movienerd

Det finns över 100 000 hemlösa katter i Sverige.

3 av dessa bor hos mig tills ett lämpligt hem dyker upp. Var är de övriga 99 997 katterna en rengnig, stormig dag som denna?

På Aftonblaskans site fanns det härom dagen en artikel om hundar som söker hem, omplacerings hundar. Jag öppnade aldrig artikeln utan läste bara länken till den. Det upprörde mig något.

Vi har inte hundar som springer lösa och förvildade på gator, i parker, industriområden. En lös hund tas omhand. En omplaceringshund har mat, husrum och får motion - även om den letar nytt hem.

Vad ger hunden så mycket högre värde än en katt? Varför uppmuntra de idioter som inte klarar av att ta sitt ansvar och kasterar sin katt genom att köpa en av deras kattungar på nätet? Varför inte stödja seriösa uppfödare - eller ännu heller, alla dessa överbelamrade katthem som konstant får in nya katter, kattungar - katter som ingen vill ta ansvar för.

Det handlar inte längre bara om sommarkatterna. De kattungar som får ett hem i sommarstugan och sedan lämnas vind för våg att klara sig själv när vintern kommer. De stackars kattungarna som svälter och plötsligt förväntas klara av att ta hand om sig själva, när de hela livet tagits om hand av människor.

Det sträcker sig längre än så nu. Alla dessa bortkastade små liv som överlever vintern till trots, som lever ensamma förvildade - eller kanske i flock med andra vilda katter. Allt som oftast är dessa katter okastrerade. Nya kattungar föds och det förvildade, hemlösa kattbeståndet ökar.

Samtidigt hyr kolonilottsföreningar in jägare att skjuta av vildkatter för att de gräver i rabatterna. De jamar under parningstid, ryker ihop och slåss. De existerar. Istället för att gå till roten av problemet skjuts de av. Det om något visar vad en huskatt i Sverige är värd.


Älskade katter märker man - Djurskyddet i sveriges kampanj 2007, med namninsamling som nådde upp till 109 000 namn. Denna lista lämnades till Jordbruksverket 18 januari med ett krav för obligatorisk märkning och registrering av katt i Sverige. Superbra initiativ, mitt namn finns med på den listan - givetvis.

Genom att införa ett krav av märkning och registrering av alla katter tvingas kattägarna att ta ansvar. En katt med öronmärkning kan alltid spåras och hitta hem om den skulle komma bort. En katt med märkning har högre status, högre värde. Detta är något som visar att katten har ett hem, den hör hemma någonstans och dess människa tar ansvar.

Nu måste det bara till strängare regler om kastrering och preventiva åtgärder när det gäller katter. Okastrerade hankatter borde inte få vara lösgående utomhus. Så enkelt är det. Men givetvis har honkattsägarna ett ansvar de med. Sysslar man inte med kattavel bör man kastera sin katt. Annars finns det p-piller för honkatter, om man nu någon gång skulle önska ta en kull - men dess piller innebär obehagliga risker i mitt tycke. Kastrering är att föredra.

Kravet att märka katter är ett stort steg, det ger mig hopp om framtiden. Men kampen för kattens status i samhället är långt ifrån över. Sluta aldrig kämpa, en katt är också ett liv och de förtjänar det bättre än att kastas bort när de vuxit ifrån det kattunge söta stadiet.


Vill du hjälpa en hemlös katt till ett bättre liv?

http://www.goteborgskatthjalp.com/

eller ditt lokala katthem!


hittade detta just: http://www.expressen.se/1.408426  det finns lite hopp i världen. (och nej, jag har inte kollat om aftonbladet har något liknande, texten handlar inte om kvällstidningarna utan katterna).

Gurkor tycker inte om mig. Det är fakta.

Jag inhandlar fina glada gröna gurkor, kommer hem, placerar gurkstackarn i kylskåpet. Snart har jag en isgurka. Ok tänker jag, då lägger jag nästa gurka i rumstemperatur. Strax har jag en uttorkad sorglig liten fd. vattnig och fin gurka.

