhoppningsvis blir listan mycket längre, jag läser alldelles för lite nuförtiden.

Haha, visst är hon väl för söt?

Ja, såpass är det skulle jag vilja påstå med den här värmen. 23 C enligt gp.se och jag har varit ute och njutit av vädret på bästa tänkbara vis - på hästryggen.

Hade lunchfodring idag, till fyra hästar så inte särskilt ansträngande. Mockade och pysslade medans stollan käkade sitt hö ute i solen. Hade velat rida lite längre idag men med den otroliga värmen ville jag inte ge varken pållan eller mig själv värmeslag så vi tog skogsrundan som tar runt timmen. Lite trav och galopp och en mycket pigg madamme som ville springa snabbare.

Efter avklarat varv var vi båda blöta av svett men nog så nöjda med tillvaron. Så söt knashästen - hon fick ett ryck strax innan stallet och började gnägga. Jag riktigt kände hur hon tog i för kung och fosterland lååångt nerifrån magen när hon gnäggade igen och igen. Givetvis svarade hagkompisarna vilket resulterade i ytterligare gnägg.

Underbara lilla häst och härliga härliga sol och värme. Nu vill jag tillbaks ut i stallet och bara vara, njuta av värmen, den friska luften och friheten.

Det är härligt att leva!

Jag är så sjukt trött på dessa spindlar. Fattar de inte det ? Vad ska de in här och göra, här väntar inget annat än ond bråd död känner de det inte i luften?

Är det inte jag - the spiderminator - så äter katterna upp dem efter att ha lekt lite med dem. Tre stycken i taket här inne just nu. Här får de vara så länge de håller sig i taket men i sovrummet är det ett big no no !

Igår kväll fick jag ta itu med två stycken innan jag borstade tänderna - en liten och en ohyggligt STOR, Ugh. När det var avklarat gjorde jag mig redo för sänggående nöjt förvisad om ett spindelfritt sovrum. Det visade sig dock inte vara fallet. I taket ser jag en liten jäkel till och på väggen, nära golvet en gigantisk jäkla spindel. Alltså fyfan för dessa åttabenta små varelser. Jag vill INTE svälja alla dessa spindlar vi människor påstås svälja i sömen, vill inte vill inte vill inte.

Från och med nu får sovrumsfönstret vara stängd, jag får leva med det helt enkelt. Jag är trött på spindlarna. Min kära far brukar tala om för mig att spindlar betyder bra luft, det skiter jag i. Jag vill ha spindelfri luft.

Och nej, jag är inte spindelfobiker jag vill bara inte ha dem i min lägenhet i den extrema omfattning det rör sig om här. Nacktdelen med att bo på bottenplan med massa grönt utanför. Det blir spindelkoloni i lägenheten. Lovely.

Haha, vad jag kan.

Mår så otroligt bra nu. Igår kväll gav jag mig ut en kort sväng efter att ha jobbat en hel dag. Var oerhört trött men det vackra vädret gav energi och jag kände mig pepp. Sprang 2:54 minuter sen blev det rödljus och jag la av, haha.

Men idag, idag ni har jag varit ute en och en halv timme. Sprang visserligen inte den tiden, men bra mycker mer än igår. Gick i lite över en timme och varvade med att jogga. Första två bitarna blev bara två minuter vardera - astman protesterade och var besvärlig. Men efter att ha prommenerat ett litet tag och hittat trevliga anlagda vägar i skogen så orkade jag 12 minuter i sträck. Hade säkerligen klarat att springa längre än så men det tryckte lite över bröstet och blev besvärligt att andas så jag bröt och gick.

Totalt blev det 20 minuters joggande. Känner mig mycket nöjd med mig själv. Har liksom inte sprungit på år och dar annat än till bussen och knappt en handfullgånger längre än två kilometer. Springa har inte varit min grej men idag var det kul! Och mer kommer det att bli. Ett par dagar i veckan i alla fall. Förhoppningsvis ska jag orka lite mer för varje gång.

Kan det bli mycket sämre?

Hur otroligt långsam ska en blogg få vara, egentligen ? Ska det behöva ta 30-45 minuter att få ett inlägg publicerat? Nej!

