Vardagsäventyr
Idag har jag galopperat under dånande skyar i störtskurar av regn i Kilsbergen utanför Örebro. Jag har för första gången i mitt 25åriga liv suttit på en islandshäst. En bedårande svart sådan med så mycket man och pannlugg att de underbart vackra små allerta öronen knappt syntes.
En tvåtimmars tur i skogen med sju andra glada ryttare, långa bitar av härlig tölt och sedan full galopp uppför långa backar.. Min lilla häst var först upp nästan varje gång. Hade mer än gärna stoppar ner honom i fickan och tagit med honom hem, så sör var det lilla livet. Fantastiskt maffig för att vara så liten med magnifika gångarter och så lyhörd. Lite sött var hans "rädsla" för vattenpölar.. detta innebär att jag även fick känna på en hoppande isiis när han skuttade över pölarna hellre än att tvingas trampa i dem.
Vi påbörjade ritten i lite droppande regn som snart gav vika för solsken och det kändes lovande för resten av ritten. Men när vi satt av för en liten benstrckare började åskan mullra hotfullt ovanför oss och vi var snabbt i sadlarna igen. Vid nästa knall kom vi töltandes runt en sväng i vägen och fattade just galopp när regnet började ösa ner.. Dyblöta på bara några sekunder fortsatte vi i full fart uppför backen...
Nu sitter jag hemma igen under en varm filt.. Det känns som att jag blivit påkörd av en sån där asfaltsläggare grej...Ni vet en sån som plattar ut seriefigurer totalt...Det gör ont precis överallt, men det var det värt.
En tvåtimmars tur i skogen med sju andra glada ryttare, långa bitar av härlig tölt och sedan full galopp uppför långa backar.. Min lilla häst var först upp nästan varje gång. Hade mer än gärna stoppar ner honom i fickan och tagit med honom hem, så sör var det lilla livet. Fantastiskt maffig för att vara så liten med magnifika gångarter och så lyhörd. Lite sött var hans "rädsla" för vattenpölar.. detta innebär att jag även fick känna på en hoppande isiis när han skuttade över pölarna hellre än att tvingas trampa i dem.
Vi påbörjade ritten i lite droppande regn som snart gav vika för solsken och det kändes lovande för resten av ritten. Men när vi satt av för en liten benstrckare började åskan mullra hotfullt ovanför oss och vi var snabbt i sadlarna igen. Vid nästa knall kom vi töltandes runt en sväng i vägen och fattade just galopp när regnet började ösa ner.. Dyblöta på bara några sekunder fortsatte vi i full fart uppför backen...
Nu sitter jag hemma igen under en varm filt.. Det känns som att jag blivit påkörd av en sån där asfaltsläggare grej...Ni vet en sån som plattar ut seriefigurer totalt...Det gör ont precis överallt, men det var det värt.
Kommentarer
Trackback