Visst tänker ni, sänk värmen i kylskåpet då så gurkfan inte fryser. Ja MEN jag har ju provat det. Inget annat än gurkjävlarna fryser i mitt kylskåp, kan ni förklara det? Och så varmt är det faktiskt inte här att gurkan ska skrumpna ihop över natten. Nej, jag har inte köpt en gammal redan skrumpnad gurka, det är klart att jag klämmer och känner innan jag lägger den förbenade gurkan i korgen. Det begriper ni väl? Kan man reklammera dumma gurkor?

-Ursäkta mig, jag skulle vilja lämna tillbaks denna gurka.
-Eh. hm, ok, men vi tar inte tillbaks färskvaror...
-Jo, men nu är det så att gurkjävlen frusit till is, kan du förklara det?
-Har ni lagt den i frysen?
-Va?! Nej, tror du jag är dum eller? varför skulle jag lägga gurkan i frysen? Den frös i kylskåpet - 7 grader plus. Kan du förklara det för mig?


Som sagt. Gurkor tycker inte om mig.

Regnar och stormar det. Jag sitter här invirad i ett tjockt täcke, med min abnormt stora, varma, tekopp - som det står Coffee - tryckt på över hela sidorna. Nåja. Kopp som kopp. Den vinande vinden får mig att rysa, mina fötter är iskalla, som alltid när jag är dum nog att sitta på dem. Suck.

Dagar som dessa är som gjorda för att gå i ide. Gräva ner sig under alla filtar, täcken, kuddar, ja allt man kan hitta. Och inte komma fram igen förräns sådär frammåt vårkanten. Men idag drömmer jag. Idag lever jag i drömmarnas värld, seglar fram på rosa små moln medans regnet slår mot fönsterrutorna. Jag lever i en annan värld. Det grå, dystra, mörka utomhus finns inte. Idag. Idag av alla dagar är jag på väg. Som fan. Jag är på väg och som sången går - Watch out here I come. Haha.

Världen stannar inte för att det regnar eller stormar. Tack och lov för internet. Om dagens chansningar ger utdelning. Tja, det får ni se när jag vet mer. Hoppas, hoppas, hoppas!

Idag drömmer jag, imorgon är det kanske verklighet?

Tim Burton och Johnny Depp jobbar ihop igen.

Denna gången i en väldigt mörk musikal. Platsen är London, Benjamin Barker deporteras och förlorar fru och dotter. När Barker så i filmens början återvänder till London, tar han sig aliaset Sweeny Todd. Den tidigare så levnadsglade och naive Barker är nu lika svart som staden omkring honom. Sweeny Todd återvänder till huset, till våningen där han levt lycklig med sin vackra fru. Där bekantar han sig med den nuvarande boenden - Miss Lovett. Miss Lovett driver en Pie-shopp, med få kunder. Sweeny vässar återigen sina rakknivar: "At last! My arm is complete again!". Hämnden mot dommaren, som förstört hans liv och tagit fru och dotter ifrån honom, är vad som driver Sweeny frammåt. Miss Lovett, verkar vilja hjälpa - hon finns där och håller barberaren tillbaka när han vill kasta sig huvudstupa fram. Hon stödjer, uppmuntrar och vägleder... Men ljuger om en viktig detalj...

Allt eftersom handligen fortskrider blir den mörka berättelsen allt mörkare och dystrare.. Sweey Todd får veta att dommaren håller hans dotter fånge, med planer att gifta sig med henne. Ett efter annat rullar huvudena och snart installeras en stor köttkvarn i källaren för att ta tillvara på allt kött..

Som sagt, det är en väldigt mörk film. Jag bara älskar sceneriet! Men, den hade kunnat vara mycket bättre om de hade använt dialog istället för sång 90% av gångerna. Till skillnad från Across the Universe är denna mer av en traditionell musikal. Jag är inte så mycket för musikaler ska erkännas, men likväl så är det en bra film. Ses gärna en regnig mörk, ruskig dag - för att förhöja känslan ytterligare!

får man det för att livet är så spännande?

We Own the Night är regisserad och skriven av James Gray.
Denna film porträtterar en familj där de två sönerna hamnat på varsin sida av lagen. Den ena som polis, den andre som klubbmanager levandes i ett ständigt rus av droger och alkohol. När ryska maffian entrar scenen blir klyftan mellan far (även han polis), bror och son ännu större. Bobby - nattklubbs managern - har vänt familjen ryggen och går under sin mors efternamn. Ingen i hans kretsar vet om hans band till polisen. När så ryska maffian slår till mot hans bror, Joe, tvingas Bobby att välja sida.
Snart sätter ryssarna även en prislapp på Bobbys fars huvud.