Usch vad jag är trött och frustrerad på den bloggen nu. Och nej jag kan inte sluta använda den, i egenskap av webansvarig för ARG får jag dras med att föreningens sida ligger på just blogger.com Gilla läget. Ungefär.

Sluta vara allergiska.
Sluta vara förkylda.
Och sluta vara så förbenat fåfänga!

Idag har jag packat allergitabletter i hundra, tusentals. Förkylningsmediciner av all dess slag och en jäkla massa brun-utan-sol kräm. För att inte nämna alla dessa plåster.

Och slutar ni inte med detta så ägna i alla fall oss stackars lagerarbetare en tanke när du väljer och vrakar i välfyllda hyllor.

Dagar som denna borde det vara förbjudet att jobba, tyckte en jobbarkompis. Jag kan inte annat än hålla med. Det är inte vår - det är sommar!

Det står still i huvudet.

Jag är trött, riktigt trött. Och ändå kröp jag i säng strax efter tio igår. Jag behöver rutin av något slag, och starkare ben eller nått.

På torsdag är jag ledig, yay. Då ska jag ge mig på att försöka jogga lite och se ur långt jag kommer. Fånig som jag är vill jag inte springa här omkring så jag måste orka ta mig ut till lämpligt ställe. Delsjön eller liknande vore trevligt, prommenera dit borde bli 45 minuter - efter det måste jag väl orka springa. Problemet är väl kanske att jag ska orka ta mig hem också. Haha.

Jag har inte sprungit en sammanhängande sträcka på över kilometern sedan jag var 16-17 eller hur gammal jag nu var när jag gjorde astma- allergi test på USÖ och fick springa två kilometer på löpbandet. Det var en pärs, haha. Men så ökade hon tempot hela tiden också. Jag får börja riktigt långsamt, vore kul om jag orkade lite längre än hundra meter eller så.

Dags för nya vanor och rutiner, eller bristande rutiner med nya vanor. Hell yeah.

Det verkar som att lappien har överlevt natten!

Nu ska jag aldrig mer dricka vid datorn. Fast det är inte sant, men jag ska aldrig mer vara så klumpig att jag tappar flaskan jag dricker ut. Jag lovar.

Snart ska jag iväg och shoppa lite med Jonna, skor är huvudmålet sen får vi se om det blir lite annat smått och gott. Jag har inte direkt några rikedommar att sprida omkring mig men ännu lever jag inte på bröd och vatten. Det kanske är just vad jag borde göra.

Det verkar lösa sig inför sommaren. Jag flyter inte på små rosa moln av salighet men oj så bra med pengar jag ska tjäna. Förmodar att jag ännu inte är i den ekonomiska situation att jag kan jobba för att det är kul. Där jag med största säkerhet kommer att jobba tjänar jag bra - och ännu bättre - spenderar jag i princip inte ett öre under hela sommaren. Det finns liksom inte att jag skulle gå och shoppa efter en arbetsdag, haha. Så det blir jobb mån- fredag och hästapållisan på helgerna. Låter  helt ok även om det kunde vara lite roligare.

Snart är det sommar! Men först ska det överlevas en kurs i förvaltningsrätt. Hugaligen.Kanske dags att damma av Den svenska politiken som ligger här brevid mig och börja läsa.

Jag spillde fun light på laptoppen! Fan. Haha..

Fast den lever änn så länge. Nu sitter jag med världens ångest för att den ska dö helt plötsligt, den får inte dö, jag vill inte att den dör. Snälla söta rara dator var ok.

Haha, har jobbar hela dagen och varit uppe sen 5:30...

Lite små seg när jag kom hem med värkande fötter och små grinigt humör... Kröp i säng efter sju tiden och sov till 22:30 haha. Vaknade till runt tio och trodde att jag var tvungen att stiga upp och gå och jobba. Vad härligt att inse att så inte var fallet !

Har gosat lite med tossan nu, keligheten var ingen engångsföreteelse utan är nu en del av kvällsrutinen. Så mysigt att få gosa kisse päls! Och hon är såååå len och mjuk och gosig...

Detta kort är visserligen 11 månader sedan. Alltså från förra året en månad fram i tiden. Inte så enormt grönt ännu men det har börjat spira - rejält. Jag blir lika förvånad varje år över hur fort det går. Från kala träd till böljande grönska. Som över en natt. Ena dagen tittar jag ut genom fönstret och allt är som vanligt, nästa dag ser jag ut igen och det har exploderat i grönt. Härligt.