Den här filmen vände på ett sätt jag inte väntat mig. Jag var övertygad om att en av bröderna skulle dö halvvägs genomm filmen. Jag såg svek.. och det hade jag visserligen rätt i. Men jag kunde inte förutse vad vändningarna i handlingen skulle leda fram till. Jag var beredd att se ytterligare en historia om en familj som slitits itu på grund av skilda värderingar. Jag såg framför mig hur den festande brodern gick ned sig djupare och sjupare i träsket, i bekantskaper med maffia och andra kriminella. Men det var inte den historien jag fick se, det var inte vad detta handlade om. Blod är tjockare än vatten.

We Own the Night är en bra film, inte fantastisk men ändå en bra polisrulle. Du rycks med och hejjar på de goda.

Utan att räkna sådant sett på TV/i bakgrunden.

Rocky Balboa
Babel
Little Miss Sunshine
The Blood Diamond
The Illusionist
Invincible
Idiocracy
Scoop
The Good Shepherd
Cold mountain
Unknown
Man of the Year
Saw III
The Guardian
Gridiron Gang
Children of Men
The Legend of 1900
Texas Chainsaw Massacre: The beginning
Marie antoinette
The Prestige
Open Season
Running With Sicssors
Pans Labyrinth
Borat
The Science of Sleep
The Perfume
Paris I Love You
The Devils Backbone
Lonely Hearts
Casino Royale
Happy Feet
Stranger Than Fiction
The Return
Smokin' Aces
The Holiday
The Queen
Curse of the Golden Flower
Dark Corners
Hannibal Rising
Night at the Museum
Apocalypto
Goyas Ghost
Mullholland Drive
Tale of two Sisters
300
Bridge to Terabithia
The Host
La Cités des enfants perdus
Deja vú
The Jacket
Miss Potter
Music and Lyrics
The Abandoned
The Pianist
Notes on a Scandal
Zwartboek
Charlottes Webb
The ex
The Painted Veil
The Last King of Scottland
Memories of Murder
The Austronat Farmer
The Last Legion
Once Upon a Time in the West
The Premenition
Survival Style 5
Shattered Glass
Gray Matters
Little Women
Kruistocht in Spijkerbroek
Vacancy
Next
The Man who Would Be King
Number 23
Hot Fuzz
Shooter
Black Snake Moan
Silk
Jindabyne
La Duoblure
The Last Mimzy
The Wind That Shakes the Barley
Ghost Rider
Tell No One
The Eye
A Good Year
Kairo
Zodiac
Disturbia
Death Notes
Cashback
Deathnote - the last name
Wild Hogs
The Lookout
Surfs Up
Blades of Glory
Simpsons the Movie
Fracture
The Reaping
Sunshine
Meet the Robinsons
The Lives of the Other
Wind Chill
Mr Brooks
Mr Beans Holiday
Reign over me
28 days later
Spiderman 3
Fantastic 4 Rise of the silver surfer
Death Proof
28 weeks later
The Good Night
Tristram Shandy
Knocked Up
The Hoax
In Good Company
Oceans 13
Becoming Jane
Reno 911
The Invisible
1408
Transformers
Evan Allmighty
Planet Terror
In the land of women
Shrek the third
Millions
Pirates of the caribbean - at worlds end
Ratattouille
Harry Potter and the order of the phoenix
I now prounounce you chuck and larry
The Bourne Ultimatum
Snatch
Hot Rod
Fido
La vie en rose
Rescue Dawn
Superbad
Waitress
The nanny diary
Outsourced
The girl next door
stardust
Halloween
Grizzly man
30 days of night
the heartbreak kid
eastern promises
the invasion
before the devil knows it you're dead
I am legend
3.10 to yuma
polar express
jouyeux noël
Atonement

Regisserad av Chris Weitz , baserad på böckerna av Philip Pullman. The Golden Compass är Oskarsnominerad i 2 kategorier och har ytterligare 12 nomineringar för andra priser.

Gillar man fantasy/äventyr så passar den här filmen bra, högt tempo och kast i handlingen håller dig som tittare intresserad. Även om jag tycker att filmen i sig kunde byggts upp bättre från grunden. Som den är börjar den mitt i viktiga detaljer förklaras dåligt eller inte alls. Ta exemplet "dust" - vi förstår att det är viktigt att det fyller någon slags funktion, men det gås aldrig djupare in på ämnet. Kanske är det meningen att vi ska undra tills nästa film ? (nu vet jag inte säkert om det ens blir fler filmer, men med tanke på att det finns fler böcker och kanske främst - med tanke på att det var så mycket som lämnades öppet i denna film, kanske vi kan anta att det kommer uppföljare?) Om det nu kommer någon sådan.

Dåligt grundad och mycket kast mellan handligen. Men, ändock, en underhållande film. Inte fullt så spektakulär eller vacker som jag hade väntat mig, kanske är mina krav för höga? Får i alla fall säga att den är värd att se. Men förvänta er inte allt för mycket. Då blir du besviken. Ett öppet sinne, ett öga för detaljer, så har du en underhållande stund i din bekväma röda biofåtölj - fast jag skulle rekommendera att än hellre se den hemma, nedkrupen under en tjock, varm filt - en varm kopp chocklad, en regning trist ruggig dag.

Aaaaaaaaaaaaaah! Helt underbart fantastiskt härligt.
Blir så full av energi dagar som denna, solen skiner, luften känns fräsch även om den är lite varmare än vad som varit på ett tag.. fåglarna kvittrar, vattenpölarna glänser - världen ler. Eller ja, jag ler i vilket fall. Stort och brett. Dagar som dessa känner jag mig extra levande.

Snälla, snälla, snälla låt det stanna såhär nu.. fast det vet jag ju, innerst inne att det inte kommer att göra. Snart är det grått och pissigt igen, regnet öser ner - gärna blandat med snö. I maj får vi nog vår snö igen, precis som förra året. Börjar lära mig lite smått detta med att vara Göteborgare. Det är inte bara positivt om vi säger så. Men i år, i år kanske... bara kanske, får vi en riktig sommar. Eller är det för tidigt att tänka på sommar redan? Vi befinner oss ju fortfarande i januari. Ha, nu skrev jag nästan, nästan december. Men riktigt så illa är det inte.

Njut av solen medans hon behagar skina!

Kan jag inte annat än att undra vad fan Göteborg stad håller på med som har gatubelysningen tänd 14:00 en dag som denna då solen skiner?

Fyller det någon som helst funktion? Nej.

Himlen är klarblå, det är ljust - det är dag. Tänk att jag faktiskt vart så naiv att jag trott att det fanns sensorer som styrde gatubelysningen. Dessa skulle alltså märka av när det skymmer ute och därmed sakterligen aktivera belysningen. Men jag tvivlar på att vi kommit så långt. Jag kunde förstått det hela lite bättre om det hade vart en av alla dessa dimmiga, gråa, dunkla dagarna vi har så många utav. Men idag?

Jag var ute tidigare än så, givetvis. Men jag var så uppslukad av den vackra solen och den underbara dagen. Imorse regnade det, det var grått och trist. Jomenvisst. Men det förklarar fortfarande inte varför gatulampa efter gatulampa står och suger energi som kunde sparats.

Det är upprörande, faktiskt. Jag brinner inte som en fakla för miljö och klimatrörelsen kanske, men jag bryr mig. Och uppenbart och rent korkat jävla slöseri, det gör mig förbannad.

Istället för att bara blogga ska jag leta rätt på mail till vem-det-nu-är-som-har-hand-om-gatubelysningen - kanske är det argh, jag hade det ju på tungan. Nu står det helt totalt blankt still i skallen på mig, Gatukontoret ? Det låter så simpelt, de heter nog något lite mer avancerat Trafik och gatukontoret kanske? Äsch, www.goteborg.nu här ska snokas.

Prommenerade till universitetet idag i solskenet och väjde givetvis för alla A-brunnar längst vägen. Lite små fjantigt sådär men det sitter i sedan jag var liten och jag vet att många andra gör precis samma sak. K-brunnar ska det givetvis trampas på, det vet alla att det står för Kärlek och det är positivt. A-brunnarna fortsätter att vara dåliga, undrar om detta kommer hålla i år ut och år in? Hur var det för generationer sedan? Hur länge har A-brunnarna funnits? Har de alltid undvikts?