Jag älskar sommaren i Göteborg med all denna underbara grönska. Det gör mig omåttligt stolt att bo här när jag ser alla dessa parker och grönområden välla över.



Mitt favorit motiv - klädd i vår och tidig sommarkostym. Vad härligt det ska bli med sommar. Sol, långa dagar - ännu längre nätter och helger och härliga uteritter, parksittar dagar och leva livet.

Självklart är kameran med i sommar igen. Vad har man en kamera till om inte för att ta oändliga antal kort. Dessa två bilder är förövrigt innan nya kameran och således fotade med mobilkameran.

Ge mig sommar, nu genast.

Det regnade ju idag!

Liten missräkning från min sida, alltså jag visste ju att det skulle regna men inte så mycket som det faktiskt gjorde. Skurar - tolkar i vart fall åtminstone jag som lite regn då och då. inte som det ösregn som vällde ner från skyarna över häststackaren och moî.

Men skulle jag banga ridtur på grund av regn? Pyttsan, det händer inte ser ni. Vilken tur att hästägaren har en alldeles förträfflig regn rock anpassad för ridning. Knappt blöt någonstans och sadeln höll den torr med. En sån vill jag ha att använda även utanför stallet. Tänk att kunna gå ut i ösregn och vara torr och glad! Paraplyer fungerar bevisligen inte i den här staden, det har jag fått lära mig den hårda vägen. Förbaskade vind.

Idag känns mer som en lördag än torsdag. Det låg fredagsskimmer över hela gårdagen och sinnet var lätt som en fjäder Trots en oerhört tung arbetsdag. Jag förvånar mig själv, måste jag säga. Var uppe halv nio idag, skulle vart uppe tidigare men det blev som det blev och i stallet strax efter tio. I vanliga fall hade jag valt att sova till elva, tolv - ett-tiden ungefär. Kanske börjar jag få rytm trots allt.

Eftersom detta inlägg hamnar i hästnörderikategorin kanske det är lämpligt att skriva lite om pållan också. Det var uppehåll när jag kom till stallet och optimist som jag är trodde jag att det skulle hålla i sig. Men, shälvklart, så började det ösregna strax innan häststollan var sadlad och tränsad. Det var bara att bita ihop och slänga på ländtäcket och skruda upp i regnställ. Hade tänkt att rida lite längre sväng men det kändes inte så motiverande i det kassa vädret.

En timme blev det i alla fall. Vi passerade Zenith fotbollsklubb där små ungar var i fullfärd med att träna fotboll. Sa till Angelique att om de små liven kan vara ute och spela fotboll i det vädret så ska vi inte vara sämre. Hade lite dåligt samvete först som släpade ut henne men vi hade riktigt kul. Zenith rundan som den kallas är en anlagd väg i skogen med ett antal uppförsbackar - perfekt för trav och galopp. Knaspållan brukar (det var visserligen bara tredje gången jag red där) vara lite på tårna och vilja rusa med mig i galoppen men idag gick hon oerhört fint och lyssnade jättesnällt när jag tog tillbaka henne lite! Känns som att vi håller på att hitta varandra lite bättre nu.

Vi mötte två kvinnor i regnkläder med en liten hund i täcke. Den ena tittade upp och sa "oj, det var sportigt av dig ute i regnet" haha. Kom inte på något vettigt att svara men det var väl lika sportigt av dem tycker jag. Vi fortsatte vidare och gjorde lite övergångar, galopp-trav-galopp-trav-galopp-skritt eller liknande. Tänkte att det kan vara en bra grej att pyssla med lite då och då för att försäkra mig om att hon lyssnar och är med.

Väl tillbaks i stallet fick hon lunch inne i boxen medans hon torkade lite grand och jag stretchade i omklädningsrummet. Kommer vara så öm och stel imorgon. Som vanligt. Vänster axel och nacken protesterade livligt när jag mockade men det får den göra. Inte mycket att göra åt den saken, boxen måste mockas.

Hoppas på fint väder på lördag så blir det en långtur, då ger vi oss ut på upptäcktsfärd pållisan och jag.