Det är sådana viktiga saker som flödar genom min hjärna när jag går i det underbara solskenet..

Jag förstår inte storheten med Gynning. Inte mycket att hänga i granen enligt mig.
Många argumenterar att hon är smart som lyckats stanna i rampljuset efter Big Brother utan att leva på skandaler. Hon har ju kämpat sig vidare genom att jobba osv. osv. Sure. Betyder inte att jag tycker mycket mer om henne för det. Hon spelar en roll på en så låg nivå att det är förvånansvärt att så många köper det. Men, men .. each for his own. Vill man se upp till någon som Gynning. go ahead. Men världen är full av bra mycket intressantare och karismatiska individer. Och nej, jag har inte sett något avsnitt av hennes serie. Åh, dokumentärserie kallar de det för på tv.nu's beskrivning.

Faschinerande hur begreppet "dokumentär" förbytts genom åren. Det är ett hån mot genren.

varför behåller jag den jävla skitmailen?
Den är nere mer än vad den är uppe. Att logga in är ett projekt i sig och mailen är inte särskilt bra överhuvudtaget. Nej. Nu avveklar jag spray mail. Det får vara jag har fått nog.

Vaknade av ett sms från min kära moder som frågat om jag klarat mig från rånarna och kunnat plugga i lugn och ro. Jag vände mig i sängen och somnade om. Men så snart jag var uppe kilade jag in på gp.se och dn.se för att kolla läget i världen och götet. Misstankar om ytterligare värdetransport rån eller liknande hade jag i bakhuvudet men de spaltmeter jag möttes utav med misstänka bomber, brinnande bilar, evakuering och tillslag mot posten.. var inte vad jag hade väntat mig.

Nog kändes det aningen overkligt och filmiskt, all denna dramatik. Polishuset som var avstägt pga misstänkt bomb ligger bara 10 minuters promenix här ifrån. Jag sov som en sten.
Andra väcktes 5 på morgonen av sirener, blåljus och poliser som knackade på dörren för att medela om misstänkt bomb och evakuering. De stackarna fick sitta ombord på bussar för att hålla sig varma.

Kollektivtrafiken var fucked up fram till långt in på dagen på grund av avspärringar vid kritiska punkter för spårvagnstrafiken - bla. stampen var avspärrat om jag minns rätt, knytpunkten i spårvagnstrafiken.

Polishuset mitt emot Ullevi kunde inte släppa in all personal som på morgonen flödade in, de som var kvar där inne fick stanna där de var.

Låter som att rånare mfl. lagt mycket tanke bakom det hela. Kanske har de kollat lite för mycket på action filmer med? De lyckades i alla fall bra, både med rån, lamslå kollektivtrafiken och okkupera och hålla polisen upptagen.

Det är ju bra att de tar eventuella bomber på allvar, men det tar tid, folk och de resurserna kunde använts att hitta gärningsmännen snabbare. Hatten av för rånarna, de gjorde ju ett gediget arbete och såvida jag vet kom ingen tillskada. Det är ju svårt att inte imponeras av att de faktiskt lyckas ställa till sådan oreda.

Nu inte sagt att jag tycker de gjort rätt, för givetvis är det fel, fel, fel. Men vår polis är satt i arbete och jag har sådan tilltro till dem att jag är säker på att de ska lösa detta. Nu har någon svensk regissör och manusförtfattare lite stoff att svänga ihop en riktigt bra svensk actionrulle.

För nog känns det mer som en film, än något som faktiskt hänt, här i hjärtat av Göteborg?

Well, you read this - hence you are one.

<3 !!!

Nähä. jag vaknar väl aldrig och undrar var jag är någonstans. Vilken dag det är och om jag försovit mig fast allarmet inte ringt.
 Jag knappar heller aldrig in kort-koden för jobb-dörr-kortet när jag ska betala med VISA kortet och får fel meddelande för jag slagit in fel kod, eller! knappar in halva koden till dörren på jobbet, får för mig att jag skrivit in FEL och tittar efter "ångra" knappen som inte finns och tänker sen "ok jag slår väl in de två sista siffrorna iaf" och så visar det sig att jag ju slagit in rätt jävla kod trots allt.
Eller som första dagen jag jobbade efter att jag äntligen fått kortet och skrivit upp koden på handen och så visade det sig att jag hade jag skrivit den bak-och-fram så inga dörrar öppnade sig för mig den dagen fast jag hade kortet!
Jaja. jag tappar åtminstone inte bort nycklar, kort, mobilen och liknande iaf det är väl alltid något. men ibland så undrar man ju, bara lite.. så där. har jag kopplat in huvudet idag eller hänger sladden fortfarande löst?

Ja, när börjar livet? Sitter här och känner mig full av potential och kreativitet.
Kikar på lite jobb här och där och ser flertalet jag skulle kunna utföra med bravur, alldeles utmärkt bra - även fast jag inte har utbildningen. Jag är kompetent. I alla fall skulle jag vilja påstå att jag är det. Flexibel, lätt att anpassa mig och lära mig nytt..

Sen att jag har en aning Bridget Jones klumpighet över mig, det spär väl bara ytterligare på min charm? Ingen är perfekt, men vem vill ha perfektion?

Imorgon börjar första dagen på resten av mitt liv. När jag är färdigutbildad är jag halvvägs till pension redan. Eller, nja, inte helt sant men bra nära. Funderade lite på om det innebär att när jag sedan ger mig ut i arbetslivet - kommer jag behöva jobba på 200% då? För att kompensera min långa studietid alltså? Visserligen så planerar jag inte att göra utbildningen halvdant - det är nu det gäller, jag får bara en chans. Så, i framtiden kommer jag givetvis håva in storvinsten på arbetsmarknaden och dra in rejäla slantar. Det är bara så det är. Lysande utsikter skulle jag vilja påstå.

Att arbetsmarknaden inom mitt område ser något skral ut är inget som jag förlorar någon sömn över. Vi har fantastiska möjligheter att läsa delar av programmet utomlands. Gissa om jag ska åka första chansen jag får? Internationell prägel på min examen så att säga. Planerna är ju att arbeta utomlands i framtiden. Det grejar jag, watch out here I come.

på att vara trött.

Det är grått ute igen. Jag är trött, jag vill sova, dra täcket över huvudet och gå i ide.

Väck mig när det är vår igen?

eller fick den ett namn?
Stormade det överhuvudtaget här i Götet eller blåste det bara lite mer än vanligt?
Jag sov som en sten i natt, märkt ingenting. Knatade till affären nyss och visst blåste det.. lite grand. Jag är inte imponerad. haha. nåja, bara för att det passar mig bra med storm just nu. det är så mysigt att sitta inne och höra vinden vina, slita tag i fönstren så att man tror att huset ska lyfta.. eller rutorna krossas.

Mer mys åt folket, snälla?

om ingen läser det man skriver?

Men, skriver jag för andras skull eller min egen? Detta är ju mitt lilla hörn i den stora vida världen där jag kan säga vad helst som faller mig in.
Om någon läser det? tja.. det vore väl trevligt, men det spelar ju inte så där enormt stor roll kanske. denna lilla plätt i universum är min, min, bara min och ingen annans och ingen kan ta den ifrån mig. Mina ord är MINA och ingen annans. Och ord det har jag, små och stora, korta och tjocka.

Nu ska jag färga mitt hår och hoppas att det inte blir en katastrof. Bara det att jag hoppas tyder väl på att det förmodligen inte kommer gå så lätt och smidigt som jag skulle vilja. Story of my life. Smidig som ett kassaskåp, men ändå liten och nätt ? Ha, hur får man det att gå ihop?

... eller något sådant.
Jag skrev nästan ett låååångt inlägg om just min dag, kissemissarna och skabbmedel. Men hur intressant är det och är det verkligen av betydelse i det stora hela?

Häromdagen, eller ja, igår satt jag på ett tåg och betraktade rådjur på fält och flygade fåglar och tänkte att med tanke på universums storlek är det helt osannolikt att vi skulle vara den enda planet med intelligent liv. Mest var tanken på något vis för att förklara varför allt existerar överhuvudtaget. Kan vi förklara vår existens med andras existens? Jag tror inte på någon gud, det funkar inte för mig. Reinkarnation finns inte heller. Men om vi nu på något kostigt vis en gång uppstått, kan det inte vara möjligt att vi eventuellt skulle återuppstå? Men, som snöflingor.. de är unika. Varje människa, individ, är unik och då kan ju inte samma människa födas igen.

Om det nu fanns intelligent liv på annan planet hur skulle vi förhålla oss till dem? Om de var starkare än oss? Skulle de kolonisera oss som vi koloniserat delar av vår jord genom historien? Skulle vi finna oss slavar under denna nya bekantskap? Och om vi var starkare? Skulle vi exploitera dem, kolonisera och suga ut. Försöka ändra och anpassa efter våra normer och vår etik och moral? Skulle de ens veta vad etik och moral är?

Tänk er en planet som jorden, fast ändå annorlunda.. där små organismer vuxit till större, utvecklats .. hur skulle de se ut? Det är svindlande..men i sann arkiv x-anda .. tror jag nog rätt bestämt att det finns fler planeter med intelligent liv. Det baserat på logiken att finns det en, finns det flera.

The truth is out there. haha...

All you need is love, love, love... En film regisserad av Julie Taymor, släppt i USA hösten 2007. Golden Globe nominerad. På imdb.com kan man läsa att regissören använde sig utav 30 Beatles sånger som bas för sitt manus som täcker händelser från 1963 till 1969. I filmen blir dock de 7 åren 2.

Detta är en film som satte ett stort leende på mina läppar och fick mig att må riktigt bra. Jag är inte mycket för musikaler, har inte sett allt för många och är ingen fantast utav genren. Utav alla de musikaler jag har sett är detta lätt den bästa. 10 minuter in i filmen, eller kanske ännu tidigare...visste jag att jag skulle älska hela filmen. Visuellt sett var det något av en explosion av intryck emellanåt, mycket vackra scener och underbar musik. Detta är en film som är värd att se igen och igen, kanske något att ta fram en deppig dag för att pigga upp sig själv? För den lyfter dig, även om du inte gillar Beatles mycket så kommer du nog tycka om den. Det är nästan omöjligt att se den utan att glatt sjunga med i alla välbekanta texter, med ett stort leende på läpparna.

Förvänta dig dock inte en särskilt djup film, åtminstone inte när det gäller dialog och karaktärer. Visuellt är den som sagt ett konstverk i sig. Det är såhär jag vill se musikaler.

Musiken stannar med dig långt efter att filmen är slut, den lämnar en varm härlig känsla innombords - även om jag satt och önskade att den aldrig skulle ta slut.

In Sweden we have this ridiculous tradition of translating movie titles into a, preferably. silly and completely unrelated description of what the movie is about. Say a movie like Tarzan, should in this manner, be called "The boy who lived in the djungle with bears and tigers" - just to make sure that the people going to the movies actually understands what the movie they are about to see is really about. I understand that this is all because Swedish Filmindustry (SF) and their idea how things should be. I have a number of possible reasons as to why it is as it is, I shall list them below one after the other.

1) They are afraid that people wont go see foreign movies if they do not understand the title.
2) They assume that people are as lazy and illiterate that they can't pick up a dictionary and look the title up themselves.
3) For some reason they belive that the ridiculous Swedish titles sounds better than the original title.
4) They are trying, in some weird twisted way, to "preserve" the swedish language .
5) They deny the fact that most swedes are rather well educated in the english language and probably atleast one or several other languages aswell.
6) They fail to see the way a translation of a title in many way ruins the meaning that was originally intended when naming the movie.

I can go on for quite a few more points in the same fashion but I belive it is rather pointless to do such. What gets me is that us swedes like to see ourselves and our people as so enlighted and open - so ahead and up to speed with developement and the rest of the world. We pride ourselves with our education, we have most if not every household connected to the internet and we are aware of what is going on in the world around us. And still there's this need to slaughter foreign movie titles and replace them with (I have no idea who thinks them up) these worthless translations. There seems to be a difference in how media and culture is looked upon. CD titles are not translated, tracks on a cd aren't translated either. Because that would be in conflict with the artistic idea of the album, it would mess up the whole thing of the CD. So why do we do it to movies? It is one thing to have subtitles for movies - for those who aren't very good in following spoken english. But the title is in print, it is the first contact we have with a movie and it says alot about what we can expect and there is probably, in most cases, alot of thought put behind naming a movie.

So, I say, it it about time that swedish filmindustry - or whoever deals with these things - stop slaughtering movietitles and work to preserve the original idea and thought of the movie and its title. Thank you.

För alla er som funderar på att gå på bio ikväll skulle jag vilja nämna Golden Globe nominerade Atonement.
Filmen är regisserad av Joe Wright och baserad på en roman av Ian McEvan, den har Sverige premiär idag. Personligen har jag sett den två gånger redan och rekommenderar alla att se den och gärna se den fler gånger då så mycket utav handlingen uppenbaras andra gången du ser den.

Atonement är en vacker film, en magisk berättelse om två systrar - Briony och Cecilia - och hushållerskans son Robbie. Den är ett triangeldrama med obesvarad och besvarad kärlek. Svartsjuka som leder till förlorad kärlek, krossad framtid och evig ånger. En ung flicka, Briony, blir under årets varmaste dag vittne till en rad incidenter som i hennes hjärna kopplas samman till att få en helt annan betydelse än i verkligheten. Tidigare samma dag har hon debuterat som författarinna med en pjäs, författad i ära till storebrodern som återvänder hem. Briony är begåvad med en enorm fantasi och nyfikenhet, av missvisad lojalitet och svartsjuka pekar hon ut Robbie som gärningsman i en våldtäckt utav en ung flicka på besök hos familjen. Detta misstag kommer förfölja Briony till hennes död och förändrar för alltid Robbie och Cecilias liv. Alla planer för framtiden, den nyligen uppblossade kärleken - som länge funnits där men aldrig tagit fysisk form - slås i kras likt den dyrbara vasen vid fontänen. Vad som följer efter detta, Robbies deal för att slippa stanna i fängelse och istället gå med i armen och ut i kriget mot nazisterna, Cecilias arbete som sjuksköterska, Brionys botgörelse och hennes försök att gå i systernsfotspår.. Briony är huvudpersonen i denna film, hennes ångest, hennes insikt efter insikt om vad hon gjort och vad konsekvenserna utav detta blivit för de två personer hon älskat mest.

Som sjuksköterska förlorar Briony sig själv, hon tvingas glömma sig själv som Briony och blir "Nurse Tallis". En mycket rörande scen är den då hon tröstar den franske soldaten. Stannar hos honom, vakar och talar lugnande med honom. Mycket starkt och välgjort, precis som resten utav filmen.

Briony fortsätter sitt skrivande och dröjer sig kvar vid sig själv som en liten flicka, tittandes ut genom fönstret ? vittne till något hon själv inte förstår. Sin största insikt gör Briony när hon ser barndomsvännen Lola gifta sig. Det är nämligen mannen hon gifter sig med, som flera år tidigare våldtog Lola (flickan på besök den varma sommar dagen). Det är för denne mans skull och Brionys fantasi som Robbie hamnar i fängelse och sedemera i armen.

Utan att förstöra slutet allt för mycket kan det sägas att Briony växer upp till insikt. Hon behåller mycket av sin fantasi och det är genom den hon försonas med sin syster, Robbie och livet. Och slutet förvånar, även om det förklarar mycket, så är det långt ifrån vad jag och säkert många andra kunnat väntat sig. Samtidigt som det är otroligt vackert och temen ?poetisk rättvisa? kommer till sin rätt att använda här.

Atonement är en mycket vacker film med välskrivet manus och väldigt målande bildspråk. Den gränsar till förtvivlan men det vackra bryter av mot det mörka och lämnar hopp om mänskligheten. Rekommenderar den varmt till alla filmintresserade och hoppas att jag inte förstört för mycket utav handlingen.

 

Atonement är en mörk och tragisk film som ändå lyckas att inte bli alltför tung eller pretantiös. Den visar i ögonblick hur livet kunnat vara annorlunda, om bara.
Som titeln antyder handlar det om försoning, om att göra det man gjort fel rätt. Andra delen av filmen handlar i mångt och mycket om Brionys försök att ställa allt tillrätta